Jaha ja, aldrig ska man sluta förundras..

över människors förmåga till manipulation. Människor som gör fel, mördar, våldtar, misshandlar och sedan åberopar en taskig uppväxt som ursäkt. Alltid har de någon hemsk historia i bagaget som dras upp när de fastnat med händerna i kakburken. Då ska man helt plötsligt tycka synd om dem, oberoende av deras hemska akter. Inte jag. Jag blir alltid förbannad när pressen ens understår sig att vinkla ett hemskt brott, inte från offrets synvinkel, utan från brottslingens. Allt detta skulle inte inte ha hänt om hans mamma varit snällare mot honom.. Men det finns faktiskt människor där ute, som bara är elaka. Som saknar empati. Som törstar så efter uppmärksamhet att de gör vad som helst. Precis vad som helst.

Jag har gråtit floder över en liten tvillingflicka jag trodde dog igår. Jag trodde hon hette Lily och hennes syster Fideli. Jag trodde deras mamma hette Elin och deras styvpappa Stefan. Jag trodde de bodde på Gotland. Jag trodde att hon hade förlorat två barn i magen och jag trodde även att hennes syster hade drabbats uppredpade gånger av missfall och barndöd. Jag tänkte många gånger att det är lite för hemskt för att vara sant, men överträffar inte verkligheten många gånger dikten? I detta fallet så har dikten vunnit. Den har snuvat oss alla vid näsan. Alla vi som följt den lilla familjens öde, alla vi som gråtit och önskat dem väl vid varje ny dramatisk vändning. Alla vi som har haft personlig kontakt med henne, för egen del då och då i över ett års tid.. Inte långt efter hennes låtsastvillingar föddes (fattar det inte fortfarande, såg ju bilder på hennes växande mage..) så skrev hon till mig att hon var gravid igen, nu med den nya pappan Stefan, det var tvillingar igen. Jag skrev uppmuntrande och lyckönskande. En tid efter så hade hon fått MA, men var ganska "lättad" ändå eftersom flickorna var så små och jag förstod..

Pust, suck och stön. Blir nästan lite full i skratt när jag tänker på henne. Hur orkade hon? Det är jobbigt att hålla en så stor lögn vid liv. Att hitta på saker under en hel graviditet att fejka en förlossning, hur sjutton gör man?

I vilket fall som helst är jag glad idag, överlycklig för att barnen inte är hennes, utan någon annans! För då lever de ju! Så lättad över att få veta att barnen bor i Kansas i USA och inte på Gotland. Fast knäppt utan dess like är det.

Känner jag mig lurad, nej inte direkt, bara lite chockad och förundrad. Jag tänker inte heller sluta tro på människor i sorg, börja bedömma deras trovärdighet under lupp. För det går inte ihop. Jag tänker fortsätta lyssna på förtvivlade i deras svåraste stund och jag tänke rinte ifrågasätta, kanske undra ibland, men lyssna likväl.

Idag är föresten en bra dag av en helt annan anledning! Min vän IRL ska få barn idag! Hon är på sjukhus sedan åtta imorse och skall bli igångsatt. Till henne går mina tankar idag! Hennes lille gosse längtar jag så efter. En mamma med ett barn för lite, får en son, förhoppningsvis idag. Och mitt hjärta spritter av glädje och ögonen blir allt lite blöta;)

Guila skrämde sin mamma imorse, men att inte vakna samtidigt, men efter frukost har hon hälsat och jag mår bra, fast lite tagen av alla nyheter imorse.

Guilas pappa ska åka och köpa ett skåp till henne idag, ett fint vitt träskåp med lite fint utskurna detaljer på toppen. Det ska stå i sovrummet och där ska jag hänga hennes fina klänningar och bara vänta..