Tankar och oro..

Nätterna upptas av så mycket drömmar och tankar att jag inte får någon riktig sömn, känns det som i alla fall. Fort huvudet träffar kudden så börjar det, som att titta på ett förvirrat och dåligt TV program med riktigt hög volym. Tar djupa andetag, försöker rikta tankarna på andra saker, men det går inte. Varenda liten grej blir ett stort berg! Saker som jag egentligen inte ens oroar mig över stressar mig i sömnen. Så är det varje gång jag blir gravid, så jag ser det som ett bra tecken, men det gör ju en inte lugn och harmonisk direkt. Snarare kort, grinig och snarstucken. Som konstant PMS! Underbar för omgivningen och mina nära med andra ord;)

Börjat tänka på fredagen och det första ultraljudet. Vågar jag hoppas eller ska jag förbereda mig för det värsta och om det är ett hjärtljud så är det en bonus? Känns så tråkigt att vara så cynisk, sån domedagsprofet, men vi har ju blivit brända så många gånger nu, så det är svårt att vara odelat positiv. Känner mig forfarande gravid och hoppas det är ett bra tecken!! Det ömmar lite här och där och jag har bara en kjol i garderoben som passar min svullna mage, det måste väl vara bra?!

Undra om veckan kommer gå lite i slowmotion nu? "Bara" sex dagar till fredag. Bara sex dagar tills vi vet vår öde, i alla fall tillfälliga öde. Åhh jag hoppas så!

Nu blir det sängen, en bok, lite paj och kanske lite slutna ögonlock en stund. Det är fantastiskt underbart väder ute, men det tar liksom musten ur en..