torsdag 23 oktober 2008

15 veckor kvar!

15 veckor kvar eller ganska exakt 107 dagar kvar innan vår dotter skall göra entré i världen. Eller entré och entré hon kom ju till vår värld redan den 29 maj i år när hon visade sig som ett plus på stickan. Känns just nu ganska nära, fast jag vet ju att ju närmare målet vi kommer, ju längre bort verkar det flytta sig. De sista veckorna brukar vara lååånga. Men gud vad vi längtar.

I tisdags var jag hos min BM Britt som hade fixat ett ultraljud till mig, för jag hade lämnat ett litet oroligt och förvirrande meddelande på hennes svarare förra veckan när jag hade en svacka. Det finns ju en miljon saker att oroa sig för denna gången, men det som fyller mina tankar mest är att Guila ska ligga under kurvan, som Dylan gjorde.. och det har vi ju inga bra erfarenheter av.

Jag fick i alla fall träffa en trevlig kvinnlig läkare och en läkarstuderande tjej som utförde tillväxtultraljudet. I vecka 25 är det lite tidigt för det, men de hjälpte mig gärna ändå sa de. Undersökningen blev lång och noggrann eftersom vi blev ett övningsobjekt. Läkaren matade in alla mått i ett program och vår tjej växer som hon ska! Hon var precis så stor som en bebis som är 24+2 ska vara! Den rapporten var som den vackraste musik i mina öron och ögonen blev allt lite blöta;) Guila mår bra enligt läkaren och alla mått. Hon kan ligga 30 gram under kurvan eller tio gram över, men det är OK. Hon ligger precis i mitt i mitten av kurvan och det känns bra. Mitt SM mått ligger precis på samma ställe också, så just nu är allt NORMALT! Vackra braiga ord!

Ok, måste erkänna att jag inte gillade att det stod på pappret - 4,7%, men alla övertygade mig om att det inte betyder någonting och just nu är det en period då en tillväxtspurt snart kommer, därför gör de egentligen inte tillväxtUL förrän v28. Ok då då;)

Sedan sprang jag på min läkare som kom in och satte sig med BM och mig. Jag hade lite frågor om bakterierna som hittades i Dylans lungor och han berättade att de med största sannolikhet kommit dit efter dödstillfället, då ingen infektion hade utvecklats, då infektioner bara utvecklas i levande vävnad..OK fick jag säga där med då. Kändes verkligen som om jag fick special treatment i tisdags. Alla inblandade fick bock i kanten av mig och en guldstjärna med;)

BM frågade hur det kändes nu och jag sa jättebra, så bra att jag inte bokade en tid förrän 11/11 nästa gång, kanske tog i lite väl mycket där..vi får se, ska ju vara en del i Stockholm snart ändå, så det får bli bra. BM blev så glad över mitt jättebra, så hon kramade mig när jag skulle gå. Hon är söt.

Just nu upptar jobbet mycket av min tid och energi, vilket känns i både kropp och själ. Börjar bli trött, men jag ska kämpa på ett tag till. Tröttheten och gravidhormonerna sätter sig på humöret också, jag har lätt till både tårar och ilska. Igår kände jag mig riktigt nere, men kunde inte sätta fingret på varför. Pratade med gubben om det och han kände likadant. Vi har ju mycket att glädjas åt nu, men ganska lite tid till att göra något roligt. Min stackars man skall till huvudstaden imorgon igen, han tar med sig en kompis och de skall förhoppningsvis hinna måla och snickra färdigt i helgen. Jag får inte följa med:( Han gillar inte att jag sitter i bilen så länge och eftersom all färg inte är vattenbaserad så kan jag ändå inte vara med. Vi avskyr att inte få sova ihop, men så får det bli. Min lilla gubbe som jobbar och sliter så. Han säger att han får extra energi när han tänker på Guila och att han jobbar för hennes skull nu. Han är fin min man. Fast han är en trött man...

Var föresten hos sjukgymnasten igår och det tyckte jag var lite blaha blaha, faktum var att jag fick ondare i ryggen efter besöket än vad jag hade när jag gick dit.. Men, men fick med ett par övningar på papper som jag förmodligen inte kommer göra, för jag hittar ändå inte mitt buklås eller vad det nu hette;)

Nu är det dags för lunch och vi är hungriga. På menyn står vansinnigt god hemlagad bolognese, eller köttragu som det egentligen heter, då bolognese inte finns att hitta i Italien står de ti Antonio Carluccios kokbok..serveras tillsammans med spagetti och typ ett halv kilo riven parmesan..mmm

2 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt härligt vad glad jag blir att allt är NORMALT!!!

Min läkare säger att tillväxtultraljud tidigast ska göras i v.30 men helst runt v.34. för att vara nått att "lita på". Jag fick ett i v.32 :-)

Kram kram
Marie o Ebba

Anonym sa...

Skönt att höra att allt går bra! Underbart!

Tänker på er!

Kram!