Här är hon, vårt underverk!

På bild vill säga;) Hon befinner sig fortfarande på andra sidan huden, intet ont anande om världen utanför.

Fick mitt tillväxt Ul idag och mår så bra! Matt och gråtmild, men glad! Guila ligger fortfarande lite på plus och vikten uppskattades till ca 2500 gram idag på 34+2. En jättegullig BM gjorde Ul:et idag, jag har träffat henne förut och hon är så himla noggrann och empatisk. min egen BM var också med och jag såg allt att hon fick torka några lyckotårar ur ögonvrån idag också. Mina torkade jag inte, de fick flyta i en strid ström över kinderna;) Guila putade med läpparna, sög på tummen och gosade runt. Bilden brevid visar henne i profil med en hand vid munnen med sina små putande läppar.

Känns som om hon kom ännu närmre idag. Jag vet ju nästan hur hon ser ut nu ju! Jag berättade för Bm om mina mardrömmar om att hon saknar ett öga och annat hemskt. BM visade båda ögonhålorna med tillhörande linser och hon visade massa saker idag. Till och med lite hår fick vi se. Helt otroligt fascinerande. Vad jag längtar efter henne nu! Idag ska jag hem och stryka lite nytvättade bebiskläder och tvätta täcket och kudden.

Efteråt firade vi med lunch på Maharani, tandorikyckling i underbart aromatisk yoghurtsås med nanbröd. mmm..

Väl tillbaka i bilen ringde en skärrad L från jobbet. Tre män hade trängt sig in och varit hotfulla och stulit utrustning. Pust, konstigt att en dag aldrig bara får vara bra. Efter samtal med stackars L, så ringde jag polisen och anmälde det hela. Så jäkla obehagligt och L var riktigt skärrad, så klart. Han kommer nog känna sig obehaglig till mods varje gång det ringer på dörren nu.. Tre män som talade dålig engelska och lite tyska, i en utländsk reggad bil som körde iväg till ingemansland där ingen någonsin kommer hitta dem, så klart..

Men, men vad säger man? Shit happens, hoppas bara det var första och sista gången något sådant här hände.

Jag orkar inte ens ödsla energi på det faktiskt inte en dag som denna. Idag är en bra dag och det är Guilas dag.

En kund kom precis in och kommenterade magen, att nu kan det inte vara långt kvar och att föresten det var snabbt jobbat, du var ju gravid för inte så länge sedan? Jag skojade med lite. Han sa att, men denna gången kanske du ska vara ledig lite också?! Då berättade jag att ja, jag skulle nog varit det sist men vår pojke dog.. Han bad så mycket om ursäkt och beklagade. Jag sa att det kan inte du ha vetat och det är OK, tack. Han berättade att de själva hade haft tre missfall innan de fick sin tjej och att det varit skitjobbigt. Såg att han ville kommit runt skrivbordet och kramat mig. Han sa att nu ska det gå bra! Jag höll med och jag hoppas att han har rätt! Idag känns det så i alla fall.

Så där ja, nu sitter man här med gråten i halsen i alla fall. Svårt för min kropp att definiera glädje och sorg på nåt sätt. När jag gråter för att jag är glad tror kroppen att jag är ledsen och jag blir genast nedstämd. Som sagt man är inte riktigt som man ska längre..Men det är OK. Jag är jag med mitt bagage, mina erfarenheter och mina känslor. Varje sak som läggs på min livslista gör mig till mig och jag gillar ändå mig, hur labil jag än är;)

Jul och sånt...

En liten snutt av årets gran med Dylans julkula på första parkett, så klart. Granen blev extra fin i år med sköra istappar i glas och vita fluffiga änglavingar..











Jag och Guila (tuggandes på nötter) hos syrran på julafton. Dagen började ganska sorgligt och på fel sida sängen, men efter lite mat och soffhängande blev det ganska bra till slut ändå. Istället för Kalle Anka så tände vi ljus kl 15 och sedan hälsade vi på vår pojke med blommor och för att tända ljus. väl på kyrkogården, så hade någon hunnit före oss och lämnat ett ljus med klistermärken på från Dylans änglakompis. Hur fint är det!





Dagens magbild 33+5. Nu kan man tydligt se hur den nästan pekar nedåt! Lillasyster använder fötterna ganska bra också! De sticker ut som sjutton på höger sida, ibland tappar jag nästan andan. M gillar det och han klappar hennes små fossingar. Fattar inte att hon snart är här!? Längtar så jag gråter.



Jag börjar bli mer orolig för var dag som går. Så rädd för att snubbla på målsnöret igen. Tänker att det går inte, inte en gång till... Ska till BM på tisdag och då ska jag prata ordentligt med henne. Ska förklara att jag inte kan sova, att mina drömmar är överväldigande, att jag vaknar förbannad. Ilska är min oro i ohanterlig kostym. Jag ska säga att jag inte mår bra att jag behöver CTG ofta nu och UL också. Att jag vill ha ett datum för igångsättning inte för bedömning. Den 9/1 ska jag träffa Dr T och då ska jag förklara klart och tydligt för honom också att för mig är det en större risk att vänta för länge än att gå hela vägen ut.. Jag kommer inte ge mig och jag kommer inte låta mig övertalas! Jag tänker ta kontrollen nu och jag kommer bråka, gråta och lägga mig på golvet som ett barn och skrika om jag inte får som jag vill! För jag har inte råd att förlora fler barn...Kan inte bli en del av statistiken igen, no F:in way!

Min lilla stumpa jag ska kämpa för dig och inte ge efter en tum Nu är vi i slutspurten och denna gången ska vi komma i mål. Både du och jag.

Skrämselhicka..

Svärmor har åkt tillbaka till sin ö och ordningen hemma börjar bli återställd. Trots farhågor så har helgen faktiskt varit trevlig och gick fort. Det har mest handlat om julklappsinköp och mat. En gran hann vi med att köpa igårkväll och imorse klädde jag den. Dylans egna julkula hänger på bästa plats så klart. Blev riktigt nöjd! Annars har helgen varit lugn, jag lovar!

Så till helgens drama. I fredags natt vaknade jag kl 3 av hugg i magen, tänkte att det var ligamenten som spökade, då det gjorde ont när jag förökte vända den smidiga kroppen i sängen. Jag masade mig upp på toa, kissade och masade mig tillbaka till sängen. M hade vaknat av mitt AJ och undrade vad som stod på. Det släppte efter en stund, men bara för att övergå till ryggont och typ mensvärk under magen...Relativt regulbunden sådan. Nu tändes lampan och oron.. Den närmsta timman satt jag upp och en miljon tankar flög genom huvudet. Har det satt igång nu?! Det är för tidigt! Hjälp! M satte på mobilen och stoppklockan. Han frågade när det onda började och när det slutade. Helt imponerad över hans koll på hur man mäter sånt där.. 3,5 minut emellan, 8 minuter emellan, 6 minuter emellan osv. Ska vi åka till förlossningen? Ska jag ringa någon? Bestämde mig för att vänta och se om det blev värre. Någon gång under denna tiden, efter ett par djupa andetag så släckte jag lampan och låtsades som ingenting och någon gång i mörkret så somnade jag.. På morgonen var det bra. Magen blev lite hård då och då, men det gjorde inte ont längre. Skrämselskott? Livmordern som övar? Förvärkar? Sammandragningar? Panik? Inte vet jag, men en sak vet jag och det är att denna veckan ska jag tvätta bebiskläder och sängkläder.

Svärmor sa att Oj vad magen är långt ner! Mamma sa likadant idag och sedan sa hon att den här bebisen kommer inte komma i februari, jag tror det blir en julklapp. Lägg av sa jag! Det blir det inte alls! Hon ska komma i slutet av januari, så det så. Men känner mig inte helt övertygad. Denna veckan ska jag göra bara precis vad jag behöver och inte en extra grej till! Här ska vilas. Här ska soffan intas och belägras. Här ska det ses till att lillasyster stannar där hon är till januari!

Så det så..säger jag i ett försök om egenövertalan. Vår busiga discobebis verkar vara sugen på livet utanför, men du får allt vänta ett tag till gumman. Ett litet tag till...

Mage, julkort och svärmor

Veckans magbild (faktiskt redan 3 dagar gammal, men detta är första gången jag har några minuter vid datorn..)




Tror minsann att magen har åkt ned en bit?








I söndags lärde jag mig hur det kändes när de hickar i magen av en annan gravid mamma och nu känner jag en hickande lillasyster ofta. Det är ganska häftigt. M tycker synd om henne, för hicka är ju inte kul tycker han;)

Här är några av mina första julkortsalster:




Blev rätt bra ändå, känner hur min pysselgen blev väckt till liv.





Men nu blir det inget pyssel på ett tag. Faktum är att det inte får bli för mycket av något på ett tag. Min BM gav mig order i onsdags om att sluta stressa, vilket betyder mindre jobb, mindre sociala möten, mindre julkortspyssel. Köp resten sa hon! Prioritera rätt. Hmm och hon har givetvis rätt. Så nu blir det lite mer operation ta hand om sammandragningsmagen, lillasyster och mig själv. Inte helt lätt för en rastlös själ, men jag ska öva på det;)

Så till svärmor..Henne hämtade vi igår och en dag av fyra är avklarad. Men det var faktiskt inte så farligt som jag föreställt mig. Oftast är ju föreställningarna värre än verkligheten. Hon hade stickat tre koftor till! Så nu är vi uppe i inte mindre än 8 st;) Det blir en kofta varje dag och två på söndagar;) Men det är lite gulligt. Det bästa med att hon är här är nog ändå ledigheten.. Båda jag och M bojkottade jobbet igår och idag också. Det enda "negativa" är att jag kände hur trött jag var. Helt medvetslös var jag igår! Kunde knappt hålla ögonen öppna hela dagen. Kanske är det så att när man liksom slappnar av och är ledig så känner kroppen av den vila den velat ha så länge..Och när den inte är ledig så kör den bara på..eller ja min kropp verkar göra det i alla fall.

Nej nu är det dags för frukost och sedan blir det besök hos Dylan och OM jag orkar blir det en tripp till stan och lite julklappsshopping.

Trött, skelögd men glad.

Hjälp vilken helg det har varit. Det har verkligen gått i ett. Det började redan i torsdags. Jag jobbade ganska länge, sedan åkte jag och tvättade den smutsiga bilen, handlade lite inför fredagens julfest på jobbet och hann precis till Landvetter kl 22 för att hämta maken. Jag blev då sittandes på en bänk i vänthallen, för höfterna hade för länge sedan tröttnat på mig. Trevligt välkomnade;) Inser att jag inte ska köra bil så långt längre heller. Får gärna sammandragningar medans jag kör bil, ibland tappar jag liksom andan av dem och det hjälper ju inte att jag kör fel (för jag har tankarna någon helt annanstans..) och blir stressad över det..

Fredagen innebar maratonlopp i mataffären, hos fiskhandlarn, och sedan SM i matlagning på tid!
Skinkan griljerade jag på morgonen innan vi gick ut så den var i alla fall klar. Sedan blev det matjesillstårta som behöver 3 timmar på sig att stelna, räksnittar, köttbulls och prinskorvsstekning och lite annat. Kl sju skulle våra kunder komma, kl sex var vi på jobbet för att ställa i ordning..Det blev i alla fall en trevlig och ganska lugn kväll, trots gratis bar:) Vi hade tonat ned det lite i år, för jag kände att jag bara inte orkade ha full fest. Annars brukar de stanna till minst kl 3 och dansa runt och ägna sig åt pubertala skämt. Det är ju bara män...;) I fredags rullade de sista ut kl 1, lite mer lagom.

Lördagen började med lite presentinhandling och besök hos Dylan. Sedan en lunch hos gammelfaster och farbror kl 13, och efter en mycket trevlig tre rätters lunch var det dags för nästa kalas. Min systers yngsta pojkes födelsedagskalas. Kl 5 började det, men jag lyckades inte komma iväg från tillställning nr ett förrän efter 6. Efter ytterligare (!) en middag hos syrran, var det dags för julaftons planering och hemgång blev inte förrän efter 11. Trött, medvetslös och skelögd kröp jag i säng. M kom hem en timma senare, då han hade en annan träff istället för kalaset hos syster.

På söndag var det dags för öppet hus för Spädbarnsfonden och lite julkortspyssel. Fått mersmakt på att göra egna kort, de blev faktiskt fina. Efter lite fika, pyssel och givande samtal med besökare, så var det dags för dagens andra event. Min kompis födelsedagskalas som började kl 7. Jag hann i alla fall hem emellan och satte mig på sängen (med tanken att vila..) och kunde inte sluta göra julkort..M lagade mat till mig, jag böt om, åt, skjutsade M med vän till en annan vän;) Åkte till stan och gick på helgens andra födelsedagskalas. Där blev jag sittande på en stol i köket pratandes jobb, politik och ekonomi fram till 1.30!! Då ringde M och frågade vart jag var, han hade kommit hem en timma tidigare och krashat i sängen och när han vaknade och jag inte var där så blev han orolig. Jag blev nog mest orolig och undrade hur i ¤#%¤#% jag lyckats stanna där så länge, inte undra på att jag var trött!! Lyckades köra hem och krypa i säng. M sa någon gång under natten att det är nog bäst att du tar sovmorgon imorgon, jag tänkte hur då, jag sover ju inte ändå nu för tiden.. Men det gjorde vi. Kl 10 masade vi oss upp! Vi åkte till Linnégatan och åt brunch och till jobbet kom vi för en kvart sedan.. Skönt!

Ska ta det luuuungt denna veckan! Svärmor kommer på torsdag och det får vara nog med äventyr för mig nu.

Ska se om jag kan få en klipptid idag eller imorgon också..Känner mig ganska färdigjobbad för tillfället och ett besök till frisören är ju en bra ursäkt att gå här ifrån igen.

Känner mig fortfarande totalt mosig i huvudet, men nöjd och glad för det;)

Bilder & Reflektioner

Blev stående och gloende på magen igår i spegeln. Tänkte på det ofattbart stora och fantastiska i att bära ett barn. Kommer aldrig att sluta fascineras av hur vi är skapta som kan skapa ett liv tillsammans och sedan baka bebisen i flera månader inombords. För att sedan föda det barnet ut i världen, till en egen människa med egna tankar och liv. Wow, jag blir helt andlös..

Jag och Guila hade en lång stund tillsammans igår, bara hon och jag. Mor och dotter. Jag är hennes för alltid och hon är min. Jag undrar om hon kommer föredra elektriska tåg framför dockor, eller dansa istället för fotbollen som jag sprang efter i flera år..Inte vet jag, men jag ser fram emot att se henne växa och göra egna val.

Bilder från vår stund igår:














En magbild 31+2:














Veckan har hittills gått snabbt och det är äntligen torsdag imorgon och då kommer M hem! 22.10 ska vi hämta honom på Landvetter. På fredag blir det inte mycket jobbande, utan det får bli mest matlagning, då vi har minijulfest på jobbet på kvällen. Vet inte riktigt hur vi skall hinna allt..antar att jag får göra matjesillstårtan imorgon eftermiddag och handla lite kanske.. Har varit fullt upptagen med jobbet och har inte riktigt märkt att fredagen nästan smygit sig på redan..Ja ja det får bli som det blir.

Nu, glass, TV, salta joysticks och sedan säng och några sidor ur Att föda..perfekt!

Jag måste visa något helt underbart! En bild på bebishår;) Var och fikade hos en god vän och hennes två månaders underverk idag. Så underbart hoppfullt att få snusa på en bebis en stund. Eftersom det inte är min bebis så vill jag inte lägga ut några bilder så klart, men lite hår går nog bra. Kolla fluffmohikanen;) naawww så go!

Ensam..

Idag åkte gubben till Stockholm, utan mig.. Inte så bra på att sova själv, men det får gå. Skönt att få vara hemma ändå och jag lyckas ju alltid fylla veckorna med massa innehåll, så det blir nog snart torsdag..

Fast ensam är jag ju faktiskt inte riktigt. Jag har ju Guila i magen som håller mig ganska bra sällskap. Hon buffar och bökar och ibland undrar jag om hon kan ta sig ut genom magen?! Hon gör sitt bästa i alla fall. Speciellt när det är läggdags och eftersom jag inte kan ligga på rygg så måste jag ju ligga på sidan. Hon verkar inte gilla det alls! Hon protesterar med kraftiga sträckningar och bökningar tills jag ändrar ställning, vilket inte är helt lätt när man bara har två sidor att välja mellan. Jag blir lite full i skratt och jag ser en väldigt bestämd liten tjej framför mig..

Jag har börjat läsa Gudrun Pascals bok, att föda och den är faktiskt bra. Den har gett mig lite mer verkliga bilder i mina drömmar konstigt nog.. Igår läste jag om den första amningen och vad de små brukar göra precis efter förlossningen. Att de söker sig till bröstet.. För första gången fick vår lilla tjej ett ansikte i min dröm igår. Jag blev nästan förbluffad själv! Annars när jag drömmer om henne så har hon aldrig haft ett ansikte, det har antagligen varit för svårt att föreställa sig, även i drömmarna. Igår natt, då jag drömt om förlossningen, så fanns hon plötsligt där, med kropp och ansikte och allt. Hon tittade på mig och log och skrattade (vilket jag förstår att de inte gör då;) och sedan ammade jag henne. Det var en konstig men ganska verklig dröm. Hon hade på sig en liten vit pyjamas (som väntar på henne hemma i klädskåpet) med små rosa figurer på och hon såg så nöjd ut. Jag hoppas att det är en sanndröm. Gud vad jag längtar nu!

Helgen har varit fullspäckad, fast med trevliga saker. Danmark i fredags, glöggfest i lördags, besök hos farmor o farfar igår. Tom lillebrorsan kom med dit. Han tatuerade sig förra helgen och det var lite spännande att få se den igår. Jag hade skissat den för honom och den var jättefin. Det är en minnestatuering för vår pappa. En dogtag i en kedja där det står pappa, datum och alltid älskad, alltid saknad..plus en ros. Tatueringen sitter på vänster bröst, precis vid hjärtat. Farmor blev allt lite tårögd..

Igår var vi hos Dylan också och fixade och la lite granris. Jag tittade på hans små nallar som står där på rad och de såg helt ledsna, jordiga och solkiga ut. Jag plockade faktiskt med mig dem hem och la dem i tvättmaskinen. De kom ut nya och fina och såg mycket gladare ut. Tror Dylan blir glad också.