Syskonvagn!

Idag beställde vi en syskonvagn (Mountain Buggy)! En sådan där dubbelvariant som skall husera två busungar. Det är i alla fall vad vi hoppas på! Wow det här är verkligen på riktigt nu..som om det var ett vagnköp som avgjorde det;) Går in i vecka 28 idag och vet bara inte vart tiden har tagit vägen? Så superskönt att redan vara så nära målet. Känns nästan som en "gratisgraviditet", i alla fall tidsmässigt!

Kroppsmässigt är det en helt annat femma..har verkligen haft foglossning from hell. Vissa dagar har jag varit barnsligt nära tårarna när varje steg gjorde ont. Såg både kryckor och rullstol framför mig..Men peppar, peppar nu är det bättre! Införskaffade ett bra bälte och har påbörjat en akupunkturserie. Jag vet ju att det är vilan som funkar allra bäst och jag gör mitt bästa för att bli lie långsammare i min vardag. Inte helt lätt när det är så mycket jag vill göra och så många ställen jag vill vara på..Men jag blir ingen bra mamma för Guila om jag inte tar det lite lugnt, så det är prio ett.

Vi älskar vårt nya bostadsområde! Guila allra mest tror jag. Det verkligen kryllar av barn i samma ålder och nu när solen har tittat fram så befinner sig allihop på lekplatsen. Guila fullkomligt älskar lekplatsen och skrattar så hon kiknar när hon pajjar mammas fina sandkakor;) Blir så lycklig av att få sitta i en sandlåda med mitt barn! En gång, för inte så länge sedan, trodde jag inte att det skulle bli vår verklighet. Trodde alltid att jag med vemod i hjärtat och ett sådant där ledset leende skulle bli tvungen att bara titta på andras barn som stojjade i de där sandlådorna. Tack gode Gud för att det inte blev så!

Att se lyckan i ens eget lilla barns ögon när hon får härja på lekplatsen är värt allt! Att få vara med på hennes små upptäcktsfärder ute på gården är helt fantastiskt! Hela hjärtat blir så varmt och lyckligt av det. Lilla goa busunge! För det är hon verkligen, en busunge med stark egen vilja och en stark vilja att upptäcka och undersöka allt! Det sistnämnda innebär att man inte kan lämna henne en sekund när man är ute. Hon stoppar allt i munnen! Sand idag, stenar igår..Tillsammans med ihärdiga försök att stoppa i sig skrumpna röda bär från en buske och de gröna knopparna från en annan buske..hjälp! Hon vill göra allt själv och gärna på eget sätt också. Man får tex inte hålla i henne när hon tänker rusa ner för nedförsbacken..Hon är ju fortfarande inte helt stabil, så det kommer liksom inte på fråga att bara släppa henne att rusa fritt;) Hon riktigt skakar av sig alla händer som försöker hålla henne tillbaka och hon skäller högljutt på en tills man släpper taget..Tror det blir mycket bra för vår bestämda tjej att få ett syskon;)

Ett syskon jag längtar mer och mer efter. En liten bebis igen. Så snart. Det känns ändå som om Guila varit en liten tjej ganska länge, visst är hon fortfarande min bebis, men en bebis som kan och vill mycket själv. En orädd, men snäll tjej.

Imorgon ska vi montera ihop hennes nya säng, en säng för lite större tjejer. Hade inte lillasyster varit på väg, så hade hon kanske fortfarande sovit i sin spjälsäng ett tag, men nu tror jag att det blir bra att vänja henne vid den nya sängen, så hon inte undrar varför det ligger en bebis i hennes spjälsäng plötsligt..Hon far ju runt i den där spjälsängen som en tok också! Slår i huvudet och både armar o ben sticker ut, så det är nog dags för modell större ändå.

Jag blir förundrar över hur långt vi kommit, från hur långt bort vi var från allt vi har idag..Tiden är både märklig och behjälplig på samma gång...

Här är hon i full gång;)