måndag 22 februari 2010

Lillasyster

Fick se henne idag igen. Kände mig inte bekväm med att få BF framflyttat en hel vecka. Tankar om dålig tillväxt började genast snurra i huvudet och vid besöket hos BM idag bad jag om ett UL till. Det är väldigt annorlunda att be om UL på MVC från specen där jag gick förra året..Som natt och dag..Tyvärr. Jag är ju en ganska bestämd person och lämnade inte någon öppning för diskussion och även om BM satt där med huvudet på sned och gärna ville förklara att de är restriktiva med Ul nu, så förstod hon ganska snart att jag inte frågade, utan sa att jag ville ha ett;)

Det var superskönt att få se lillasyster igen! Hon blir mer och mer verklig nu och jag längtar efter henne! Det var kärlek när jag såg henne sparka omkring där inne. Jag känner henne varje dag nu. Tror hon blir lika vild som sin syster. En storasyster som inte var lika imponerad av att sitta i det dunkla rummet och titta på sin lillasyster på skärmen;) Efter att hon fick låna mammas halsband gick det genast mycket bättre.

Efter Ul:et kände jag mig mycket lungnare och lyckligare. Hon flyttade fram mig igen, efter mycket noggranna mätningar! 20+3 idag och BF 9/7. Nu börjar det bli ordning på torpet igen. Barnmorskor är överlag mer noggranna på UL än läkare, det är min erfarenhet och min erfarenhet av UL är vid det här laget ganska stor..tyvärr kanske man kan säga. Själv tycker jag att det är skönt, det ger mig en känsla av kontroll.

Idag är läget bra. Jag är i kontroll just nu. I alla fall över graviditeten;) Vad som inte är lika kontrollerat är flytten om en vecka! Vi har börjat lite smått idag och jag försöker övertyga mig själv om att det nog inte blir så mycket ändå.. Det här blir ju lugnt säger jag till mig själv. Jag låtsas inte om källaren och öppnar garderoberna väldigt försiktigt..;)

Om en vecka har vi fler rum och hiss, halleluja!

måndag 15 februari 2010

Flicka, pojke, flicka..

Idag var dagen D. Har gått och oroat mig för organscreeningen en tid nu..Jag har ju inte gått upp ett enda kilo och då måste ju bara något vara fel..Men det var det tydligen inte. Allt som man kan se, såg bra ut. Allt var på plats och på rätt plats. Dr Holtz var mycket bra och professionell måste jag säga. Hon hade läst journalen och var mycket förstående. Skönt! Hon hade heller inga problem med att tala om bebisens kön om hon såg det. Hon tror att hon såg. Hon såg nog en tjej, en lillasyster. En lillasyster till;)

Idag är jag lycklig, men har samtidigt nära till tårarna. Varför? I början av graviditeten var jag helt säker på att det hade flyttat in en tjej där inne. Men när illamåendet blev ett minne blott och ju längre tiden gick, ju mer annorlunda kändes det. Kanske är det en kille ändå. Till slut blev jag så säker på det att jag nästan vågade köpa nåt blått, fast bara nästan. Jag började drömma om en lillebror som var som storebror. Att jag på något sätt skulle få tillbaka min Dylan. Min son vars blick jag aldrig får känna. Idag sörjer jag honom. Idag längtar jag efter honom. Idag känns det definitivt på något sätt. Min son kommer aldrig igen..Han är där han är, med sin morfar.

Jag förbereder mig på en vild liten rosa till. Två små systrar. Två små rosa lekkamrater. Precis så som min bild var. Inte från allra första början, men nu.

Vad säger man. Lycka och sorg går hand i hand. Mitt tredje barn. En lillasyster;)

tisdag 2 februari 2010

Happy Birthday!

Den 27:e januari 2010, så annorlunda från samma datum året innan. Dagen hon kom, till slut, vårt lilla mirakel. En liten skrynklig varelse som tittade lite förvånat på sin mamma och pappa. Lika förvånade föräldrar tittade tillbaka, vad gör man nu;) Vi lärde oss efter hand. För varje dag som gick ju större blev kärleken. Nu är den så stor att hjärtat nästan brister! Stolthet finns där också. Vår bebis har blivit en go liten tjej. En tjej som kramas och gosar med vem som helst som vill ha. En egen vilja, självständig och sötast i världen. Så klart! Två kalas tog det att fira hennes första födelsedag och hon älskade det. När min morfar tog i från tårna (som han brukar och slänger gärna in lite badampampa på bästa jazzmanér..) så klappade Guila händerna och skrattade. Hon är underbar. Hon är vår tjej. Medelpunkten i vårt liv. En riktig kalastjej!