Tillbaka!

Tillbaka i Sverige efter jordens mest avslappnade semester! Bara legat och slappat mest, antingen på stranden (mestadels med en bra bok under ett parasoll;) eller i en säng (alldeles för hårda sängar i Portugal dock..) Vi har haft det superskönt! Bilder kommer snart!

Vi fick världens bästa välkommen hem present imorse också! Var på ultraljud och datering av bäbis inför KUB test nästa torsdag och vi fick se en riktig liten sprattelunge där inne. Vi blev framflyttade en hel vecka också, så vips är jag i vecka 13 nu! Halleluja! Åh, bäbisen verkar må bra! Den sparkade "jämnfota" och vigglade runt där inne. Började naturligtvis gråta bara jag la mig på britsen innan hon hittade vårt underverk. Tårarna bara forsade och jag var supernära att börja hulka, sedan fortsatte tårarna av bara farten, fast det blev ju glädjetårar istället! Thank God!
Maken var med inne i rummet idag, tårar rullade allt på honom också. "Såg du hur den rörde sig?" Den är stark, den vill ut och leka med mig!" Ja men vi får nog vänta en stund på det;) En vecka närmre har vi dock kommit. Vecka 12 +2 idag! Verkligen ett delmål att fira! Det får nog bli en stor glass från Triumf idag!



LYCKA!












v11+2 på Sao Sebastio beach förra onsdagen

Pa semster

I Portugal och har finns inga prickar pa tangentbordet;) Liten snabbvisit pa internet, man maste ju tyvarr betala rakningar och annat trakigt pa semestern ocksa! Har ar urharligt och LUGNT och SKONT! Sa avslappnad att jag ens inte orkar vara orolig over skrutten i magen, utan bara njuter just nu! Och hoppas, hoppas att allt ar som det ska!

Det ar varmt har men inte obehagligt, vi bor nara havet sa det flaktar gott, kanske blir varre nasta vecka nar vi ska mer soderut..men vi ligger mest under parasoller pa stranden anda!

Var tvungen att logga in for att se hur babis vaxer, wow! Det ar verkligen en babis nu! Var babis! Min man tror det ar en tjej, sa han har kopt en liten underbar rosa klanning och rosa kofta;) Blir det en pojk sa far nagon sm far en tjej en underbar klanning;) Kanns sa underbart forvantansfullt att ha kopt nagot. Vi ar helt galna vi vet, men det ar skont att vara galen ibland!

KRAM Sverige och MEGAKRAM till er som laser om mig!!

En liten detaljbild med nya kameran som jag försöker lära känna;) På mitt högra ringfinger finns Dylans ring. En vacker gåva från min man. Han har en guldring på sitt högra lillfinger med Dylans namn i också. På min vänstra hand finns min vigselring. Så jag har alltid namnen på mina älskade pojkar med mig vart jag går. Känns underbart!

JIPPIEEE!!

Så här glad och pirrig i kroppen har jag inte varit på år och dar, känns helt underbart förvirrande!

Efter en hemsk timma i väntrummet på Sahlgrenskas gynakut (blev där nu i semestertider) så var det då dags för ytterligare ett ultraljud. Läkaren var trevlig om än stressad, ensam som han var.

Jag såg vår ärta direkt, det är ingen ärta längre förresten, det är en bäbis! Jag såg direkt att den hade växt till sig ordentligt, jag såg till och med hur den rörde sig! Wow! Men sedan började jakten på hjärtaktiviteten..fast både läkaren och jag såg rörelser så kunde man inte se hjärtat..så mitt hjärta frös till is ett par sekunder. Men den rörde sig ju sa jag. Ja såg du det också sa läkaren?! Han fick ställa om maskinen på något sätt så man såg bättre, och där var det det pickande lilla hjärtat i vår vackra 2,7 centimeters bäbis! Klumpen i halsen växte lite ändå, av lättnad kom en tår.

Jag fullkomligt studsade ner från den hemska stolen, pratade lite med läkaren som skulle skicka en remiss till spec.mvc också. Hade inte hjärta att säga att jag redan fått en tid där och en extra remiss kan ju aldrig skada;) Öppnade dörren och letade efter min mans oroliga ögon i väntrummet. Jag log så fort jag såg honom, så han skulle förstå att det gått bra. Han pustade ut så hela väntrummet höll på att blåsa omkull! Vi småsprang därifrån och gick kramandes mot bilen. Han blir alltid lite stissig och tvär när han är orolig, så han fick skaka av sig obehaget först.

Den rörde sig sa jag! Hur då? frågade han. Ja liksom på hela kroppen och armarna typ. Den hade ett runt huvud. Som pappa, sa han. Ja som sin pappa sa jag...

Vi älskar dig så mycket lilla krabat och vi längtar efter dig! Hoppas vår lycka inte blir grumlig! Jag tror att vår krabat är stark.

ÄNTLIGEN!!!

Så glad! Mitt fax i fredags verkar ha gjort susen. En gullig Maria från Spec MVC ringde mig idag och sa att jag skall komma till dem den 31 juli! Äntligen en tid! Nu börjar det ordna upp sig lite för mig. Måste ha lite ordning och reda på allt, annars blir det ingen ordning på tankarna och oron. Nu börjar det bli lite struktur och under den här graviditeten så är struktur precis vad jag behöver för att hålla mig på mattan. För att inte flyga iväg och tänka domedagstankar hela tiden..

Så tack för det! Tack för hjälpen! Tack för att någon till slut lyssnade på mig! Tack mig själv för att jag är en sådan "bråkstake" som orkar ropa på hjälp..jag tänker att alla inte orkar det..och vad fel det är att man måste orka. I alla fall idag är en bra dag!

Ytterligare ett plus i kanten är att jag hittad en tunn vit stickad kofta igår på stan också! Inne på Zara för bara 149:-!! Snart är semestergarderoben klar också! Som sagt stuktur krävs för organiserat kaos;) Ja är ju koftoman och lyckades inhandla en svart tunnstickad bomullskofta också, passar min redan utbuktande mage! Ser ut som jag är i vecka 20 eller nåt, hjälp! Har bara gått upp 400 gram dock?! Fast det är klart jag har ju fortfarande 6 kilo kvar sedan Dylan! Alltså är Ärtans mage minimal, fast den liksom puttar ut mitt härliga fettlager, så det syns ännu mer;)

8+1

Ett rop på hjälp

Idag så skrev jag ett fax till Special Mödravården där jag bad dem om hjälp, den hjälp jag blivit utlovad. Den hjälp jag känner att de är skyldiga mig..

Jag skrev bla att "jag förstår att ni har mindre resurser under sommaren, men ni måste förstå att min oro och behov av hjälp inte minskar för att det är semestertider"

Jag antar att jag inte kommer bli deras favoritpatient, men just nu är inte de min favoritvårdinstans heller...Skiter i vilket. De måste i alla fall ge mig en bättre respons en den jag fått hittills.

En del av mig vill inte gå in på ett sjukhus eller träffa en enda läkare eller barnmorska. Jag vill flytta till en öde ö och komma tillbaks i januari/februari när bäbisen skall titta ut. Men jag tror att det är min stängaavmekanism som vill det, den andra delen kommer nog att oroa ihjäl sig;)

Fast det kanske inte låter så, så är detta faktiskt en bra dag. Solen skiner, jag känner att ärtan lever, vi skall åka till mitt favoritland Portugal om 11 dagar. Jag har handlar nya kläder och jag gör vad jag vill just nu.

Jag är bara lite ledsen och besviken på att inte ens nu är den utlovade hjälpen självklar, jag måste bråka om den också..Och det känner jag inte för egentligen. Faxet var mer bara, hallå jag är trött på er nu, lös biffen, gör ert jobbgrej.

Tur att ärtan finns, tur att solen lyser, tur att min man är i nästa rum, tur att jag har folk att prata med, tur att att att, jag vet inte mer;) Försöker peppa upp mig själv helt enkelt! Får nog shoppa lite till i eftermiddag, en liten tunn vit kofta skulle nog göra susen;)

Ärtan lever!!!!

Vår bäbis lever! Den har växt och faktiskt blivit dubbel så stor som sist. Hela 1,18 cm är den nu och hjärtat slår! Vilken pärs det är innan man får se hjärtslagen, hade börjat fundera på hur det skulle gå med skrapning nu när det är semestertider..Men det behöver jag inte fundera på längre! Jag vill klättra upp på ett högt berg och skrika ut till världen! Jag är gravid! Vår bäbis lever! Vilken energi man får när man mår bra, det liksom spritter i hela kroppen och tårarna är nära hela tiden också. Fast bra tårar. Fast lite räddtårar också...för det kan ju ändras vid nästa ultraljud, dn tanken hänger liksom över allt som en blöt yllefilt. Men jag ska försöka att inte bry mig om den där äcklig filten idag! Idag är en bra dag, en fantastiskt dag, idag är jag gravid och idag är jag lycklig!!

Ringde special MVC idag och gnällde lite på dem igen, har läkaren inte hört av sig innan fredag, så ska jag ringa igen... Bokad ei alla fall in ett KUB nu, det blir den 7 augusti på Barnmorskegruppen, de var trevliga och fattade läget. Kan jag inte gå hos spec MVC nu undre sommaren så kan jag ev gå hos dem i alla fall. Det börjar bli lite mer ordning nu, så den oron har släppt lite nu i alla fall och man får vara glad för det lilla, elller hur?