Flicka, pojke, flicka..

Idag var dagen D. Har gått och oroat mig för organscreeningen en tid nu..Jag har ju inte gått upp ett enda kilo och då måste ju bara något vara fel..Men det var det tydligen inte. Allt som man kan se, såg bra ut. Allt var på plats och på rätt plats. Dr Holtz var mycket bra och professionell måste jag säga. Hon hade läst journalen och var mycket förstående. Skönt! Hon hade heller inga problem med att tala om bebisens kön om hon såg det. Hon tror att hon såg. Hon såg nog en tjej, en lillasyster. En lillasyster till;)

Idag är jag lycklig, men har samtidigt nära till tårarna. Varför? I början av graviditeten var jag helt säker på att det hade flyttat in en tjej där inne. Men när illamåendet blev ett minne blott och ju längre tiden gick, ju mer annorlunda kändes det. Kanske är det en kille ändå. Till slut blev jag så säker på det att jag nästan vågade köpa nåt blått, fast bara nästan. Jag började drömma om en lillebror som var som storebror. Att jag på något sätt skulle få tillbaka min Dylan. Min son vars blick jag aldrig får känna. Idag sörjer jag honom. Idag längtar jag efter honom. Idag känns det definitivt på något sätt. Min son kommer aldrig igen..Han är där han är, med sin morfar.

Jag förbereder mig på en vild liten rosa till. Två små systrar. Två små rosa lekkamrater. Precis så som min bild var. Inte från allra första början, men nu.

Vad säger man. Lycka och sorg går hand i hand. Mitt tredje barn. En lillasyster;)