Idag så skrev jag ett fax till Special Mödravården där jag bad dem om hjälp, den hjälp jag blivit utlovad. Den hjälp jag känner att de är skyldiga mig..
Jag skrev bla att "jag förstår att ni har mindre resurser under sommaren, men ni måste förstå att min oro och behov av hjälp inte minskar för att det är semestertider"
Jag antar att jag inte kommer bli deras favoritpatient, men just nu är inte de min favoritvårdinstans heller...Skiter i vilket. De måste i alla fall ge mig en bättre respons en den jag fått hittills.
En del av mig vill inte gå in på ett sjukhus eller träffa en enda läkare eller barnmorska. Jag vill flytta till en öde ö och komma tillbaks i januari/februari när bäbisen skall titta ut. Men jag tror att det är min stängaavmekanism som vill det, den andra delen kommer nog att oroa ihjäl sig;)
Fast det kanske inte låter så, så är detta faktiskt en bra dag. Solen skiner, jag känner att ärtan lever, vi skall åka till mitt favoritland Portugal om 11 dagar. Jag har handlar nya kläder och jag gör vad jag vill just nu.
Jag är bara lite ledsen och besviken på att inte ens nu är den utlovade hjälpen självklar, jag måste bråka om den också..Och det känner jag inte för egentligen. Faxet var mer bara, hallå jag är trött på er nu, lös biffen, gör ert jobbgrej.
Tur att ärtan finns, tur att solen lyser, tur att min man är i nästa rum, tur att jag har folk att prata med, tur att att att, jag vet inte mer;) Försöker peppa upp mig själv helt enkelt! Får nog shoppa lite till i eftermiddag, en liten tunn vit kofta skulle nog göra susen;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar