Ny dag - Nytt försök

Känner mig lite lätt labil idag, men försöket allt vad jag kan att hålla mig ovanför oros-och argytan.
Det började inte så bra imorse, känner mig fortfarande lite skakig över att jag kanske blir motad vid grind på spec. MVC och så började ju vecka 8 idag, då skruttens hjärta slutade slå förra omgången.

Men som sagt, en ny dag, en ny graviditet, nya vindar. Några djupa andetag och fokusera på jobbet. En sköterska från reproduktion ringde imorse, hon hade pratat med läkaren där som inte vill skriva ut en remiss förrän efter ett ultraljud till..jag förstår ju grejen..även om hon inte förstår min grej. I alla fall, hon har bokat in en tid för ultraljud den 10 juli och då får jag min remiss om allt ser bra ut, om remissen nu hjälper..? Ja, ja håll dig positiv nu, det sa jag ju att jag skulle göra!

Ska till min privata gyn på tisdag för ultraljud, ska prata lite med honom också, han kan nog med skriva en remiss! Så två remisser borde ju funka;) Men mest av allt hoppas jag på att läkaren (den enda som inte har semester verkar det som) ska kontakta mig och säga att allt är klart och att jag ska få en tid på specen! Det önskar jag mest. Försöka vara tålmodig, ska försöka vänta, ska försöka vara som ett litet barn som har varit olydligt och får sitta i ett hörn en stund..För det är så det känns, nej nu får du allt vänta på din tid, vänta på att vänta på att vänta på att en läkare skall höra av sig..INTE bra på det, det går liksom emot min religion på något sätt.

Jag är verksam, snabb, effektiv och har svårt att acceptera att världen runt omkring mig liksom inte hänger med, inte alls hänger med mig.

Kom på igår att det där med att vänta, stå i kö, tro på auktoriteter, tro på att andras ord väger tyngre än mina, tro på stat, tro på folk som gillar att bestämma inte ligger för mig alls. Det verkar dessutom vara medfött! Jag har alltid varit likadan, det säger mamma i alla fall. Hon säger att jag var bestämd redan som mycket liten, ville göra vad jag ville alltid. Inte att jag var speciellt bortskämd, utan mest att jag hade starka åsikter. Så om det var så redan då, så är det väl inte konstigt att det är värre nu.

Några exempel:

Fröknarna på dagis sa att; Du måste vänta tills din mamma hämtar dig innan du får komma hem. Nähä tänkte jag och rymde hem till gården och lekte med barnen där. Lekte men Lena och körde lådobil runt gården i Eriksbo Östergärde som en galning. Jag rymde ofta, jag kunde ju ta mig ut ju;) Personalen jagade mig och jag sprang och skrattade. Mamma suckade, men sa att ja ja hon går ju bara till gården i alla fall.

Jag började i första klass och efter en tid sa fröken att vi skulle få läxa med oss hem. VA! Sa jag och förklarade för fröken, att hallå där, det går inte för sig alls. När jag är hemma då är jag ledig, när jag är i skolan så gör jag skolsaker! hmm jag ser ett tydligt mönster;)

Kan nog komma från min pappa tror jag, han var nog lite smygrebell i alla fall. Han var full av braiga råd. Ett råd, som nog egentligen var lite så där på göteborsskoj löd: Om någon är dum mot dig så slå tillbaka! Hmm som 5-6 åring så var det dummapojkar som bråkade med mig på dagis och då tog jag en planka och drämde i huvudet på en av dem...kanske inte så där lyckat i efterhand, men det funkade i alla fall, de var inte dumma mer..

Tyvärr är det bara lite utmattande att vara bästa dräng själv, typ jämt. Skulle vilja kasta in handuken då och då och bara lita på systemet..så mycket sköänare att bara flyta med. Men jag vågar inte, jag vågar inte ta ögat från bollen, för jag vågar inte lita på att de har mitt bästa intresse främst på sin agenda, folk tenderar ju att ha sig själva där..

Hmm kanske skulle prova planktricket på nån läkare och se om det hjälper;)