Ensam..

Idag åkte gubben till Stockholm, utan mig.. Inte så bra på att sova själv, men det får gå. Skönt att få vara hemma ändå och jag lyckas ju alltid fylla veckorna med massa innehåll, så det blir nog snart torsdag..

Fast ensam är jag ju faktiskt inte riktigt. Jag har ju Guila i magen som håller mig ganska bra sällskap. Hon buffar och bökar och ibland undrar jag om hon kan ta sig ut genom magen?! Hon gör sitt bästa i alla fall. Speciellt när det är läggdags och eftersom jag inte kan ligga på rygg så måste jag ju ligga på sidan. Hon verkar inte gilla det alls! Hon protesterar med kraftiga sträckningar och bökningar tills jag ändrar ställning, vilket inte är helt lätt när man bara har två sidor att välja mellan. Jag blir lite full i skratt och jag ser en väldigt bestämd liten tjej framför mig..

Jag har börjat läsa Gudrun Pascals bok, att föda och den är faktiskt bra. Den har gett mig lite mer verkliga bilder i mina drömmar konstigt nog.. Igår läste jag om den första amningen och vad de små brukar göra precis efter förlossningen. Att de söker sig till bröstet.. För första gången fick vår lilla tjej ett ansikte i min dröm igår. Jag blev nästan förbluffad själv! Annars när jag drömmer om henne så har hon aldrig haft ett ansikte, det har antagligen varit för svårt att föreställa sig, även i drömmarna. Igår natt, då jag drömt om förlossningen, så fanns hon plötsligt där, med kropp och ansikte och allt. Hon tittade på mig och log och skrattade (vilket jag förstår att de inte gör då;) och sedan ammade jag henne. Det var en konstig men ganska verklig dröm. Hon hade på sig en liten vit pyjamas (som väntar på henne hemma i klädskåpet) med små rosa figurer på och hon såg så nöjd ut. Jag hoppas att det är en sanndröm. Gud vad jag längtar nu!

Helgen har varit fullspäckad, fast med trevliga saker. Danmark i fredags, glöggfest i lördags, besök hos farmor o farfar igår. Tom lillebrorsan kom med dit. Han tatuerade sig förra helgen och det var lite spännande att få se den igår. Jag hade skissat den för honom och den var jättefin. Det är en minnestatuering för vår pappa. En dogtag i en kedja där det står pappa, datum och alltid älskad, alltid saknad..plus en ros. Tatueringen sitter på vänster bröst, precis vid hjärtat. Farmor blev allt lite tårögd..

Igår var vi hos Dylan också och fixade och la lite granris. Jag tittade på hans små nallar som står där på rad och de såg helt ledsna, jordiga och solkiga ut. Jag plockade faktiskt med mig dem hem och la dem i tvättmaskinen. De kom ut nya och fina och såg mycket gladare ut. Tror Dylan blir glad också.