lördag 23 maj 2009

Dagen är snart slut

En dag fylld med massa känslor. Dagen började i långsamt mak, då Guila nu verkar ha lagt till två timmars sovtid, ska de sova 11 timmar? Dylan fanns i mina tankar och vi tände två små ljus i hans födelsedagskruka. Sedan gjorde vi oss i ordning för att hälsa på honom och för att sedan åka på namngivnings-och bröllopsfest. Den lille prinsen vars dag det var, har också en bror i himlen, så dagen skulle bli känslosam det visste jag.

Efter palsternacksmakis och kalasklädespåklädning, så gav vi oss iväg. Guila somnade förnöjt i bilen, helt ovetandes om hennes mammas tårar och brutna röst som sjöng sov du lilla videung till barncdn som nu sitter i bilstereon. Väl framme vid graven satte jag en sovande Guila i sin bilstol bredvid Dylan, satte blombuketten som kom från M´s föräldrar och tände ett ljus. Hjärtat blev alldeles varmt när jag såg blommorna och ett tänt ljus från en god vän, tillika änglamamma. Så fint att andra tänker på vår kille också. Jag har fått flera meddelanden, kort och bevis på att han finns i andras tankar också. Jag blir så varm i hjärtat och mitt mammahjärta brister av kärlek och stolthet över vår pojke som rört så många andras hjärtan också.

Namngivningsfesten var fantastiskt fin och känslosam. När ljuset tändes för deras förlorade son, så rann tårarna så klart. Guila är dock helt fantastisk på att få mig att tänka på annat, på henne. Hon blev hungrig där på verandan i solen, så det var bara att sätta sig i skuggan och mata lite. Hon påminner mig ständigt om livet, mina tankar kan inte vandra några längre stunder. Som mamman sa lite senare på kvällen, det är skönt att dagarna upptas av liv nu och inte död. Så sant. Så fint ändå att dagar som dessa att man kan binda samman de båda i en vacker cermoni av kärlek.

Så underbart att omgärdas av så mycket kärlek och välvilja. Det var flera änglaföräldrar där och det är en ynnest att få umgås med dem. Vackra människor som är generösa med sin kärlek och ödmjuka inför livets krumbuktande och förstår att livet inte alltid blir som planerat. Känner mig alltid så avslappnad i deras sällskap. Det behövs inte massa ord, utan det är som det är bara. skönt!

Så lille Dylan idag har du varit i mina tankar hela dagen. Så skönt att få ha en Dylandag, det var ett tag sedan nu..Så fint att få dela en dag av kärlek och glädje med andra som förstår och att det samtidigt fanns plats för våra förlorade små. Skulle vilja säga tack. Tack livet! Tack alla som tänkt på vår pojke idag och tack för alla meddelanden, det värmer våra hjärtan som är fyllda med både saknad och kärlek idag.

2 kommentarer:

Johbur sa...

Det var en vacker dag ni fick tillsammans med både levande och förlorade älsklingar...

Fint att Guila finns så nära sin bror. Så självklart och precis som det ska. Jag har själv en liten storasyster som dog av komplikationer under förlossning. Jag har ofta tänkt på henne och sökt tröst hos henne vid flera tillfällen i livet.

Jag är tacksam över att jag fått ta del av henne, även om mina föräldrars generation inte förstod att ta tillvara minnen av förlorade barn på bästa sätt. De skulle "glömma" och "skaffa" nytt.

Tack vare det lilla mina föräldrar berättade om henne som liten har jag hunnit skapa mängder med egna minnen av, och tankar om, min storasyster. Tankar som gör att jag ser ödmjukt på min egen existens. Trots att jag aldrig fått uppleva henne är hon högst verklig och viktig!

Jag är säker på att Guila kommer att hålla sin lille storebror kär i minnet genom stort och smått. Tack vare att ni låter henne ta del.

Fantastiska texter!

Kram Johbur

Linda sa...

Grattis i efterskott finaste Dylan! Vi tänkte på er hela dagen igår.

Stor varm kram! Och så blåser vi upp några pussar till dig Dylan.