måndag 16 mars 2009

Förlossningen

Sitter här och läser min förlossningsjournal och inser att mina minnesluckor är mer omfattande än jag trodde. Jag läser vissa stycken och anteckningar och undrar om jag alls var där själv?! Helt otroligt att jag inte kommer ihåg det för fem öre, inte ens när jag läser det så kommer jag ihåg det. Inget ja just det, så var det ju! Inte alls, det är verkligen helt blankt. Där ser man vad smärta kan göra med hjärnan..


3.20 De första anteckningarna börjar 3.20 då vi kom in för att jag hade hög feber och var orolig. De skrev in oss och tog tempen som visade 39,2 grader. CTG visar föröjd basalfrekvens, alltså lite höga hjärtljud..får paracetamol och ordineras vila i ett annat rum. M är med hela tiden.


6.15 ny CTG


7.49 ny BM (jättegullig tjej) Jag börjar få sammandragningar och är smärtpåverkad står det. Tempen visar 37.3, CTG normal. cervix centralt riktad, öppen 3 cm, glatta hinnor (vad det nu betyder?) Får mer paracetamol och hostmedicin.


8.30 2 Pamol ges (paracetamol tror jag..)

8.41 mer hostmedicin


9.30 Bedöming: CTG normalt. Föregående fosterdel huvud ovan b-ing. Cervix 50% utplånad, centralriktad, medium konsistens mm Bishopsscore 7 (tydligen ett sätt att "mäta" ó bedömma mognadsgrad inför ex igångsättning, högsta poäng är 10, så sju var ju bra) Amnioti utföres, rikligt med klart fostervatten rinner..


9.42 Läkaranteckning ( träffade henne innan hinnorna togs ovan, genom att sätta skalpelektrod, som inte fastnade..) Hon skriver att induktion godkänns trots feber


10.35 Förlossningsförlopp

Fosterljud 151


11.30 Infusion: Syntocinon 20ml/t kopplas, stående ordination


12.16 Smärtlindring: Lustgas/Syrgas 50/50


Så här långt är jag med och jag kommer ihåg BM bytet som sker snart. Jag vet att jag grät lite och inte ville att BM1 skulle bytas ut..


13.30 BManteckning: Övertag av ny BM och student. Pat har kraftig smärta vid värkar, trött. Önskar EDA. Andas lustgas. CTG ormal kurva.


14.10 EDA lägges


15.45 temp 38,6 2st Pamol


15.46 Dr K kontaktas temp 38.6 samt förhöjd basalfrekvens. !!! Min känsla var att det liksom smusslades och jag kände att jag inte riktigt fick all info, eller så kunde jag inte ta till mig den?


15.50 Läkarenteckning: Blir uppringd pga CTG med thakykardi (!!! betyder hjärtklappning!) Temp bedöms vara pga hennes viros. Ingen indikation för avbrytning i nuläget.


BManteckning: Syntocinondroppet avstängs pga thakykardi på CTG samt täta värkar med 2 min intervall. ...... Har ett svagt minne av detta.


16.15 Kvaddlar ges. ........VA?! inte en aning!! Min inställing till kvaddlar är att det inte är någon idé att bli åsamkas smärta för att kanske bli smärtlindrad, men jag har tydligen godkänt användandet?! Så ont som jag hade, så gick jag förmodligen med på allt..


16.45 Jour Dr tillkallas pga fortsatt thakykardi (hjärtklappning) på CTG-basalfrekvens 160, accelarationer, god variabilitet, inga decelerationer


16.57 Läkaranteckning: Forsatt thakyard kurva med bf runt 160spm, i övrigt normal CTG. Tidigare temp 38.6 pat känner sig febrig. Retraherat med huv vid spinae. Syntocinindropp pågpr 20 ml/t. Samtalar med pat. Uppget att hon kan hantera smärtan bra och att hon fortfarande har krafter kvar. Forsatt övervakning och dosökning av dropp om ej normal progress. Rosafärgat icke illaluktande fostervatten, inga misstankar om chorioamnionit.


VA!? Har jag pratat med en läkare här? Skulle jag ha sagt att jag hanterade smärtan bra då? I think not! Fast tydligen har jag ju varit i rummet och svarat på frågor..men det har jag absolut inget minne av alls, inte alls. Nästan läskigt.


18.30 Dr M kontaktas pga långsamt utdrivningskede. Dr gör IU ordinerar fortsatt höjning av dropp, skall komma tillbaks om 30 min för nytt ställningstagande.


Den här läkaren kommer jag ihåg och jag vet bestämt att jag trodde jag skulle dö vid den tidpunkten, jag var verkligen helt slut och på frågan om jag orkade mer, sa jag NEJ det gör jag inte, ni måste hjälpa mig! Jag vet att jag försökte ta tag i henne och hindra henne ifrån att gå..


19.00 Nytt ställningstagande av Dr M, utdrivningsskedet går fint framåt, ingen ny åtgärd vidtas.


19.20 Hon är här! Framstupa kronbjudning, en flicka med AS10-10-10.


19.22 lite mer dropp för att få ut placentan.


Lite fler anteckningar följer om kateter, mer paracetamol och hostmedicin + amning etc.


Wow! Pust och stön vad knepigt det kändes att läsa om hela förloppet igen. Speciellt de delar jag inte hade en aning om. Det förstärker dock min upplevelse om att det var väldigt jobbigt och smärtsamt. Min känsla av att allt inte stod 100% rätt till med hjärtljud etc var inte helt osann heller då..


Jag kommer ihåg den sista läkaren som kom in, för jag kommer ihåg att hon sa att ni får 20 min på er innan åtgärd som blir sugklocka eller snitt..Den halvtimman det blev, var nog den längsta i mitt liv!! Så glad att vi slapp det. Jaha det var det, nu är denna delen av mitt liv avslutat. Graviditeten tog slut och ett nytt kapitel har börjat, det med Guila i vårt liv. En ny oro har också tagit fart, men ändå (trots hemska förkylningar!) hanterbar.


Efter återbesöket på sjukhuset idag tänker jag osökt på nästa graviditet..Dr T tycker att det är en bra idé att inte vänta för länge och det känner jag med. M ringde precis från Stokholm och jag vet inte om det är för att han längtar så efter oss, men han pratade själv om nästa graviditet..hoppsan hejsan här går det undan;) Han pratade om att försöka igen vid jul...Vi får väl se. Just nu längtar jag efter sömn;)


Jag skall kasta mig i säng nu. Guila har redan sovit i 2 timmar och hon kan nog vakna snart för mer mat, men sedan sover hon förhoppningsvis ett par timmar igen. Ett par nätter har vi gått och lagt oss vid tolv och hon har sovit ända till sex! En riktig liten A-bebis;)


Gud att ens tänka tanken på syskon redan känns otroligt, men ändå naturligt. Jag vill dock ha så mycket tid med Guila som möjligt först, för att bara njuta och suga in hennes lilla vackra varelse. Vilken lycka, vilken välsignelse. Att få ge kärlek till sitt barn, så mycket, så efterlängtat, så stort. Ännu större är det när man känner den kärleken tillbaks! Vackert är vad det är.




En lång dag

Klockan är redan kvart i fem! Vem är det som snor timmar från mig? Idag har det gått i ett. Mamma kom hit klockan tio för att passa Guila lite, medan jag körde M till flygplatsen. Oj vad jobbigt det var för M att resa ifrån oss idag..Jag packade ner fotografier i ramar på både Guila o Dylan så han har dem med sig i veckan i Stockholm.

Sedan bar det av till sjukhuset för återträff med barnmorskan och Dr T. Mamma följde med som lite barnvakt i fall jag skulle undersökas. Dr T var på gott humör och det var roligt att träffas utan mage, kommunikationen blev lite mer lättsam då;) Han tyckte vår pärla var jättegullig, så klart! Jag nämnde att jag fortfarande blöder och att det känts lite som mensvärk då och då. Han ville ta en titt. Det var lite grejs kvar där inne, så jag fick tabletter för att driva ut det. Sedan hittade han något som liknade cystor på livmoderstappen också..eller jag hoppas att det är ofarliga cystor, vill helst inte tänka på nåt annat just nu..fick en remiss till gyn och då ska vi göra cellprov också. Bara det slutar blöda snart. Han pratade om framtida graviditeter och sa att jag skulle ringa honom när det var dags igen, det känns tryggt! Han fick en liten presentpåse, med gott vin, blommor och kort. Han blev helt rörd och tackade och bockade. Han är bra.

Sedan var det dags för BM, som redan hade varit ute i väntrummet och kidnappat Guila en stund från mamma;) Hon är go B. Vi pratade och jag förklarade att jag inte skulle ha klarat denna graviditeten så bra utan hennes hjälp. Hon fick en presentpåse också, med blommor, Body Shop grejs, kort och foto på Guila. Hon kunde inte läsa färdigt kortet när jag var där, för hon blev tårögd. Nästan lite sorgligt att inte gå dit varje vecka, fast superskönt också.

Min gosiga lilla tjej sover lite i sin säng efter dagens utflykt, men hon vaknar nog snart för det känns i brösten att det borde vara matdags när som helst! Fattar inte hur stora de kan bli och hur mycket som bara sprutar ut?!

Träffade J, mitt kusinbarn i lördags och det var svårt att hålla tårarna borta. Hans ansikte var extremt svullet och han såg medtagen ut. En urinpåse hänger från en slang och från en annan hänger en apparat som han kan dosera sig själv med morfin när han behöver. Det behöver han oftare än maskinen vill ge honom..Han hade köpt en mjukis Heffaklump till Guila och jag blev så klart helt tårögd. Vi träffades hemma hos min moster som passade honom för dagen och hon fick då tillfälle att klämma lite på Guila också. Så underbart att Guila kan vara en sådan "tröstenapp" för dem. Hon är så snäll när hon sitter hos J, inte ett pip och till slut somnade hon bara och han bara njöt. Tror hon hjälpte bättre mot huvudvärken än något annat..

Nej nu hör hag något från sovrummet, så nu ska jag gå och plocka upp mitt lilla mirakel.

Föresten så fick jag min förlossningsjournal idag, det skall bli spännande att läsa vad som egentligen hände och när. Dr T sa att Guilas poäng vid födseln var perfekt, 10 varje gång! Mamma blev stolt som en tupp så klart;)

onsdag 11 mars 2009

Massa nytt

Det händer så mycket grejer i vår lilla värld att jag inte hinner skriva så mycket just nu..

Vi har varit en vecka i stockholm, som var mycket trevligt! Möten med goa människor och upplevelsen att få putta barnvagn i huvudstaden;) Guila har således gjort sin första resa! Flygresa dessutom! Hon var superduperduktig, inte ett enda litet gnäll. Vi var dock rätt stressade och nervösa, men helt i onödan. Hon fick sin bröstmjölk i en flaska sedan var hon glad, på hemvägen sov hon hela tiden;) Tack Baby Björn för jättebra sele som fick henne att känna sig trygg.

Vi har också hunnit med en förkylning, både Guila och jag. Min har gått ganska obermärkt förbi, men Guilas orsakade skrämselhicka och besök på barnakuten..En täppt näsa på små barn blir lätt till otäcka läten och det blir svårt att andas. Lite feber på det och mammas och pappas hjärta stannade nästan. På sjukhuset tog de oss på största allvar och hon fick behandling på stört! koksalt isprutat i näsan, adrenalininhalator som verkar slemlösande och en miljon prover togs. Vi var utmattade efter ca 12 timmar på sjukhuset, men lättade över att få veta att det bara var en förkylning och inget annat. Läskigt nog så klart! Vi fick i alla fall permission och den trevlige manlige sjukskötaren ringde hem till oss dagen efter och kollade läget, då det var mycket bättre blev vi utskrivna. Efter ågren allan, efter att ha släpat runt lillskruttan land och rike runt så hon blev sjuk, så har vi ordinerat oss husarrest hela veckan.

Det är mysigt att vara hemma och gosa tillsammans. Guila sover med oss i vår säng nu, för hon är lite extra närhetsberoende just nu. Jag älskar det (fast att man inte kan använda andningslarmet...) vi ligger näsa mot näsa och jag kan klappa och bara snusa så mycket jag vill. Hon älskar det. Hon har verkligen utvecklats supermycket. Hon greppar mitt hår med sina små händer, hon tittar mig förtroendefullt i ögonen när hon äter, hon lyfter nyfiket huvudet när hon ligger på mage och hon får spatt på de hängande leksakerna i babygymmet och slår till dem när hon viftar med både armar och ben. Hon har definetivt hittat sin röst också;) Hon kan skrika riktigt högt ibland och hon liksom gör små läten och pratar med oss.

Det är fantastiskt roligt att titta på henne när hon sover, hon grimaserar, låter och viftar med armarna. Ibland rycker underläppen till och ibland spricker ansiktet upp i ett underbart tandlöst leende. Hon är min tokiga lilla unge och hon har verkligen förändrat vår världsbild. Den är vackrare nu, större och mer rosaskimmrande;) Varje dag tittar jag på henne och säger att jag älskar dig, det tänker jag fortsätta med hela livet. Fortfarande kan jag brista ut i gråt över lyckan i att hon är här.

Något som däremot inte är så roligt är läget för mitt kusinbarn, han blir allt annat än bättre..vi skall hälsa på honom hemma hos dem imorgon eftermiddag. Känns jobbigt. Jag får bara stålsätta mig, men det är inte lätt när man ser hur fragil han är. Hans minne är extremt dåligt nu, han är yr och han har massa åkommor. Han är mer ledsen och påverkad av smärtan än någonsin tidigare och jag går sönder inombords när jag tänker på det. Och min kusin, jag hur hon smärtar det kan jag inte ens med ord beskriva.

Så mycket lycka och så mycket sorg som kan rymmas på samma plats, på samma gång, det är nästan märkligt..