6 cm större!

Magen alltså! Sedan sista barnmorskebesöket för en månad sedan har måttet på magen blivit 6 cm större. Inte undra på att den sticker ut som den gör;) Det känns bra, för då måste ju bebis ha växt lite också, hur mycket får vi veta på torsdag då det är dags för andra tillväxtultraljudet.

Det var veckans positiva nyhet.

Sedan har vi en liten sjukling här hemma. En mycket magsjuk liten stackare som sovit mest i två dagar. Usch vad jag inte gillar att se min annars så aktiva tjej inte vilja göra någonting. Idag är hon dock en miljon gånger bättre än igår, så det går åt rätt håll. Det är tydligt att det blir jobbigare att kräkas ju äldre man blir. När hon var mindre så var det ju bara krääääks och sedan var det bra, nu är det gråt och ont. Ont i mammahjärtat gör det ju förstås också. Pappa har varit hemma med henne idag för jag har jobbat. Det var lite jobbigt att gå imorse, men det har gått bra och de kan behöva bonda lite. Hon har i alla fall druckit en hel del idag och tom lite lite matliknande har slunkit ner. Fast nu ikväll, så fick knappt nappen vara i munnen..Hoppas febern (runt 39) ger med sig till imorgon, för suppar tyckte hon inte var trevligt. Så vi håller tummarna för en pigg liten mört imorgon.

På måndag ska vi titta på dagis nr 2 som jag hoppas känns bättre än nr 1. Nr 1 verkade så bra när jag läste om det, att jag faktiskt blev lite tårögd. De pratade om kärlek, respekt, miljö och massa annat plus att det var en tvåspråkig förskola. Jippie tänkte vi, perfect! Men när vi kom dit så var allt så pyttelitet och kändes liksom smutsigt, även personalen kändes lite ofräsch..Så vi hoppas att nr 2 är bättre. Det ligger precis bakom vårt hus, så jag skulle nästan kunna se henne hemifrån;)

Har inte alls gillat tanken på att lämna mina barn på dagis förut. Själv var jag inte vidare förtjust i det och rymde ofta. Fast det berodde väl kanske mest på de långa dagarna..

Guila är ju så himla social och aktiv och jag tror att hon kommer bli helt galet uttråkad att bara vara hemma med mig och lillasyster. Så 15 timmar med andra barn och massa lek kanske inte är så dumt ändå. Jag hoppas det i alla fall.

Nej, nu går ögonen i kors igen, och jag lär ju sova med ett öga öppet inatt också med tanke på lilla sjuklingen, så det är väl bäst att jag kastar mig i säng. Eller kryper;) Fast först kanske bara ett litet pit stop vid frysen och glasssektionen..;)

mer sjukdomar..

Men hallå, hur länge ska det här hålla på. Den ena sjukdomen avlöser den andra..Mammas sambo säger att barn är riktiga smittbomber och jag börjar tro honom;)

Fast denna gången var det inte Guilas fel, det verkar ha varit mitt. I söndags började jag plötsligt må riktigt illa. Tänkte att jag kanske inte ätit tillräckligt? graviditeten? Anyway..sedan startade kräksjukekalaset..Först jag, sedan M och sist lilla G. Guila klarade sig allra bäst, kräktes bara två ggr och ville leka, glad i hågen som vanligt. Problemet var väl snarare hennes sjuka, trötta och helt paralyserade föräldrar. Konstigt nog får man ändå lite energi någonstans ifrån för att ta hand om sitt sjuka barn. Det är nog inbyggt. Nu förstår jag hur lite bättre min egen mamma. Vilken hjälte hon var ibland som fick ta hand om ett hus med sjuka barn och man, när hon själv mådde pyton. När man kräks och allt annat otrevligt som hör till och samtidigt lyckas ta hand om sina små, då vet man vad det är att vara mamma på riktigt;) Att man själv inte är i första rummet längre, känns bra på något sätt. Men jag är trött nu och vill sova!!!

Men det går inte för jag har två dagar på mig att slutföra ett års bokföring..pust..med strulande program! Hatar datorer ibland.

Det är dock för en god sak. Har vi tur så kanske vi äntligen får flytta här ifrån!! Ropar inte hej ännu, utan bara hej igen bokföring..för jag måste få fram lite rapporter..

fortfarande hemma..

Hade rejält ont inatt ett par gånger, hjärtat hamnade så klart i halsgropen, men det var väl det enda som hände.. M var tydligen trött igår, för trots tänd lampa och regelbundna turer till toa och lite grymtanden så sov han gott..Eller ja...han pratar i sömnen ibland min man och igår måste han hans undermedvetna varit vaken, för andra gången jag satte mig upp och hade ont så vände han sig mot mig i sängen och sa. Despite all your ails, are you OK? Nej sa jag, det gör ONT! När jag tittade på honom och insåg att han hade frågat mig hur jag mådde i sömnen..pust..blev helt full i skratt. Det är bara han som kan göra sånt.

Vill gärna säga att jag mår mycket bättre idag, men det är väl inte helt sant. Bröstet är inte lika tajt idag, så hostan är i alla fall lite lösare, så det känns bra. Känns som om jag har feber, men det har jag inte. Forsätter med min c-vitaminskampanj och stundtals mår jag mycket bättre, Alvedon hjälper också, så det ska jag stoppa i mig nu.

Jag som hade tänkt vara frisk, kry och stark inför morgondagen;) Murphys lag eller nåt va?! Igår när det gjorde ont, så försvann i alla fall varenda förkylningssymptom, vilket bevisar att kroppen nu kommer ta över imorgon och fokusera på det viktiga. Att få ut lillasyster och få upp henne på bröstet!

Nu ska jag botanisera lite i köket efter nåt ätbart.

urk!

Iförrgår köpte vi en jättegod cesarsallad på en jättebra lunchrestaurang i närheten av jobbet. Vi mumsade i oss och jobbade vidare. På kvällen, efter middagen, så blev jag dålig och toabunden..urk! Tänkte vad konstigt, spagetti och köttförssås brukar inte ha den effekten, faktum är att ingenting har haft den effekten på 17 veckor. Jag har ju druckit olja och allt möjligt för att bli normal..

Pratade med min kompis på morgonen som ätit samma sallad och hon berättade hur dålig hon hade varit på natten. Pling! Matförgiftning. Pling! Nej värre matförgiftning som gravid = oro!!

Ringde restaurangen och förväntade mig bortkollringar, men icke, de tog det hela på största allvar och frågade massa frågor. Sa att de skulle skicka maten på provtagning och ring hälso och miljö! Va? Hörde jag rätt? Blev glatt överraskad och nästan skämdes lite, men jag ville bara kolla om någon annan blivit sjuk. Han tyckte att det räckte med oss två. Respekt!

Jag pratade med BM och infektionskliniken på sjukhuset med gråten i halsen, men alla försäkrade mig om att så länge jag är OK, så är barnet det med. Även om jag hade fått Salmonella så skulle barnet vara OK. Jaha, vad konstigt tänkte jag, men bra! Om jag blev sämre och fick feber skulle jag åka dit. Restaurangen ringde igen igår eftermiddag och frågade hur vi mådde och berättade att de nu väntar på provsvaren, men att de inte trodde att det rörde sig om något allvarligt, snarare en förhöjd bakteriemängd i så fall.

På kvällen mådde jag bra, träffade goda vänner, var hungrig och satte i mig pasta med god sås..hann nästan inte hem..inte helt smart av mig. Idag mår jag lite småkymigt men ändå bra. Tror det får bli gröt för hela slanten idag;)

Nej nu får vi laga egen lunch ett tag framöver, svårt att tänka mig att äta hämtmat på ett tag..