tisdag 26 januari 2010

1 år!

Imorgon fyller vårt lilla underverk ett år! Redan! Detta måste vara det snabbaste året i mannaminne! Ett helt år sedan, imorgon, som vår lilla ekorre såg världens ljus för första gången. Helt otroligt..Oj vad mycket glädje och känslor. Tänk att vi kommit ändå hit. Fantastiskt! Livet är bra märkligt ändå. Märkligt bra. Märkligt helande. Vår lilla bebis har blivit en liten bustjej. En bestämd liten flicka, full med bus, kärlek och leenden.

Imorgon är det dags för barnkalas. Så här skall ingen tid försittas, nu ska här bakas tårtbottnar till den rosa nallebjörnstårtan imorgon;) Så klart rosa! ;)

Hurra!

lördag 16 januari 2010

På västfronten allt nytt!

Nytt för dagen är mina sprillans nya 36 år. Jag bär dem stolt som ett vackert guldsmycke nära hjärtat. De senaste årens tillägg har liksom bara smugit sig på, helt plötsligt är man närmare 40 än 30. Bring it on. Livet blir bättre med varje år. Inte alltid gladare och lyckligare, men ändå bättre. Lugnare. Andra prioriteringar. Barn. Nya insikter. Lite mer visdom inbillar jag mig att åren bär med sig också;)

Mer nytt är flytt! Äntligen ska vi packa ihop vår 2:a och packa upp den igen (redan 1 mars!) i en 4:a i ett jättemysigt område. Nära Göteborgs hjärta, älven. Ser mycket fram emot promenaderna, besök på det superbra konditoriet i närheten. Ser också fram emot kvällar på braiga restauranger inom promenadavstånd och ett glas kallt vitt vin på verandan i utsiktsrummet en ljum sommarkväll, medan vi tittar på båtarna på älven...mmm

I fredags träffade jag min nya barnmorska på min nya MVC. Fick lyssna på pluttens hjärtljud och det var fasligt mysigt.

Så för en gång skull. På mycket länge. Kan jag säg att på västfronten allt nytt. På västfronten är allt väldigt bra!

tisdag 12 januari 2010

mer sjukdomar..

Men hallå, hur länge ska det här hålla på. Den ena sjukdomen avlöser den andra..Mammas sambo säger att barn är riktiga smittbomber och jag börjar tro honom;)

Fast denna gången var det inte Guilas fel, det verkar ha varit mitt. I söndags började jag plötsligt må riktigt illa. Tänkte att jag kanske inte ätit tillräckligt? graviditeten? Anyway..sedan startade kräksjukekalaset..Först jag, sedan M och sist lilla G. Guila klarade sig allra bäst, kräktes bara två ggr och ville leka, glad i hågen som vanligt. Problemet var väl snarare hennes sjuka, trötta och helt paralyserade föräldrar. Konstigt nog får man ändå lite energi någonstans ifrån för att ta hand om sitt sjuka barn. Det är nog inbyggt. Nu förstår jag hur lite bättre min egen mamma. Vilken hjälte hon var ibland som fick ta hand om ett hus med sjuka barn och man, när hon själv mådde pyton. När man kräks och allt annat otrevligt som hör till och samtidigt lyckas ta hand om sina små, då vet man vad det är att vara mamma på riktigt;) Att man själv inte är i första rummet längre, känns bra på något sätt. Men jag är trött nu och vill sova!!!

Men det går inte för jag har två dagar på mig att slutföra ett års bokföring..pust..med strulande program! Hatar datorer ibland.

Det är dock för en god sak. Har vi tur så kanske vi äntligen får flytta här ifrån!! Ropar inte hej ännu, utan bara hej igen bokföring..för jag måste få fram lite rapporter..

lördag 2 januari 2010

Syskonbilder

Här är dom. Guila och hennes bror eller syster. I samma vecka. I samma kropp. Fast en kropp som nog är lite lugnare nu..Hoppas det lugnet får hålla i sig!

Guila:












Syskon:









Vilken bra bild föresten! Ser ju nästipp och haka och visst är bebisen söt! Då blir han eller hon lik sin syster, som är gulligast i världen;) Pojke eller flicka? Blir lika underbart glad för vad det än är!! Vill så gärna veta, nu!

Här är lite julbilder på blivande storasyster:


Busig Lucia










I funderartagen