Här är hon, vårt underverk!

På bild vill säga;) Hon befinner sig fortfarande på andra sidan huden, intet ont anande om världen utanför.

Fick mitt tillväxt Ul idag och mår så bra! Matt och gråtmild, men glad! Guila ligger fortfarande lite på plus och vikten uppskattades till ca 2500 gram idag på 34+2. En jättegullig BM gjorde Ul:et idag, jag har träffat henne förut och hon är så himla noggrann och empatisk. min egen BM var också med och jag såg allt att hon fick torka några lyckotårar ur ögonvrån idag också. Mina torkade jag inte, de fick flyta i en strid ström över kinderna;) Guila putade med läpparna, sög på tummen och gosade runt. Bilden brevid visar henne i profil med en hand vid munnen med sina små putande läppar.

Känns som om hon kom ännu närmre idag. Jag vet ju nästan hur hon ser ut nu ju! Jag berättade för Bm om mina mardrömmar om att hon saknar ett öga och annat hemskt. BM visade båda ögonhålorna med tillhörande linser och hon visade massa saker idag. Till och med lite hår fick vi se. Helt otroligt fascinerande. Vad jag längtar efter henne nu! Idag ska jag hem och stryka lite nytvättade bebiskläder och tvätta täcket och kudden.

Efteråt firade vi med lunch på Maharani, tandorikyckling i underbart aromatisk yoghurtsås med nanbröd. mmm..

Väl tillbaka i bilen ringde en skärrad L från jobbet. Tre män hade trängt sig in och varit hotfulla och stulit utrustning. Pust, konstigt att en dag aldrig bara får vara bra. Efter samtal med stackars L, så ringde jag polisen och anmälde det hela. Så jäkla obehagligt och L var riktigt skärrad, så klart. Han kommer nog känna sig obehaglig till mods varje gång det ringer på dörren nu.. Tre män som talade dålig engelska och lite tyska, i en utländsk reggad bil som körde iväg till ingemansland där ingen någonsin kommer hitta dem, så klart..

Men, men vad säger man? Shit happens, hoppas bara det var första och sista gången något sådant här hände.

Jag orkar inte ens ödsla energi på det faktiskt inte en dag som denna. Idag är en bra dag och det är Guilas dag.

En kund kom precis in och kommenterade magen, att nu kan det inte vara långt kvar och att föresten det var snabbt jobbat, du var ju gravid för inte så länge sedan? Jag skojade med lite. Han sa att, men denna gången kanske du ska vara ledig lite också?! Då berättade jag att ja, jag skulle nog varit det sist men vår pojke dog.. Han bad så mycket om ursäkt och beklagade. Jag sa att det kan inte du ha vetat och det är OK, tack. Han berättade att de själva hade haft tre missfall innan de fick sin tjej och att det varit skitjobbigt. Såg att han ville kommit runt skrivbordet och kramat mig. Han sa att nu ska det gå bra! Jag höll med och jag hoppas att han har rätt! Idag känns det så i alla fall.

Så där ja, nu sitter man här med gråten i halsen i alla fall. Svårt för min kropp att definiera glädje och sorg på nåt sätt. När jag gråter för att jag är glad tror kroppen att jag är ledsen och jag blir genast nedstämd. Som sagt man är inte riktigt som man ska längre..Men det är OK. Jag är jag med mitt bagage, mina erfarenheter och mina känslor. Varje sak som läggs på min livslista gör mig till mig och jag gillar ändå mig, hur labil jag än är;)

Jul och sånt...

En liten snutt av årets gran med Dylans julkula på första parkett, så klart. Granen blev extra fin i år med sköra istappar i glas och vita fluffiga änglavingar..











Jag och Guila (tuggandes på nötter) hos syrran på julafton. Dagen började ganska sorgligt och på fel sida sängen, men efter lite mat och soffhängande blev det ganska bra till slut ändå. Istället för Kalle Anka så tände vi ljus kl 15 och sedan hälsade vi på vår pojke med blommor och för att tända ljus. väl på kyrkogården, så hade någon hunnit före oss och lämnat ett ljus med klistermärken på från Dylans änglakompis. Hur fint är det!





Dagens magbild 33+5. Nu kan man tydligt se hur den nästan pekar nedåt! Lillasyster använder fötterna ganska bra också! De sticker ut som sjutton på höger sida, ibland tappar jag nästan andan. M gillar det och han klappar hennes små fossingar. Fattar inte att hon snart är här!? Längtar så jag gråter.



Jag börjar bli mer orolig för var dag som går. Så rädd för att snubbla på målsnöret igen. Tänker att det går inte, inte en gång till... Ska till BM på tisdag och då ska jag prata ordentligt med henne. Ska förklara att jag inte kan sova, att mina drömmar är överväldigande, att jag vaknar förbannad. Ilska är min oro i ohanterlig kostym. Jag ska säga att jag inte mår bra att jag behöver CTG ofta nu och UL också. Att jag vill ha ett datum för igångsättning inte för bedömning. Den 9/1 ska jag träffa Dr T och då ska jag förklara klart och tydligt för honom också att för mig är det en större risk att vänta för länge än att gå hela vägen ut.. Jag kommer inte ge mig och jag kommer inte låta mig övertalas! Jag tänker ta kontrollen nu och jag kommer bråka, gråta och lägga mig på golvet som ett barn och skrika om jag inte får som jag vill! För jag har inte råd att förlora fler barn...Kan inte bli en del av statistiken igen, no F:in way!

Min lilla stumpa jag ska kämpa för dig och inte ge efter en tum Nu är vi i slutspurten och denna gången ska vi komma i mål. Både du och jag.

Skrämselhicka..

Svärmor har åkt tillbaka till sin ö och ordningen hemma börjar bli återställd. Trots farhågor så har helgen faktiskt varit trevlig och gick fort. Det har mest handlat om julklappsinköp och mat. En gran hann vi med att köpa igårkväll och imorse klädde jag den. Dylans egna julkula hänger på bästa plats så klart. Blev riktigt nöjd! Annars har helgen varit lugn, jag lovar!

Så till helgens drama. I fredags natt vaknade jag kl 3 av hugg i magen, tänkte att det var ligamenten som spökade, då det gjorde ont när jag förökte vända den smidiga kroppen i sängen. Jag masade mig upp på toa, kissade och masade mig tillbaka till sängen. M hade vaknat av mitt AJ och undrade vad som stod på. Det släppte efter en stund, men bara för att övergå till ryggont och typ mensvärk under magen...Relativt regulbunden sådan. Nu tändes lampan och oron.. Den närmsta timman satt jag upp och en miljon tankar flög genom huvudet. Har det satt igång nu?! Det är för tidigt! Hjälp! M satte på mobilen och stoppklockan. Han frågade när det onda började och när det slutade. Helt imponerad över hans koll på hur man mäter sånt där.. 3,5 minut emellan, 8 minuter emellan, 6 minuter emellan osv. Ska vi åka till förlossningen? Ska jag ringa någon? Bestämde mig för att vänta och se om det blev värre. Någon gång under denna tiden, efter ett par djupa andetag så släckte jag lampan och låtsades som ingenting och någon gång i mörkret så somnade jag.. På morgonen var det bra. Magen blev lite hård då och då, men det gjorde inte ont längre. Skrämselskott? Livmordern som övar? Förvärkar? Sammandragningar? Panik? Inte vet jag, men en sak vet jag och det är att denna veckan ska jag tvätta bebiskläder och sängkläder.

Svärmor sa att Oj vad magen är långt ner! Mamma sa likadant idag och sedan sa hon att den här bebisen kommer inte komma i februari, jag tror det blir en julklapp. Lägg av sa jag! Det blir det inte alls! Hon ska komma i slutet av januari, så det så. Men känner mig inte helt övertygad. Denna veckan ska jag göra bara precis vad jag behöver och inte en extra grej till! Här ska vilas. Här ska soffan intas och belägras. Här ska det ses till att lillasyster stannar där hon är till januari!

Så det så..säger jag i ett försök om egenövertalan. Vår busiga discobebis verkar vara sugen på livet utanför, men du får allt vänta ett tag till gumman. Ett litet tag till...

Mage, julkort och svärmor

Veckans magbild (faktiskt redan 3 dagar gammal, men detta är första gången jag har några minuter vid datorn..)




Tror minsann att magen har åkt ned en bit?








I söndags lärde jag mig hur det kändes när de hickar i magen av en annan gravid mamma och nu känner jag en hickande lillasyster ofta. Det är ganska häftigt. M tycker synd om henne, för hicka är ju inte kul tycker han;)

Här är några av mina första julkortsalster:




Blev rätt bra ändå, känner hur min pysselgen blev väckt till liv.





Men nu blir det inget pyssel på ett tag. Faktum är att det inte får bli för mycket av något på ett tag. Min BM gav mig order i onsdags om att sluta stressa, vilket betyder mindre jobb, mindre sociala möten, mindre julkortspyssel. Köp resten sa hon! Prioritera rätt. Hmm och hon har givetvis rätt. Så nu blir det lite mer operation ta hand om sammandragningsmagen, lillasyster och mig själv. Inte helt lätt för en rastlös själ, men jag ska öva på det;)

Så till svärmor..Henne hämtade vi igår och en dag av fyra är avklarad. Men det var faktiskt inte så farligt som jag föreställt mig. Oftast är ju föreställningarna värre än verkligheten. Hon hade stickat tre koftor till! Så nu är vi uppe i inte mindre än 8 st;) Det blir en kofta varje dag och två på söndagar;) Men det är lite gulligt. Det bästa med att hon är här är nog ändå ledigheten.. Båda jag och M bojkottade jobbet igår och idag också. Det enda "negativa" är att jag kände hur trött jag var. Helt medvetslös var jag igår! Kunde knappt hålla ögonen öppna hela dagen. Kanske är det så att när man liksom slappnar av och är ledig så känner kroppen av den vila den velat ha så länge..Och när den inte är ledig så kör den bara på..eller ja min kropp verkar göra det i alla fall.

Nej nu är det dags för frukost och sedan blir det besök hos Dylan och OM jag orkar blir det en tripp till stan och lite julklappsshopping.

Trött, skelögd men glad.

Hjälp vilken helg det har varit. Det har verkligen gått i ett. Det började redan i torsdags. Jag jobbade ganska länge, sedan åkte jag och tvättade den smutsiga bilen, handlade lite inför fredagens julfest på jobbet och hann precis till Landvetter kl 22 för att hämta maken. Jag blev då sittandes på en bänk i vänthallen, för höfterna hade för länge sedan tröttnat på mig. Trevligt välkomnade;) Inser att jag inte ska köra bil så långt längre heller. Får gärna sammandragningar medans jag kör bil, ibland tappar jag liksom andan av dem och det hjälper ju inte att jag kör fel (för jag har tankarna någon helt annanstans..) och blir stressad över det..

Fredagen innebar maratonlopp i mataffären, hos fiskhandlarn, och sedan SM i matlagning på tid!
Skinkan griljerade jag på morgonen innan vi gick ut så den var i alla fall klar. Sedan blev det matjesillstårta som behöver 3 timmar på sig att stelna, räksnittar, köttbulls och prinskorvsstekning och lite annat. Kl sju skulle våra kunder komma, kl sex var vi på jobbet för att ställa i ordning..Det blev i alla fall en trevlig och ganska lugn kväll, trots gratis bar:) Vi hade tonat ned det lite i år, för jag kände att jag bara inte orkade ha full fest. Annars brukar de stanna till minst kl 3 och dansa runt och ägna sig åt pubertala skämt. Det är ju bara män...;) I fredags rullade de sista ut kl 1, lite mer lagom.

Lördagen började med lite presentinhandling och besök hos Dylan. Sedan en lunch hos gammelfaster och farbror kl 13, och efter en mycket trevlig tre rätters lunch var det dags för nästa kalas. Min systers yngsta pojkes födelsedagskalas. Kl 5 började det, men jag lyckades inte komma iväg från tillställning nr ett förrän efter 6. Efter ytterligare (!) en middag hos syrran, var det dags för julaftons planering och hemgång blev inte förrän efter 11. Trött, medvetslös och skelögd kröp jag i säng. M kom hem en timma senare, då han hade en annan träff istället för kalaset hos syster.

På söndag var det dags för öppet hus för Spädbarnsfonden och lite julkortspyssel. Fått mersmakt på att göra egna kort, de blev faktiskt fina. Efter lite fika, pyssel och givande samtal med besökare, så var det dags för dagens andra event. Min kompis födelsedagskalas som började kl 7. Jag hann i alla fall hem emellan och satte mig på sängen (med tanken att vila..) och kunde inte sluta göra julkort..M lagade mat till mig, jag böt om, åt, skjutsade M med vän till en annan vän;) Åkte till stan och gick på helgens andra födelsedagskalas. Där blev jag sittande på en stol i köket pratandes jobb, politik och ekonomi fram till 1.30!! Då ringde M och frågade vart jag var, han hade kommit hem en timma tidigare och krashat i sängen och när han vaknade och jag inte var där så blev han orolig. Jag blev nog mest orolig och undrade hur i ¤#%¤#% jag lyckats stanna där så länge, inte undra på att jag var trött!! Lyckades köra hem och krypa i säng. M sa någon gång under natten att det är nog bäst att du tar sovmorgon imorgon, jag tänkte hur då, jag sover ju inte ändå nu för tiden.. Men det gjorde vi. Kl 10 masade vi oss upp! Vi åkte till Linnégatan och åt brunch och till jobbet kom vi för en kvart sedan.. Skönt!

Ska ta det luuuungt denna veckan! Svärmor kommer på torsdag och det får vara nog med äventyr för mig nu.

Ska se om jag kan få en klipptid idag eller imorgon också..Känner mig ganska färdigjobbad för tillfället och ett besök till frisören är ju en bra ursäkt att gå här ifrån igen.

Känner mig fortfarande totalt mosig i huvudet, men nöjd och glad för det;)

Bilder & Reflektioner

Blev stående och gloende på magen igår i spegeln. Tänkte på det ofattbart stora och fantastiska i att bära ett barn. Kommer aldrig att sluta fascineras av hur vi är skapta som kan skapa ett liv tillsammans och sedan baka bebisen i flera månader inombords. För att sedan föda det barnet ut i världen, till en egen människa med egna tankar och liv. Wow, jag blir helt andlös..

Jag och Guila hade en lång stund tillsammans igår, bara hon och jag. Mor och dotter. Jag är hennes för alltid och hon är min. Jag undrar om hon kommer föredra elektriska tåg framför dockor, eller dansa istället för fotbollen som jag sprang efter i flera år..Inte vet jag, men jag ser fram emot att se henne växa och göra egna val.

Bilder från vår stund igår:














En magbild 31+2:














Veckan har hittills gått snabbt och det är äntligen torsdag imorgon och då kommer M hem! 22.10 ska vi hämta honom på Landvetter. På fredag blir det inte mycket jobbande, utan det får bli mest matlagning, då vi har minijulfest på jobbet på kvällen. Vet inte riktigt hur vi skall hinna allt..antar att jag får göra matjesillstårtan imorgon eftermiddag och handla lite kanske.. Har varit fullt upptagen med jobbet och har inte riktigt märkt att fredagen nästan smygit sig på redan..Ja ja det får bli som det blir.

Nu, glass, TV, salta joysticks och sedan säng och några sidor ur Att föda..perfekt!

Jag måste visa något helt underbart! En bild på bebishår;) Var och fikade hos en god vän och hennes två månaders underverk idag. Så underbart hoppfullt att få snusa på en bebis en stund. Eftersom det inte är min bebis så vill jag inte lägga ut några bilder så klart, men lite hår går nog bra. Kolla fluffmohikanen;) naawww så go!

Ensam..

Idag åkte gubben till Stockholm, utan mig.. Inte så bra på att sova själv, men det får gå. Skönt att få vara hemma ändå och jag lyckas ju alltid fylla veckorna med massa innehåll, så det blir nog snart torsdag..

Fast ensam är jag ju faktiskt inte riktigt. Jag har ju Guila i magen som håller mig ganska bra sällskap. Hon buffar och bökar och ibland undrar jag om hon kan ta sig ut genom magen?! Hon gör sitt bästa i alla fall. Speciellt när det är läggdags och eftersom jag inte kan ligga på rygg så måste jag ju ligga på sidan. Hon verkar inte gilla det alls! Hon protesterar med kraftiga sträckningar och bökningar tills jag ändrar ställning, vilket inte är helt lätt när man bara har två sidor att välja mellan. Jag blir lite full i skratt och jag ser en väldigt bestämd liten tjej framför mig..

Jag har börjat läsa Gudrun Pascals bok, att föda och den är faktiskt bra. Den har gett mig lite mer verkliga bilder i mina drömmar konstigt nog.. Igår läste jag om den första amningen och vad de små brukar göra precis efter förlossningen. Att de söker sig till bröstet.. För första gången fick vår lilla tjej ett ansikte i min dröm igår. Jag blev nästan förbluffad själv! Annars när jag drömmer om henne så har hon aldrig haft ett ansikte, det har antagligen varit för svårt att föreställa sig, även i drömmarna. Igår natt, då jag drömt om förlossningen, så fanns hon plötsligt där, med kropp och ansikte och allt. Hon tittade på mig och log och skrattade (vilket jag förstår att de inte gör då;) och sedan ammade jag henne. Det var en konstig men ganska verklig dröm. Hon hade på sig en liten vit pyjamas (som väntar på henne hemma i klädskåpet) med små rosa figurer på och hon såg så nöjd ut. Jag hoppas att det är en sanndröm. Gud vad jag längtar nu!

Helgen har varit fullspäckad, fast med trevliga saker. Danmark i fredags, glöggfest i lördags, besök hos farmor o farfar igår. Tom lillebrorsan kom med dit. Han tatuerade sig förra helgen och det var lite spännande att få se den igår. Jag hade skissat den för honom och den var jättefin. Det är en minnestatuering för vår pappa. En dogtag i en kedja där det står pappa, datum och alltid älskad, alltid saknad..plus en ros. Tatueringen sitter på vänster bröst, precis vid hjärtat. Farmor blev allt lite tårögd..

Igår var vi hos Dylan också och fixade och la lite granris. Jag tittade på hans små nallar som står där på rad och de såg helt ledsna, jordiga och solkiga ut. Jag plockade faktiskt med mig dem hem och la dem i tvättmaskinen. De kom ut nya och fina och såg mycket gladare ut. Tror Dylan blir glad också.

En ny dag med oförväntat innehåll!

När jag, som vanligt stressade, för att komma i kläder, skor och smink imorse innan jobbet så ringde min mobil. Det var min BM. Hon undrade om jag kunde komma in direkt istället för kl 13 som planerat, för då är Dr T där och kan göra tillväxtultraljudet idag istället för imorgon. Javisst sa jag och blev ännu mer svettig, nervös och stressad.

Vi kom dit, hon mätte, klämde och tog prover. Allt var bra. Hb 124, Socker 5,1, SF mått 29. Hon sa att allt är perfekt! Hjärljuden var perfekta de också, precis så där varierande som de skall vara. Hon riktigt tryckte på hur bra allt var idag, för hon vet hur ledsna vi var för två veckor sedan när vi var på Dr T´s tillväxtUL som inte var så bra. Jag berättade för henne att jag var besviken på de slarviga mätningarna och att jag tänkte säga till honom idag att vara mer noggran. Bra sa hon, man skall säga till. Du kanske vill byta läkare frågade hon. Nej, det vill jag inte sa jag, han är en bra läkare, men bara inte så bra på UL..men vi får se efter idag sa jag.

Vi planerade in att gå igenom förra förlossningen nästa träff och det känns kanon att få göra det med henne. Till slut kom Dr T, jag hörde hur BM sa något till honom i korridoren och jag undrar om hon inte bad honom vara lite extra lyhörd idag;)

Vi kom in i Ul rummet och jag sa att det var väldigt jobbigt efter sista mätningen och jag bad honom vara extra noggrann idag. Han sa att jag är alltid så noggrann jag kan, hmm tänkte jag..
Vi pratade lite om slutet av graviditeten och sedan la jag mig på britsen. Han började prata om förlossning och ev gå över tiden... Då fick jag en klump i halsen och ögonen blev blöta. Nej sa jag, T jag kan inte tänka mig att gå över tiden, jag kan inte ens tänka mig att gå hemma och vänta på värkar. Jag kan inte falla på målsnöret igen.. Han hörde min brutna röst och såg mina blöta ögon och sa, det förstår jag. Jag bad om bedömning av mognadsgrad senast i v38 och sedan ofta. Han sa att jag kan bedöma dig varje dag om du vill, när vi kommer dit! Så skönt att höra! Han förstår och vi är överens. Han sa vidare att han förstår att eftersom jag inte kommer kunna passera någon vecka, då det hände sist, så kommer de sista veckorna vara som värst för mig och då ska de hjälpa mig igenom det. TACK! Ibland är det bra med lite blöta ögon inne hos Dr T tydligen;)

Så till mätningarna. Han mätte ytterst noggrant idag. Jag såg hur han själv valde bort bilder som inte var bra och tog nya innan han blev nöjd. Resultatet av dagens tillväxtultraljud blev, hör och häpna, + 4%. PLUS! Han sa plus 4%!!! Det är lycka det! Han fick erkänna att förra tillväxtultraljudet, som avvek så markant, att hans mätningar inte var så bra då. Tack för den, skönt att höra att även läkare kan erkänna sina misstag. Men ingenting spelar längre någon roll, det enda jag hör är plus fyra procent!

Nu kan jag segla fram på mitt lyckliga lilla rosa moln (eller lilla och lilla, jag behöver ett ganska stort moln nu för tiden om jag inte ska ramla av;)

En bra dag idag! Utan tvekan en bra dag idag! Tack lillasyster för att du växer så bra. Tack pappa o Dylan för era vakande ögon där uppifrån. Tack Trombyl, Femibion och Blutsaft. Tack Gud och tack livmoder och moderkaka. Keep up the good work!

Lycka.

Dagens tredje inlägg;)

Mer rörelser = bra! Ändå svårt att bestämma sig för vad som är nog med rörelser när man väl blivit orolig, speciellt när hon är så vild annars, men hon måste väl också vila ibland antar jag, för inatt gjorde hon inte det..

Jobbet känns inte så lockande idag, så jag pular lite med min kamera, som äntligen är tillbaka från servicen nu! Därav tre hundra bilder på en dag;) Först en bildkavalkad på mina pyntade växter hemma:




Årets adventsljusstake ( som faktiskt åkte i papperskorgen en stund i söndags när jag inte hittade rätt passande ljus till den..säger ju att jag är helt tokig för tillfället)





Julpyntad Amaryllis i köksfönstret.













Även vardagsrumsväxterna har åkt på lite julpynt.









Min favoritväxt, murgrönan i sovrummet har fått lite julmossa också;)
(favvis för man kan verkligen misshandla den och den växer glatt på ändå!)






Igår när vi kom hem från jobbet, så hade brevbäraren knölat ner en stor brun jiffybag i brevlådan, den var adresserad till mig! Den innehöll inte mindre än 6st små stickade koftor till Guila! Tror att svärmor har lite för lite att göra;) Två fina vita och 4st väldigt rosa..;)









M tog en bild på mig och Guilamagen när jag stod och fixade med hennes sänghimmel, det kommer bli jättefint! Alla grejer står just nu i vardagsrummet, men vi får ta inflyttandet i sovrummet lite pö om pö. M blev väldigt påverkad igår av att skruva ihop sängen igen och när vi packade upp alla påsar hittade vi Dylans Spöket Laban spjälskydd och det väckte ju en del känslor till liv.. Men båda M och jag beslutade att det känns rätt att använda Dylans saker till hans lillasyster, att han är med på ett hörn då på något sätt. Men det är inte lätt..




Sist men inte minst en magbild 30+1 :

Rörelser!

Nu har hon börjat röra lite på sig i alla fall. Inga hårda sparkar direkt, men dock rörelser. Fast nu räcker inte det på något sätt, jag vill ha mer..pust..undra om jag bara ska åka hem och lägga mig igen? Jag har ju tid hos BM imorgon, kanske räcker med det? Får fundera en stund.

Mår inte bra idag!

Usch, nu sitter jag här och funderar på vad som händer i min kropp... Jag mår inte bra idag. Igår kväll spenderade jag större delen av kvällen åt att gråta över min pappa, det brukar jag göra lagom till jul..Jag tänkte på hur det måste ha känts för honom julen 99 när han visste att det var sista julen tillsammans med sin familj..Hur klarar man det?! Jag vet att han gick och la sig tidigare, han lämnade bordet med våta ögon och gick upp för trappan. Jag förstod varför då och jag förstår varför nu..

Detta är åttonde julen utan honom och det gör fortfarande lika ont.

Sedan kunde jag naturligtvis inte sova ordentligt, vilket bidrog till att jag var tvungen att ta lite sovmorgon. När jag tar sovmorgon så blir hela dagen rubbad. Ingen frukost, ingen ordning. M hämtade mig innan 12 och vi åkte till Linné och åt god lunch. Sedan köpte vi Guilas fina röda blommiga åkpåse och nu är jag tillbaks på jobbet. Men jag mår inte bra, tror jag har lite feber. Nästa problem är att vilda bebisen inte är så vild idag, inte alls faktiskt. Jag får anstränga mig att känna lite rörelser och det känns inte bra...

Förra året i maj kändes det också som om jag höll på att bli sjuk..två dagar senare slog inte Dylans hjärta mer. Jag är rädd, men jag sitter fast i min stol och vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte tänka riktigt..Snälla Guila, ge mig några sparkar nu, snälla gumman!

Julgrinchen och tidstjuvar!

Julgrinchen det är jag det! Jag har utvecklat ett underbart humör de sista veckorna. Superotålig och inte speciellt trevlig alls.. jag vet varför, det är december som precis gjort sitt intåg idag och med december kommer en massa bokningar i almanackan. Jag avskyr verkligen att ha runda ringar på nästan varenda dag i december redan. Någon stjäl min tid, eller är det jag som ger bort den? Innan jul, ska alltid hur mycket som helst packas in. För en enda dum dags skull, så skall man maratonbesöka gamla släktingar, ha jularrangemang, få besök Brittiska öarna, köpa julklappar, jobba, städa, ta fram pynt och stryka gardiner. Eller man måste inte, men det blir alltid så.

Egentligen är väl alla runda ringar i almanackan trevliga saker och jag trivs ganska bra med tillvaron när de där runda ringarna blir till dagar och besök. Men som den motfalls person jag föddes till att vara, så är jag helt allergisk mot framförhållning och för mycket planering! Jag gillar att ta dagarna som de kommer, i den ordning de nu infaller. Två dagar innan kan jag planera, det är OK, men när någon frågar vad jag gör nästa månad kl 5, så blir jag nästan full i skratt. Äh om jag lever, så kanske vi kan bestämma det närmare då..

Just nu är jag bara helt fokuserad på Guila i magen och vad som komma skall, inte mycket annat intresserar mig. Börjar känna de där djuriska beskyddarinstinkterna och tanken på att boa och förbereda och gå in i mig själv är det viktigaste just nu. Då jag bara fokuserar inåt just nu så har jag svårt med tålamodet med det på utsidan och däribland julen..

Var hos syrran en snabbis igår, jag skulle inte ha tittat in när jag var på dåligt humör, men det dåliga samvetet och tidsbristen tar mig till ställen jag inte vill vara egentligen. Hennes yngsta pojke, fyller år den 15:e dec, en måndag. Då brukar vi alltid ha kalas på söndagar. Lördagen har vi redan en lunchdejt hos mina goa släktingar, gammelfaster och gammelfarbror. De fixar alltid så fint när man kommer, gärna tre rätters middag/lunch med massa olika drycker och intressanta samtalsämnen (dryckern ablir väl inte så intressanta för mig i år dock;) Vi brukar alltid vara där i timtal och trivs med det.

Syrran sa att nej vi ska ha kalas på lördag istället, vad synd sa jag för då kan inte vi, varför har ni hans kalas då? För vi tänkte att vi skulle ha lite invigning på det nyrenoverade hemmet också. Vad taskigt sa jag att J inte får ha sin födelsedag ifred..(Ville säga måste du alltid vara så självisk och ändra på allt för att det ska vara roligast för dig själv..) Ja ja sa jag då får vi försöka hinna komma efter lunchen. Säg bara att ni ska någonannanstans då sa hon. Äh varför då? Plus att jag är höggravid (om det inte syns) och orkar nog inte med två kalas på en dag nu för tiden..

Sedan började julpratet..och min gröna elaka grinch vaknade till liv. Ja men boka in julen här i år i alla fall sa hon. OK sa jag, men inte om vi måste vänta flera timmar innan vi får äta sa jag surt;) Men det gör vi väl aldrig sa hon. Jo, jag kan inte komma ihåg en jul då vi inte fått vänta till kl 7 någon gång innan det är dags för mat. Först ska man genomlida Kalle Anka och glögg (då brukar morfar somna i soffan) Sedan är det dags för julklappsöppning för barnens skull ("barnen" som nu är 15 & 13... och hellre spelar TV-spel än firar jul..) efter julklapparna är avklarade så är folk nästan svimfärdiga av hunger, men vid det laget är magsäckarna så ihopkrympta så man får inte plats med mer än typ två köttbullar och en bit sill..Så det blir alltid tonvis med mat kvar.

Nej eftersom jag är stor, trött, gring och gravid så tänker jag vara extra motfalls i jul;) Vi kommer åka dit när Kalle Anka är slut och vara hemma och mysa istället och äta en stadig frukost, så vi slipper svälta hela kvällen. Sedan kommer vi lagom till att maten skall ställas fram, det är planen. Jag struntar i hennes stress-panik-jul-ångestplaner i år..pust..

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt för idag;)

Nu ska vi till posten, skomakaren för att göra nya nycklar till jobbet, stan för att äntligen hämta mitt kameraobjektiv, hämta nycklar av K, tillbaka till skomakaren, köpa Guilas blomiga åkpåse, handla mat, köpa mossa, ta upp julpynt, pynta, äta, sova..

Som sagt vem är det som snor min tid?!