Hjälp då var det dags igen imorgon, ytterligare ett ultraljud, ytterligare en sömnlös natt fylld av konstiga drömmar. Som tur är så ska vi till läkaren tidigt, redan8.20, så jag har ju knappt hunnit vakna då och jag hoppas att panikkänslorna är lite yrvakna då också och inte hinner förgifta mig.
Längtar efter att få se ärtan, som vi hoppas har växt till sig rejält. Men bara åsynen av en ultraljudsapparat får mig att må illa, hela kroppen blir en stor knut. Vet ju att tårarna kommer forsa så fort jag hamnar i stolen.
En del av mig är säker på att vi kommer få se en livs levande filur där inne imorgon. Jag mår ju illa. Varje kväll spenderas i sängen gungandes fram på en båt, jag lovar att den rör sig, för hur kan jag annars bli så sjösjuk? Den mesta mat luktar illa, min stackars man luktar till och med motbjudande ibland (älskar dig, vet att det inte är lätt nu;) Till och med min egen kroppslukt irriterar mig..som sagt inte lätt nu;) Jag kan se att magen har växt, den putar redan! Det moler ibland. Mitt ansikte har en mer röd färg. Ja, jag känner mig gravid helt enkelt.
Den andra delen inbillar mig att jag mår dåligt för att jag bara mår dåligt, att alla dessa symptom kan vara en konspiration, eller kvarlevor efter ett mised abortion..
Ja rationell är man inte. Logiken i allt är som bortblåst. Mitt liv styrs av nycker, infall och känslor. Enbart! Inte mycket som biter på mig nu.
Har gjort en pakt med mig själv att börja varje morgon med att bestämma mig för att ärtan mår bra, att den lever att den kommer att födas levande! Om jag börjar så, så är det ju i alla fall en bra början. Kanske slutar dagen till slut så också? Kanske kan jag tro att graviditeten slutar så också då. Jag har ju en ganska bra övertalningsförmåga, ska se om jag lyckas på mig själv;)
måndag 30 juni 2008
fredag 27 juni 2008
Gravidsnacks!
Har upptäckt russin! Inte vilka rusisn som helst utan Sunmaid´s ekorussin i urgulliga pyttesmå askar! Perfekt när godissuget och tröttheten sätter in på eftermiddagen. Men framförallt askarna är så söta!
Älskar allt som är pyttelitet. Blir totalt förförd faktiskt.
Älskar miniatyrer av allt;) Kämpar med mig själv varje dag inne på Coop, för när man kommer in så har de massa minireseformatslotioner, tandkrämstuber, deo mm. Helt onödiga för mig, men jag måste pilla på dem. Ibland köper jag nåt smått också, kan liksom inte låta bli.
Så russinaskarna är veckans favoriter!
Idag är en bra dag!
Idag fick vi meddelandet att en forumvän fått sitt efterlängtade barn! En liten tjej. Efter en sängliggande graviditet med mycket oro har de äntligen fått träffa sitt levande barn. Det är så STORT! Deras lyckobubbla måste vara helt rosaskimrande, kanske saknar de sina förlorade barn extra idag också, för det är så jag tänker att det blir... Men att få läsa de goda nyheterna ger mig hopp. Hopp om livet, hopp om ärtan i magen. Ett kvitto på att det kan gå bra. Trots allt som hänt så kan man få ta med sig ett levande barn hem från BB. Svårt att förstå, svårt att föreställa sig att det går. Men det gör ju det! Varje vecka får någon som sitter i samma båt som oss barn med sig hem! Mitt hjärta spritter och hoppar till av lycka då.
Kanske, bara kanske är det så framtiden kommer se ut för oss också?! Det är en låååång väg dit, men tänk om vi kommer få en sådan där rosaskimrande bubbla också?! Min man sa igår att vi planerar fram till januari el februari, tills graviditeten tar slut, sedan vet man ju inget längre. Föräldrarskapstanken tornar upp sig där borta och vi känner oss lite vilsna. Vi har ju fått barn, men inte fått ta med det hem..vad gör man då? Jag sa att vi bara älskar det, allt annat löser sig.
Så får det bli, vi börjar med massor av kärlek så får blöjbytena komma av sig självt;) Tänk om! Vilken svindlande underbar tanke..
torsdag 26 juni 2008
Ny dag - Nytt försök
Känner mig lite lätt labil idag, men försöket allt vad jag kan att hålla mig ovanför oros-och argytan.
Det började inte så bra imorse, känner mig fortfarande lite skakig över att jag kanske blir motad vid grind på spec. MVC och så började ju vecka 8 idag, då skruttens hjärta slutade slå förra omgången.
Men som sagt, en ny dag, en ny graviditet, nya vindar. Några djupa andetag och fokusera på jobbet. En sköterska från reproduktion ringde imorse, hon hade pratat med läkaren där som inte vill skriva ut en remiss förrän efter ett ultraljud till..jag förstår ju grejen..även om hon inte förstår min grej. I alla fall, hon har bokat in en tid för ultraljud den 10 juli och då får jag min remiss om allt ser bra ut, om remissen nu hjälper..? Ja, ja håll dig positiv nu, det sa jag ju att jag skulle göra!
Ska till min privata gyn på tisdag för ultraljud, ska prata lite med honom också, han kan nog med skriva en remiss! Så två remisser borde ju funka;) Men mest av allt hoppas jag på att läkaren (den enda som inte har semester verkar det som) ska kontakta mig och säga att allt är klart och att jag ska få en tid på specen! Det önskar jag mest. Försöka vara tålmodig, ska försöka vänta, ska försöka vara som ett litet barn som har varit olydligt och får sitta i ett hörn en stund..För det är så det känns, nej nu får du allt vänta på din tid, vänta på att vänta på att vänta på att en läkare skall höra av sig..INTE bra på det, det går liksom emot min religion på något sätt.
Jag är verksam, snabb, effektiv och har svårt att acceptera att världen runt omkring mig liksom inte hänger med, inte alls hänger med mig.
Kom på igår att det där med att vänta, stå i kö, tro på auktoriteter, tro på att andras ord väger tyngre än mina, tro på stat, tro på folk som gillar att bestämma inte ligger för mig alls. Det verkar dessutom vara medfött! Jag har alltid varit likadan, det säger mamma i alla fall. Hon säger att jag var bestämd redan som mycket liten, ville göra vad jag ville alltid. Inte att jag var speciellt bortskämd, utan mest att jag hade starka åsikter. Så om det var så redan då, så är det väl inte konstigt att det är värre nu.
Några exempel:
Fröknarna på dagis sa att; Du måste vänta tills din mamma hämtar dig innan du får komma hem. Nähä tänkte jag och rymde hem till gården och lekte med barnen där. Lekte men Lena och körde lådobil runt gården i Eriksbo Östergärde som en galning. Jag rymde ofta, jag kunde ju ta mig ut ju;) Personalen jagade mig och jag sprang och skrattade. Mamma suckade, men sa att ja ja hon går ju bara till gården i alla fall.
Jag började i första klass och efter en tid sa fröken att vi skulle få läxa med oss hem. VA! Sa jag och förklarade för fröken, att hallå där, det går inte för sig alls. När jag är hemma då är jag ledig, när jag är i skolan så gör jag skolsaker! hmm jag ser ett tydligt mönster;)
Kan nog komma från min pappa tror jag, han var nog lite smygrebell i alla fall. Han var full av braiga råd. Ett råd, som nog egentligen var lite så där på göteborsskoj löd: Om någon är dum mot dig så slå tillbaka! Hmm som 5-6 åring så var det dummapojkar som bråkade med mig på dagis och då tog jag en planka och drämde i huvudet på en av dem...kanske inte så där lyckat i efterhand, men det funkade i alla fall, de var inte dumma mer..
Tyvärr är det bara lite utmattande att vara bästa dräng själv, typ jämt. Skulle vilja kasta in handuken då och då och bara lita på systemet..så mycket sköänare att bara flyta med. Men jag vågar inte, jag vågar inte ta ögat från bollen, för jag vågar inte lita på att de har mitt bästa intresse främst på sin agenda, folk tenderar ju att ha sig själva där..
Hmm kanske skulle prova planktricket på nån läkare och se om det hjälper;)
Det började inte så bra imorse, känner mig fortfarande lite skakig över att jag kanske blir motad vid grind på spec. MVC och så började ju vecka 8 idag, då skruttens hjärta slutade slå förra omgången.
Men som sagt, en ny dag, en ny graviditet, nya vindar. Några djupa andetag och fokusera på jobbet. En sköterska från reproduktion ringde imorse, hon hade pratat med läkaren där som inte vill skriva ut en remiss förrän efter ett ultraljud till..jag förstår ju grejen..även om hon inte förstår min grej. I alla fall, hon har bokat in en tid för ultraljud den 10 juli och då får jag min remiss om allt ser bra ut, om remissen nu hjälper..? Ja, ja håll dig positiv nu, det sa jag ju att jag skulle göra!
Ska till min privata gyn på tisdag för ultraljud, ska prata lite med honom också, han kan nog med skriva en remiss! Så två remisser borde ju funka;) Men mest av allt hoppas jag på att läkaren (den enda som inte har semester verkar det som) ska kontakta mig och säga att allt är klart och att jag ska få en tid på specen! Det önskar jag mest. Försöka vara tålmodig, ska försöka vänta, ska försöka vara som ett litet barn som har varit olydligt och får sitta i ett hörn en stund..För det är så det känns, nej nu får du allt vänta på din tid, vänta på att vänta på att vänta på att en läkare skall höra av sig..INTE bra på det, det går liksom emot min religion på något sätt.
Jag är verksam, snabb, effektiv och har svårt att acceptera att världen runt omkring mig liksom inte hänger med, inte alls hänger med mig.
Kom på igår att det där med att vänta, stå i kö, tro på auktoriteter, tro på att andras ord väger tyngre än mina, tro på stat, tro på folk som gillar att bestämma inte ligger för mig alls. Det verkar dessutom vara medfött! Jag har alltid varit likadan, det säger mamma i alla fall. Hon säger att jag var bestämd redan som mycket liten, ville göra vad jag ville alltid. Inte att jag var speciellt bortskämd, utan mest att jag hade starka åsikter. Så om det var så redan då, så är det väl inte konstigt att det är värre nu.
Några exempel:
Fröknarna på dagis sa att; Du måste vänta tills din mamma hämtar dig innan du får komma hem. Nähä tänkte jag och rymde hem till gården och lekte med barnen där. Lekte men Lena och körde lådobil runt gården i Eriksbo Östergärde som en galning. Jag rymde ofta, jag kunde ju ta mig ut ju;) Personalen jagade mig och jag sprang och skrattade. Mamma suckade, men sa att ja ja hon går ju bara till gården i alla fall.
Jag började i första klass och efter en tid sa fröken att vi skulle få läxa med oss hem. VA! Sa jag och förklarade för fröken, att hallå där, det går inte för sig alls. När jag är hemma då är jag ledig, när jag är i skolan så gör jag skolsaker! hmm jag ser ett tydligt mönster;)
Kan nog komma från min pappa tror jag, han var nog lite smygrebell i alla fall. Han var full av braiga råd. Ett råd, som nog egentligen var lite så där på göteborsskoj löd: Om någon är dum mot dig så slå tillbaka! Hmm som 5-6 åring så var det dummapojkar som bråkade med mig på dagis och då tog jag en planka och drämde i huvudet på en av dem...kanske inte så där lyckat i efterhand, men det funkade i alla fall, de var inte dumma mer..
Tyvärr är det bara lite utmattande att vara bästa dräng själv, typ jämt. Skulle vilja kasta in handuken då och då och bara lita på systemet..så mycket sköänare att bara flyta med. Men jag vågar inte, jag vågar inte ta ögat från bollen, för jag vågar inte lita på att de har mitt bästa intresse främst på sin agenda, folk tenderar ju att ha sig själva där..
Hmm kanske skulle prova planktricket på nån läkare och se om det hjälper;)
onsdag 25 juni 2008
Fan den här dagen skulle ju bli bättre ju!!
Men det blev den inte. Idag är det inte oron som tagit över och styr mina tankar. Idag är det frustrationen och ilskan som huserar där inne. En riktig kamp är det idag. Svårt att fokusera på jobbet när jag måste fokusera på livet. Livet inom mig. Det livet som skulle tas på så stort allvar av sjukvården nästa gång. Efter Dylan då alla läkare lovade guld och gröna skogar, att det aldrig skulle hända igen, att vi skulle få en tipp topp vårdplan och massor av bra och täta kontroller. Fan gick ni på den lätta måste de sitta hemma och hånflina nu. Vet ni inte att vi alltid bara säger så för att ni skall våga igen, för att ni skall bli lugna för stunden.
Blir så förbannat trött på att alltid få rätt. Att alltid veta i bakhuvudet att de är en samling kvackare hela högen, så avtrubbade av deras hemska vardag inom sjukvården att de inte kan hitta tiden för oss längre. Att veta att man hur lätt som helst hamnar mellan stolar och faller i glömska, igen och igen. Idag önskar jag att vi bott någon annanstans än i Sverige. I underbara Sverige, som målas upp som ett ideal land när det kommer till sjukvård, en bild alla tror på, tills de blir sjuka, tills någon de älskar blir drabbade, tills någon dör..
Efter första missfallet så tänkte jag, OK, det händer, men förmodligen inte igen. Sökte med ljus och lykta efter kompetent personal inom vården när jag blev graivd igen, men hittade bara MVC runt hörnet hemma, som var lika bra som en regnrock i solsken..
Dylan dog i min mage, trots flera tillväxtultraljud, pga syrebrist, pga blodproppar i moderkakan, pga massa saker och någon av de sakerna borde någon ha sett någon gång. Eller är det för mycket att begära av läkare ellre barnmorskor att de faktiskt gör ett bra jobb när de är på jobbet? Ok vi har träffat en bra läkare efter allt, men han är på semester nu. Alla är på semester nu! Sverige har stannat som det gör varenda jäkla sommar. Det är bara detta land som faktiskt stannar, inget annat europeiskt land gör det. För vem fan har råd att stanna ett land bara för att julimånad närmar sig? En sak jag aldrig fattat eller kommer att förstå..
Nu är det resursbrist på spec. MVC, de kanske har tid efter sommaren?! Men skämtar du?? Ska du ha stryk, hur kan du med att ens uttala orden till en nygravid mamma som gått igenom skärselden. Hur? Blir så trött och rädd att det skall hända oss också nu, att vi kommer få det beskedet också. Jag kommer kämpa mig blå i ansiktet för att det inte skall bli så, men jag vet ju av erfarenhet att ibland kan man gå upp på det högsta berget, skrika så högt man vill, men det hjälper inte alltid ändå. En sak är dock klar. Jag ger mig inte i första taget! Mig blir de inte av med så lätt! Jag ska banne mig ta upp det där med resursbristen också, som min vän fick höra och så ska de få sina ruttna fiskar varma!!
De har väckt min drake och nu ska de få smaka på min eld!!
(den här draken är mycket för söt för att illustrera min inneboende eldsprutare, men det är en drake i alla fall;)
Blir så förbannat trött på att alltid få rätt. Att alltid veta i bakhuvudet att de är en samling kvackare hela högen, så avtrubbade av deras hemska vardag inom sjukvården att de inte kan hitta tiden för oss längre. Att veta att man hur lätt som helst hamnar mellan stolar och faller i glömska, igen och igen. Idag önskar jag att vi bott någon annanstans än i Sverige. I underbara Sverige, som målas upp som ett ideal land när det kommer till sjukvård, en bild alla tror på, tills de blir sjuka, tills någon de älskar blir drabbade, tills någon dör..
Efter första missfallet så tänkte jag, OK, det händer, men förmodligen inte igen. Sökte med ljus och lykta efter kompetent personal inom vården när jag blev graivd igen, men hittade bara MVC runt hörnet hemma, som var lika bra som en regnrock i solsken..
Dylan dog i min mage, trots flera tillväxtultraljud, pga syrebrist, pga blodproppar i moderkakan, pga massa saker och någon av de sakerna borde någon ha sett någon gång. Eller är det för mycket att begära av läkare ellre barnmorskor att de faktiskt gör ett bra jobb när de är på jobbet? Ok vi har träffat en bra läkare efter allt, men han är på semester nu. Alla är på semester nu! Sverige har stannat som det gör varenda jäkla sommar. Det är bara detta land som faktiskt stannar, inget annat europeiskt land gör det. För vem fan har råd att stanna ett land bara för att julimånad närmar sig? En sak jag aldrig fattat eller kommer att förstå..
Nu är det resursbrist på spec. MVC, de kanske har tid efter sommaren?! Men skämtar du?? Ska du ha stryk, hur kan du med att ens uttala orden till en nygravid mamma som gått igenom skärselden. Hur? Blir så trött och rädd att det skall hända oss också nu, att vi kommer få det beskedet också. Jag kommer kämpa mig blå i ansiktet för att det inte skall bli så, men jag vet ju av erfarenhet att ibland kan man gå upp på det högsta berget, skrika så högt man vill, men det hjälper inte alltid ändå. En sak är dock klar. Jag ger mig inte i första taget! Mig blir de inte av med så lätt! Jag ska banne mig ta upp det där med resursbristen också, som min vän fick höra och så ska de få sina ruttna fiskar varma!!
De har väckt min drake och nu ska de få smaka på min eld!!
(den här draken är mycket för söt för att illustrera min inneboende eldsprutare, men det är en drake i alla fall;)
tisdag 24 juni 2008
Den smygande oron
Usch, idag känns allting konstigt. Kan ha varit för att jag igår sagt att allt känns så bra, att jag inte känner mig så orolig som jag trodde jag skulle göra, att jag trodde att denna gången kanske det skulle gå bra..Nu kommer den där elaka skrockfulla sidan fram, som viskar i mitt öra att så där skulle du inte ha sagt för då kommer du bli motbevisad, igen. Känner mig helt irrationell idag faktiskt. Känner mig nog lika gravid idag som igår, fast idag har en liten ångestkänsla bitit sig fast i mig och ångest är inte rationellt, inte alls en försonlig eller ens komminukationsbar känsla. Den liksom bara naglar sig fast och läcker och sipprar in i allt annat medvetande. Nu vill jag bara slänga mig på telefon och boka till för ultraljud någonstans, kan sätta mig i bilen i timtal bara för att få komma in någonstans. Försöker hålla de känslorna i shack men det går ju fan inte, inte alls bra idag. Får nog djupdyka in i jobbet för att bli lite distraherad. Magen är full av fjärilar (och jag hoppas den är full av vår ärta också) De tär banne mig inte lätt att leva ibland. Visste att dessa orosdagar skulle ploppa upp titt som tätt, men redan?!
Får fundera ut en plan..just nu vill jag bara ha tag i någon på sjukhuset som kan boka in en tid för inskrivning, men det är ju helt omöjligt! Tänker inte ge upp, men ansiktsmusklerna har nog börjat rycka lite känner jag, oron sätter sig ju överallt..rys..
Vår ärta fick sin första pekbok igår, den är underbar! TACK min vän! Ärtan blev glad och ärtans pappa med! Han har börjat fantisera om ärtan nu, igår fantiserade han om att visa ärtan boken. Gud vad jag hoppas att det blir så!
Får fundera ut en plan..just nu vill jag bara ha tag i någon på sjukhuset som kan boka in en tid för inskrivning, men det är ju helt omöjligt! Tänker inte ge upp, men ansiktsmusklerna har nog börjat rycka lite känner jag, oron sätter sig ju överallt..rys..
Vår ärta fick sin första pekbok igår, den är underbar! TACK min vän! Ärtan blev glad och ärtans pappa med! Han har börjat fantisera om ärtan nu, igår fantiserade han om att visa ärtan boken. Gud vad jag hoppas att det blir så!
måndag 23 juni 2008
#"%¤#"&&"&¤#
Blir helt galen på internetleverantörer!! ¤¤%&¤%& de bara gör livet komplicerat för en! Det fungerar aldrig när man byter, vare sig det är för hemmet eller för arbetsplatsen. Helst plötsligt kan vi inte skicka e-mail på jobbet vilket är ett STORT problem, bara för att Tele2 har glämt skapa en låtsase-mail till oss som behövs för att utgående post ska fungara. Efter en halvtimme i telefon, så säger hon beklagar. Beklagar! Jag skiter väl i vad du beklagar, det hjälper ju inte mig, vår e-mail ska funka idag! #%¤&& 31 minuter sitter jag i telefon, första 10 var ju i kö..sedan när hon ska "kolla" vad de kan göra så bryts det. My ass att det bryts, hon la på! Hmm kan inte beskriva hur mycket mina arghormoner är ute och flyger nu..hjälp! Så nu måste jag ringa igen! 10 min kö igen bara för att tala med någon inkompetent låtsassupport! Och sådant här betalar vi pengar för?!
Kommer aldrig att acceptera ett beklagande, aldrig! Det äräcker inte för mig när de gör fel. Alltid fel! ¤#&¤#"&%&
Kommer aldrig att acceptera ett beklagande, aldrig! Det äräcker inte för mig när de gör fel. Alltid fel! ¤#&¤#"&%&
Sjösjuk
Rys..har känt mig åk eller sjösjuk ett par dagar, fort jag mår dåligt så tror jag att jag håller på att bli sjuk..men så kommer jag ju ihåg, aha det måste ju vara graviditeten, vad bra!
Skönt med symptomerna denna gången, varje dag som jag känner någonting litet någonstans i kroppen, så försöker jag tänka att OK, men då är allt bra! Nu är det ju inte helt sant, för det kanske inte blir bra bra till slut, men just då är jag gravid i alla fall. Vid mina tidigare missfall och missed abortion så har symptomen ganska abrupt avstannat, så just nu får symptomefterkännandet fungera som en graviditetsbarometer. Man kan ju inte ha ultraljudsapparater hemma, tyvärr, så då får man ju hitta på nåt annat sätt.
Nu har jag i alla fall inhandlat Sea Band på Apoteket. Små svarta svettisband med vita plastkulor på som man trär på handlederna, kulan trycks då in på nån akupressurpunkt och ska funka mot åksjuka och grav.illamående..hmm vet inte jag..känner mig ganska åksjuk ändå, svårt att läsa på skärmen blir liksom sämre då..men vem vet det kanske hade varit sju resor värre utan, just nu ska jag ge svettisbanden en chans i alla fall.
Skönt med symptomerna denna gången, varje dag som jag känner någonting litet någonstans i kroppen, så försöker jag tänka att OK, men då är allt bra! Nu är det ju inte helt sant, för det kanske inte blir bra bra till slut, men just då är jag gravid i alla fall. Vid mina tidigare missfall och missed abortion så har symptomen ganska abrupt avstannat, så just nu får symptomefterkännandet fungera som en graviditetsbarometer. Man kan ju inte ha ultraljudsapparater hemma, tyvärr, så då får man ju hitta på nåt annat sätt.
Nu har jag i alla fall inhandlat Sea Band på Apoteket. Små svarta svettisband med vita plastkulor på som man trär på handlederna, kulan trycks då in på nån akupressurpunkt och ska funka mot åksjuka och grav.illamående..hmm vet inte jag..känner mig ganska åksjuk ändå, svårt att läsa på skärmen blir liksom sämre då..men vem vet det kanske hade varit sju resor värre utan, just nu ska jag ge svettisbanden en chans i alla fall.
torsdag 19 juni 2008
Som ringar på vattnet
Som ringar på vattnet följs vi åt.
En tanke föder en annan, som föder en annan,
som bildar en helhet, som bildar ett liv.
Sida vid sida, mot alla odds.
Födda i världar skiljda av hav.
Skiljda av år. Skiljda för att mötas.
Mötas för att aldrig skiljas.
Dag följer natt, följer dag, följer natt.
Hand i hand, steg vid steg, ditt andetag är mitt.
Två kroppar. En själ. En själ som leder oss båda.
In i natten, till nästa dag, alltid tillsammans.
Min fot sätts framför din, som följs av din, alltid.
Jag tänker, du säger, du hoppar, jag följer.
Som ringar på vatten har en källa,
så är min källa din, och din källa min.
Vi följs av ständig vinter, som kanske nu möts av vår..
Din arm runt min midja, ditt huvud mot mitt.
Våra tårar som förenas, din hand som smeker min kind.
Det liv som växer inom mig är ditt och mitt.
Av kärlek, av sorg, av längtan är du född.
Liv som ger liv, som ger liv, som ger liv..
Som ringar på vattnet.
Som en sol på natten.
Som själar som får frid
Som ringar på vårt vatten.
Väntar vi på dig..
En tanke föder en annan, som föder en annan,
som bildar en helhet, som bildar ett liv.
Sida vid sida, mot alla odds.
Födda i världar skiljda av hav.
Skiljda av år. Skiljda för att mötas.
Mötas för att aldrig skiljas.
Dag följer natt, följer dag, följer natt.
Hand i hand, steg vid steg, ditt andetag är mitt.
Två kroppar. En själ. En själ som leder oss båda.
In i natten, till nästa dag, alltid tillsammans.
Min fot sätts framför din, som följs av din, alltid.
Jag tänker, du säger, du hoppar, jag följer.
Som ringar på vatten har en källa,
så är min källa din, och din källa min.
Vi följs av ständig vinter, som kanske nu möts av vår..
Din arm runt min midja, ditt huvud mot mitt.
Våra tårar som förenas, din hand som smeker min kind.
Det liv som växer inom mig är ditt och mitt.
Av kärlek, av sorg, av längtan är du född.
Liv som ger liv, som ger liv, som ger liv..
Som ringar på vattnet.
Som en sol på natten.
Som själar som får frid
Som ringar på vårt vatten.
Väntar vi på dig..
HJÄRTSLAG!!!!
Jag vill pussa hela världen just nu!! Vi fick se starka hjärtslag på skärmen! Vår miniärta lever! Den lever idag! Tjohoooooooooo! Jag är helt utmattad för vilken jäkla pärs det var.
Kom in i det hemska väntrumet på reproduktion, där alla sitter och stirrar in i väggen..rys..
Vi väntade och vi väntade..läkaren var 40 minuter sen! Gud vad jobbigt det var! För varje minut som gick, ju starkare blev ångesten, ju mer säker var jag på att allt skulle gå åt helvete, igen. Sprang på toa för att nervöskissa varje kvart. Till slut kom hon och visade in oss i rummet, jag fick kämpa med klumpen i halsen. Hon sa vi tittar väl direkt då, hon gick och hämtade nåt papper och jag gick bakom skynket och tog av mig. Min man småsprang på stället, först ville han inte komma in bakom skynket, sedan kom han in och rynkade på pannan argt och sa, nej jag vill inte, jag vill inte se igen! Men gå ut o sätt dig då fräste jag. Han yrade en stund och satte sig sedan på den vanliga stolen brevid mn giljotinstol..vi väntade på att få huvudet avhugget.
Läkaren kom in, satte på maskinen och tittade. Jag höll för ögonen och grät. Min man tittade, hon tittade, jag tittade till slut och såg först en tom hinnsäck, sedan något. Satte händerna framför ögonen igen och forsatte gråta. Men där är starka fina hjärtslag sa de båda, vart då? sa jag. Där pekade de ivrigt. OK sa jag?! Tårarna ville inte sluta rinna. Min man stod nu brevid mig, tårögd han med, han klappade och pussade på mig. Där är den! Hjärtat slår!
Läkaren flyttade tillbaka mig några dagar igen, 6+0 blev det, hon sa att du blev gravid senare än du tror. Snart har de flyttat tillbaka mig innan jag blev gravid känns det som;) Men det gör ingenting om jag är gravid i hundra år! Bara den får födas levande, då väntar jag gärna lite extra.
Fattar ingenting, fast jag ler nu. Småflinar känner jag. Känner mig LYCKLIG!!! hoppas lyckan får vara nu. SNÄLLA! Pust..idag blir det take away..hungrig som en varg..det får bli italiensk mat idag. Bucatini Amatriciana.mmmm
Först ska vi till Dylan. Vår älskade bästa lille kille och be honom vaka över ärtan. Gud vad jag saknar honom, speciellt idag..han var ju också en ärta en gång, som blev ett barn, som blev en ängel..
Utmaningen är antagen!
Tack för detta tidsupptagande uppdrag;) precis vad jag behöver för att slå ihjäl två timmar!
Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. Hitta på någon midsommarmat vi kan äta imorgon som inte luktar sill (för då kommer jag att må illa & bli sur;)
2. Inte glömma att stänga av alarmklockan ikväll, för imorgon har vi bestämt att ta en lååång sovmorgon
3. Bör nog tvätta lite kläder, då underklädeslådan börjar blir tom..och jag snart annars är inne på de där sköna-men-för-längesedan-urtvättade-och-fula-trosorna;)
4. Titta på Portugal (mina favvisar) mot Tyskland idag och ladda inför morgondagens Kroatien - Turkiet match!
5. Handla mat!
Fem dåliga egenskaper:
1. Noll tålamod - vänta är inte ett ord som jag är allergisk mot;)
2. Cyniker - oj, vad jag måste jobba med det en dag.
3. Arg - Innan tårar, rädsla, efter sövning, efter orätt, efter tidningsläsning, efter vad som helst ibland, blir jag ett argmonster. Ska nog jobba med det också en dag..;)
4. Vill gärna hjälpa - lite för mycket ibland..blir för mycket ord, råd och research ibland, fast ingen har bett om det..
5. Lat - Fast ibland är jag glad över min lathet också, den kan tom ställa sig ivägen för oron, liksom det ordnar sig på nåt sätt..
Fem platser där jag bott:
1. Göteborg
2. Angered, Frölunda, Majorna, Hisingen, Askim (ja vet att jag är en inbiten Göteborgare!)
3. Gillar det ju..
4. Föresten jag bodde på en båt i ett år (OK på älven) men ändå Havet!
5. OK, men jag ska flytta en sväng till Stockholm i år i alla fall!
-Fem jobb som jag haft:
1. Butiksbiträde & Dekoratör
2. I blå byxor på Pripps bryggerier
3. Teorilärare på en bartenderskola
4. Sålt klassiska engelska motorscyklar och delar
5. Eget inom audioindustrin.
Det var tiktigt roligt att tänka efter en stund och en hel halvtimma har ju gått! Jippie tack för den Finnjonna!
Utmanar vidare ulrika , linda
Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. Hitta på någon midsommarmat vi kan äta imorgon som inte luktar sill (för då kommer jag att må illa & bli sur;)
2. Inte glömma att stänga av alarmklockan ikväll, för imorgon har vi bestämt att ta en lååång sovmorgon
3. Bör nog tvätta lite kläder, då underklädeslådan börjar blir tom..och jag snart annars är inne på de där sköna-men-för-längesedan-urtvättade-och-fula-trosorna;)
4. Titta på Portugal (mina favvisar) mot Tyskland idag och ladda inför morgondagens Kroatien - Turkiet match!
5. Handla mat!
Fem dåliga egenskaper:
1. Noll tålamod - vänta är inte ett ord som jag är allergisk mot;)
2. Cyniker - oj, vad jag måste jobba med det en dag.
3. Arg - Innan tårar, rädsla, efter sövning, efter orätt, efter tidningsläsning, efter vad som helst ibland, blir jag ett argmonster. Ska nog jobba med det också en dag..;)
4. Vill gärna hjälpa - lite för mycket ibland..blir för mycket ord, råd och research ibland, fast ingen har bett om det..
5. Lat - Fast ibland är jag glad över min lathet också, den kan tom ställa sig ivägen för oron, liksom det ordnar sig på nåt sätt..
Fem platser där jag bott:
1. Göteborg
2. Angered, Frölunda, Majorna, Hisingen, Askim (ja vet att jag är en inbiten Göteborgare!)
3. Gillar det ju..
4. Föresten jag bodde på en båt i ett år (OK på älven) men ändå Havet!
5. OK, men jag ska flytta en sväng till Stockholm i år i alla fall!
-Fem jobb som jag haft:
1. Butiksbiträde & Dekoratör
2. I blå byxor på Pripps bryggerier
3. Teorilärare på en bartenderskola
4. Sålt klassiska engelska motorscyklar och delar
5. Eget inom audioindustrin.
Det var tiktigt roligt att tänka efter en stund och en hel halvtimma har ju gått! Jippie tack för den Finnjonna!
Utmanar vidare ulrika , linda
Dags igen...gulp..
Klockan två i eftermiddag ska jag hoppa upp i den där stolen igen och se om och hur mycket ärtan har växt. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag hoppas, vill och önskar att vi får se ärtans hjärtslag denna gången. Vilken lycka om den har växt för då kanske, bara kanske är vi på rätt väg denna gången. Tanken på att vi kanske får med ett barn hem från BB denna gången är svindlande underbar. Sååå långt fram i tiden, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Föreställer mig ett barn som ser på oss, som skrattar så där ljuvligt där man blåser det på magen. Att det ligger mellan oss i sängen och sparkar med benen och att vi bara kommer ligga där och stirra på vår son eller dotter i timtal..
Oj, som sagt det är en önskedröm. Fast en dröm som ändå tycks bli en självklar verklighet för de flesta andra föräldrar. Jag hoppas så att vi en gång får bli de där andra föräldrarna..
Hjärtslag är en bra start! Drygt tre timmar kvar..
Oj, som sagt det är en önskedröm. Fast en dröm som ändå tycks bli en självklar verklighet för de flesta andra föräldrar. Jag hoppas så att vi en gång får bli de där andra föräldrarna..
Hjärtslag är en bra start! Drygt tre timmar kvar..
tisdag 17 juni 2008
Idag är jag trevlig;)
Idag har det varit en lugn dag. Mycket på jobbet, men inga griniga gubbar, de brukar för det mesta alltid ringa på måndagar ändå. Rett ut saker med en anställd också, vilket känns super! Tror på utvecklingen där nu och tror att mer ansvar och bättre lön blir modellen.
Haft en riktig beta av dag idag, så nu är jag sååå trött, men det är det värt!
Inga mer glassar på ett tag nu i alla fall. Försökte tämja argmig igår med en bautaglass i jättevåffla och det fick jag betala för reten av kvällen. Den ville nästan upp ett par gånger..
Så där jag. Skönt att känna sig lite duktig ibland, hmm undra vad jag ska belöna mig med ikväll;) Är som en hund, godis är alltid en bra belöning. Imorgon blir belöningen för kvällen, en träff med två vänner, det ser jag fram emot!
Haft en riktig beta av dag idag, så nu är jag sååå trött, men det är det värt!
Inga mer glassar på ett tag nu i alla fall. Försökte tämja argmig igår med en bautaglass i jättevåffla och det fick jag betala för reten av kvällen. Den ville nästan upp ett par gånger..
Så där jag. Skönt att känna sig lite duktig ibland, hmm undra vad jag ska belöna mig med ikväll;) Är som en hund, godis är alltid en bra belöning. Imorgon blir belöningen för kvällen, en träff med två vänner, det ser jag fram emot!
måndag 16 juni 2008
På grymt dåligt humör!!
Fan idag kokar det i huvudet på mig, började så fort jag kom till jobbet imorse. Måndagar säger jag bara, då kommer alla griniga kunder ut ur garderoben och ringer och gnäller. När man sedan jobbar fram svaren de vill ha, ja då går det inte att få tag i dem ¤#&!¤"%!¤¤%# säger jag bara. Sedan har jag några saker oplockade med en anställd också, har uppfyllt större delen av tankeverksamheten i helgen och ju mer jag tänker på kraven ju mer förbannad blir jag. !¤#%¤#%¤#¤%¤%¤"!!! säger jag om det! Han kommer nog att bli lite förvånad på lönesamtalet om två veckor. Folk vill gärna ha så mycket som möjligt, fast de glömmer lätt av att ge också...Fast det spelar ingen roll, jag är chef och jag måste vara professionell, det är alla anställdas rätt att bli bemötta bra, vad de än frågar om. Bra stämmning är viktigt. Men det gör mig inte mindre arg och besviken just nu..
Hmm vad har jag mer att gnälla på idag. Jo just det byråkrati!! Avskyr att jobba med kommun, stat och EU. De ska ha miljoner papper faxade, plus reg.bevis, plus, kontoutrdag, plus f-skattsedel, allt för att förklara att man behöver byta glödlampa typ..pust! Eftersom jag och byråkrati och auktoritet är som elektrisitet och vatten, så tänker jag inte faxa dem någonting. Utan de får tillbaka sina trasiga grejer så kan de laga dem någon annanstans! Så det så!
Ahhrrggggg hjälp hur jobbigt är det inte att vara arg hela tiden! Graviditet = konstant PMS!
Hej jag heter Angela, jag är gravid och jag är förbannad! Var trevlig mot mig annars blir jag ett monster! Ett fräsande, spottande, uppfostrande monster till råga på allt;)
Hmm vad har jag mer att gnälla på idag. Jo just det byråkrati!! Avskyr att jobba med kommun, stat och EU. De ska ha miljoner papper faxade, plus reg.bevis, plus, kontoutrdag, plus f-skattsedel, allt för att förklara att man behöver byta glödlampa typ..pust! Eftersom jag och byråkrati och auktoritet är som elektrisitet och vatten, så tänker jag inte faxa dem någonting. Utan de får tillbaka sina trasiga grejer så kan de laga dem någon annanstans! Så det så!
Ahhrrggggg hjälp hur jobbigt är det inte att vara arg hela tiden! Graviditet = konstant PMS!
Hej jag heter Angela, jag är gravid och jag är förbannad! Var trevlig mot mig annars blir jag ett monster! Ett fräsande, spottande, uppfostrande monster till råga på allt;)
fredag 13 juni 2008
Det finns en ärta
Det finns något inom mig. IDAG är jag gravid. Vi har en liten miniärta på 4,4 mm och man kunde se antydning till hjärtslag, det liksom pulserade lite försiktigt på skärmen. Läkaren tyckte att det var hög sannolikhet att den var i rätt storlek för sin ålder och vi hoppas alla på klara hjärtslag nsäta vecka när vi skall tillbaks!! Vi har hopp igen. Detta livgivande, glädjeskapande, underbara lilla hopp. I mig lyser solen fast himlen är grå. För mig är det en bra början. För oss är det allt. Dag för dag. Ett steg i taget och första steget ser lovande ut!
Vi fattar itne det själva, trodde vi skulle dit idag för att bekräfta ett missfall, igen. Vi grät båda två som barn i krampaktig omfamning på sängen igår. Tänkte på Dylan, tänkte oss mörker. Men idag är lampan tänd, idag är det en bra dag. Det måste vi våga tro. Kanske är det så att vår Dylan skickade oss en present, den bästa, på sin födelsedag? Vi vill tro det. Vi vill se det som ett gott tecken att vi plussade i maj månad. Hans månad.
Jag är inte så långt gången som jag trodde, i vecka 6 istället för vecka 7. Hade ju sen ägglossning så det makes sense. ÄL var den 18 maj cirka, vilket skulle förlytta mig till 5+4 och då är 4,4 mm helt OK! Gud vad vi hoppas att det får vara OK! Hjärtat är lite lättare. Jag är gladare.
Blödningen kom från en liten utuktning i en irrieterad slemhinna i livmoderhalskanalen. Känns bra att veta att den kom därifrån och inte från ärtan. Bra resultat idag med andra ord. En dum sak var bakteriell vaginos, men hoppas att odlingsvaren är OK nästa vecka, så är det en mindre sak att oroa sig för, men det ska ju alltid vara nåt;)
torsdag 12 juni 2008
Livrädd!
Jaha jag då var det dags igen, nu känns hoppet förbi, det har kommit blod..Inte så mycket men tillräckligt för mig att tro att allt är över igen att allt hopp är ute. Jag VILL INTE! Jag vill inte..igen..
liten och rädd..
När vi vaknar imorgon så är det domedagen, så känns det, är så nervös att jag har konstansta fjärilar i magen. Mycket suckar idag, mycket djupa andetag och försök pågår med att hålla hoppet vid liv. Igår fick sig hoppet en rejäl törn efter ett toabesök. Jag grillar ju alltid det vita pappret för minsta förskiftning och så fanns det där plötsligt! Lite ljusbrunrosa!! Hjärtat stannade och modet spolades ner med pappret i toastolen..Pust..
Varför är livet bara så svårt hela tiden? Varför ingen lättnad? Varför ingen respit?
Mitt hjärta gråter och jag vet inte hur länge man orkar hålla på att släpa sig upp för uppförsbackar? Vet inte hur länge innan man måste stanna. Men jag har ju inte tid att stanna, har inte tid att pausa, fyller 35 i januari..
Nä nu ska jag försöka ta mig i kragen! Pappret ju bara varit vitt idag, så det kanske bara var en sådan där "normal" graviditetsgrej?! Jo så måste det vara!
Vissa tider på dygnet är jag övertygad om att graviditeten fortskrider som den ska, känner mig jättegravid. Sedan plötsligt kommer tanken, men nu känns det ju precis som vanligt. Hatar vanligt, vanligt är inte bra! Klämme roch känner efter, så efter en stund känns det OK igen..pust..vilken berg och dalbana! Men det är värt det, det är värt allt om denna ärtan får stanna hos oss. Det är värt ALLT!
Varför är livet bara så svårt hela tiden? Varför ingen lättnad? Varför ingen respit?
Mitt hjärta gråter och jag vet inte hur länge man orkar hålla på att släpa sig upp för uppförsbackar? Vet inte hur länge innan man måste stanna. Men jag har ju inte tid att stanna, har inte tid att pausa, fyller 35 i januari..
Nä nu ska jag försöka ta mig i kragen! Pappret ju bara varit vitt idag, så det kanske bara var en sådan där "normal" graviditetsgrej?! Jo så måste det vara!
Vissa tider på dygnet är jag övertygad om att graviditeten fortskrider som den ska, känner mig jättegravid. Sedan plötsligt kommer tanken, men nu känns det ju precis som vanligt. Hatar vanligt, vanligt är inte bra! Klämme roch känner efter, så efter en stund känns det OK igen..pust..vilken berg och dalbana! Men det är värt det, det är värt allt om denna ärtan får stanna hos oss. Det är värt ALLT!
onsdag 11 juni 2008
Verkligen vakum nu!
Hoppsan hejsan, blev så glad igår när jag tittade på klockan, redan midnatt tänkte jag, då är ju fredag snart här! Döm av min förvåning när jag vaknad imorse och det bara var onsdag idag!! Man kanske tappar några hjärnceller direkt när man blir gravid? I alla fall nu har veckan helt plötsligt en dag för mycket och väntan är olidlig. Varje tanke, som börjar som vilken tanke som helst, om jobb eller middagsmat, slutar i en gynekologstol på Sahlgrenska på fredag. Livrädd för vad som skall synas på skärmen..Min man och jag kan inte sluta prata om det heller. Vi vrider och vänder på allt, försöker tillämpa sannoliksläran, men just nu svingar den åt båda hållen. Bra för att rent statistikt så borde det vara rätt denna gången, dåligt för det har det ju slutat alla andra fem gånger..Konstigt att det är svårt att sova, koncentrera sig, lyssna, jobba. Tittar på TV:n lite lätt frånvarande också. Ser bilden, hör att de pratar, men vet inte om vad eller varför;)
Idag när jag går och lägger mig, så blir det då torsdag imorgon när jag vaknar (igen!) och när jag går och lägger mig imorgon, så är det dags kl 9 på fredag. Som när ett barn väntar otåligt på julaftonsmorgon..fast blir det en snäll tomte eller en elak??!
Kan inte beskiva med ord hur rädd jag är för en ultraljudsskärm, blir paralyserad när jag tänker på det, att häva sig upp i den där stolen igen och vänta tills läkaren hittar vad hon söker. Sedan febrilt leta efter hjärtslagen. Jag är så rädd för jag vet ärligt inte hur mycket mer av detta vakum jag klarar av..om det inte funkar nu, orkar vi igen? Hur länge ska man orka?
Känner mig gravid och jag hoppas det får fortsätta kännas så tills januari el februari nästa år. Att få lära känna vårt nya knytte och få se honom eller henne växa upp. Undra om jag någonsin kommer tro på det, även om eller när barnet kommer;)
Idag när jag går och lägger mig, så blir det då torsdag imorgon när jag vaknar (igen!) och när jag går och lägger mig imorgon, så är det dags kl 9 på fredag. Som när ett barn väntar otåligt på julaftonsmorgon..fast blir det en snäll tomte eller en elak??!
Kan inte beskiva med ord hur rädd jag är för en ultraljudsskärm, blir paralyserad när jag tänker på det, att häva sig upp i den där stolen igen och vänta tills läkaren hittar vad hon söker. Sedan febrilt leta efter hjärtslagen. Jag är så rädd för jag vet ärligt inte hur mycket mer av detta vakum jag klarar av..om det inte funkar nu, orkar vi igen? Hur länge ska man orka?
Känner mig gravid och jag hoppas det får fortsätta kännas så tills januari el februari nästa år. Att få lära känna vårt nya knytte och få se honom eller henne växa upp. Undra om jag någonsin kommer tro på det, även om eller när barnet kommer;)
tisdag 10 juni 2008
Inga drömmar!
Sååå skönt! Fick sova gott igår natt. Inte en enda stressand tanke eller hemsk mardröm anföll mig under natten. Lugn och ro!! Fick låna en avslappnings CD av en vän igår som heter "Somna Gott". Jag följde en kvinnas mjuka röst om hur jag skulle slappna av här och där och känna mig tyngre, sedan följde mycket rogivande musik som liksom vaggade mig till sömns. Man skulle visualisera en skön färg som man skulle andas in som avslappning. Min färg blev grönt (för det är ju lugnt o skönt;) men det blev snarare en bild än bara en färg.
Jag hade varit med min vän och hälsat på hennes lille kille i minneslunden och det var lundens vackra träd med dess gröna blad svajandes i vinden som blev min bild. Så fint! Sedan när bakgrundsmusiken tog över, så fanns det ett vattenljud i bakgrunden och då blev den gröna lunden ett ställe nära vattenet och jag låg i en hängmatta med benen hängandes över kanten plaskandes i vattenbrynet. En ljuvlig kontrast till natten före då mardrömmarna jagade mig.
Ska lyssna på CDn varje natt nu och hoppas den rogivande bilden blir en del av min natt, varje natt.
Enda problemet var ju just vattnet som porlade lite här och där, man blir kissedödig! Så det blev ett par extra besök på toa, men det var det värt!!
Jag hade varit med min vän och hälsat på hennes lille kille i minneslunden och det var lundens vackra träd med dess gröna blad svajandes i vinden som blev min bild. Så fint! Sedan när bakgrundsmusiken tog över, så fanns det ett vattenljud i bakgrunden och då blev den gröna lunden ett ställe nära vattenet och jag låg i en hängmatta med benen hängandes över kanten plaskandes i vattenbrynet. En ljuvlig kontrast till natten före då mardrömmarna jagade mig.
Ska lyssna på CDn varje natt nu och hoppas den rogivande bilden blir en del av min natt, varje natt.
Enda problemet var ju just vattnet som porlade lite här och där, man blir kissedödig! Så det blev ett par extra besök på toa, men det var det värt!!
måndag 9 juni 2008
Jagad av drömmarna i vaket tillstånd..
Jo så är det. Nattens drömmar finns fortfarande färska i minnet..rys..mardrömmar är vad de är. Tror jag får plugga in CD-boken i öronen ikväll, för jag är trött på att köra bil mitt i natten! Köra bil i mörkret över Älvsborgsbron, med våra nyfödda tvillingar i bilstolar brevid mig, sedan tar bron slut och sedan tar vattnet vid..rys..hur räddar jag oss från bilen. Flera scenarion spelas upp, om och om igen, bara för att börja om hela tiden!! Pust!! Försökte med lite djupandning och att tänka på annat, vilket inte är helt lätt, med en snarkandes man brevid! Han säger i alla fall jag älskar dig i sömnen till mig (hoppas det är till mig;) så han är liksom förlåten.
Inatt ska jag gå til lsängs utmattad av trötthet, för då kanske jag hinner somna innan snarkningarna börjar och drömmarna kommer. Det är min plan i alla fall. Känner mig rädd för natten. Nej det får bli till att lyssna på "Den väntade" synd bara att personen som läser boken, läser så tråkigt att mina röriga tankar anfaller mig ändå. Nu är det i alla fall snart en dag mindre till fredag, det är väl därför jag är rädd antar jag! Men jag har bestämt mig, det ska finnas ett hjärta där, det ska det bara!!
Inatt ska jag gå til lsängs utmattad av trötthet, för då kanske jag hinner somna innan snarkningarna börjar och drömmarna kommer. Det är min plan i alla fall. Känner mig rädd för natten. Nej det får bli till att lyssna på "Den väntade" synd bara att personen som läser boken, läser så tråkigt att mina röriga tankar anfaller mig ändå. Nu är det i alla fall snart en dag mindre till fredag, det är väl därför jag är rädd antar jag! Men jag har bestämt mig, det ska finnas ett hjärta där, det ska det bara!!
lördag 7 juni 2008
Tankar och oro..
Nätterna upptas av så mycket drömmar och tankar att jag inte får någon riktig sömn, känns det som i alla fall. Fort huvudet träffar kudden så börjar det, som att titta på ett förvirrat och dåligt TV program med riktigt hög volym. Tar djupa andetag, försöker rikta tankarna på andra saker, men det går inte. Varenda liten grej blir ett stort berg! Saker som jag egentligen inte ens oroar mig över stressar mig i sömnen. Så är det varje gång jag blir gravid, så jag ser det som ett bra tecken, men det gör ju en inte lugn och harmonisk direkt. Snarare kort, grinig och snarstucken. Som konstant PMS! Underbar för omgivningen och mina nära med andra ord;)
Börjat tänka på fredagen och det första ultraljudet. Vågar jag hoppas eller ska jag förbereda mig för det värsta och om det är ett hjärtljud så är det en bonus? Känns så tråkigt att vara så cynisk, sån domedagsprofet, men vi har ju blivit brända så många gånger nu, så det är svårt att vara odelat positiv. Känner mig forfarande gravid och hoppas det är ett bra tecken!! Det ömmar lite här och där och jag har bara en kjol i garderoben som passar min svullna mage, det måste väl vara bra?!
Undra om veckan kommer gå lite i slowmotion nu? "Bara" sex dagar till fredag. Bara sex dagar tills vi vet vår öde, i alla fall tillfälliga öde. Åhh jag hoppas så!
Nu blir det sängen, en bok, lite paj och kanske lite slutna ögonlock en stund. Det är fantastiskt underbart väder ute, men det tar liksom musten ur en..
Börjat tänka på fredagen och det första ultraljudet. Vågar jag hoppas eller ska jag förbereda mig för det värsta och om det är ett hjärtljud så är det en bonus? Känns så tråkigt att vara så cynisk, sån domedagsprofet, men vi har ju blivit brända så många gånger nu, så det är svårt att vara odelat positiv. Känner mig forfarande gravid och hoppas det är ett bra tecken!! Det ömmar lite här och där och jag har bara en kjol i garderoben som passar min svullna mage, det måste väl vara bra?!
Undra om veckan kommer gå lite i slowmotion nu? "Bara" sex dagar till fredag. Bara sex dagar tills vi vet vår öde, i alla fall tillfälliga öde. Åhh jag hoppas så!
Nu blir det sängen, en bok, lite paj och kanske lite slutna ögonlock en stund. Det är fantastiskt underbart väder ute, men det tar liksom musten ur en..
torsdag 5 juni 2008
Stockholm tur och retur på en dag!
Känns snarare som världen runt på en dag! Så trött!! 971 km stod det på räknaren i bilen när vi parkerade i garaget igår natt. Det är en låååååång stund att spendera i en bil. Men resan var bra och nödvändig. Vi fick bra respons och jag som inbiten Göteborgare skall i september ge mig in på Stockholmsmarknaden! Inte själv så klart, utan tillsammans med maken som blivit ganska inbiten här också. Känns bra i magen och på tal om den så tror jag att det är utmärkt för oss att kasta oss i ni ett nytt stort projekt, för då inbillar jag mig att de här nio månaderna svischar förbi;) Vill inte ha för mycket utrymme för grubbel nu, vi kör på så får vi se hur allt blir. Känns som positiva tider är på ingång i alla fall. Efter allt mörker så känns det inspirerande.
Hoppas så att känslan blir långvarig! nu är det 8 dagar kvar till det första ultraljudet, till vårt möte med vår lilla ärta (förhoppningsvis).
Hoppas så att känslan blir långvarig! nu är det 8 dagar kvar till det första ultraljudet, till vårt möte med vår lilla ärta (förhoppningsvis).
måndag 2 juni 2008
Väntan
Den 13 juni ska vi på vårt första besök hos läkaren. På reproduktion blir besöket hos dr Francis. Hon är en väldigt medmänsklig gullig läkare (har inte träffat så många av dem och jag har träffat måååånga!) Då blir det ultraljud (måste det bli!) och bakterieodling. Problemet är ju bara att det är minst ett år till den 13 juni ju! Flera månader minst innan vi får se vår plutt.
En del av mig vill inte gå på några ultraljud alls. Hatar dem. Betyder bara katastrof. En tyst läkare som sammanbitet tittar på en och skakar på huvudet..rys..vill inte!
Men jag känner mig så lycklig denna gången, kan inte beskriva det riktigt, bara glad, inte ens orolig, vill bara få vara lycklig så jag puttar bort de jobbiga tankarna så mycket det bara går. De ploppar upp under dagen när det moler i magen..då det känns som mensvärk. Mensvärk = missfall i mitt huvud. Fast jag vet att det inte är sant. Hade det inte känts någonting så hade jag ju varit orolig för det. Det kändes faktiskt inte mycket sist..så om detta är tvärtom så är det ju bra, eller hur!!
Jag mår bra just nu i min lyckliga gravida bubbla och vill forsätta drömma om vårt framtida barn. Vår son eller dotter, eller kanske båda?! Dylans syskon som äntligen är på tillväst i hans mamma. Jag längtar så. Om det blir dåliga nyheter den 13 juni, så har jag ju i alla fall varit lycklig fram tills dess!
Väntan är "bitter sweet", vill att det ska vara imorgon men samtidigt aldrig.
En del av mig vill inte gå på några ultraljud alls. Hatar dem. Betyder bara katastrof. En tyst läkare som sammanbitet tittar på en och skakar på huvudet..rys..vill inte!
Men jag känner mig så lycklig denna gången, kan inte beskriva det riktigt, bara glad, inte ens orolig, vill bara få vara lycklig så jag puttar bort de jobbiga tankarna så mycket det bara går. De ploppar upp under dagen när det moler i magen..då det känns som mensvärk. Mensvärk = missfall i mitt huvud. Fast jag vet att det inte är sant. Hade det inte känts någonting så hade jag ju varit orolig för det. Det kändes faktiskt inte mycket sist..så om detta är tvärtom så är det ju bra, eller hur!!
Jag mår bra just nu i min lyckliga gravida bubbla och vill forsätta drömma om vårt framtida barn. Vår son eller dotter, eller kanske båda?! Dylans syskon som äntligen är på tillväst i hans mamma. Jag längtar så. Om det blir dåliga nyheter den 13 juni, så har jag ju i alla fall varit lycklig fram tills dess!
Väntan är "bitter sweet", vill att det ska vara imorgon men samtidigt aldrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
