Jobbsemesterhelg i Stockholm

Det är skönt att byta miljö ibland. Att ta en paus från hemmet och arbetsplatsen. Ibland blir jag sur och vresig bara jag tänker på vår arbetsplats här hemma. En plats jag verkligen både älskar och hatar. En plats, ett kontor och en kontorsstol som bär på sitt andra barn..En plats som skriker efter förändringar. En ba plats egentligen, ett ställe som vi själv ahar skapat, men ett ställe som ibland skapar sina egna vägar och helt klart lever ett eget liv. Rätt coolt egentligen, något som vi har skapat av tankar och vilja, har blivit andra människors arbetsplats och en del av ett maskineri.

Nu håller vi som bäst på att skapa en ny sådan plats, från scratch, från en tanke och en vilja om förändring. Just nu bara en ljus plats, med nymålade väggar, nya möbler och nya människor. Spännande och rofyllt på samma gång. Det har varit en produktiv helg. Vi har hittat en kille att anställa, honom ska jag ringa i veckan och meddela det. Vilket får mig att känna mig lite som jultomten;) Vi har ordnat ett övernattningsrum i anslutning till våra nya lokal. Vi har också lyckats skaffa oss en ny bra kund. Känns lite för bra för att vara sant, men kanske är det vår tur nu till lite tur och flyt?

Jag har hunnit med att köra bil i Stockholm också! Kors i taket! Men det gick bra. Ända från Sveavägen till Bromma;) Jag har hittat massa butiker och affärer i Solna, Bromma med omnejd. Känner mig lite mer hemma nu, måste ju ha koll på vart affärer och matställen finns!

När vi skulle checka ut från hotellet imorse så hade vi TVn på och såg Markus Birro, precis i slutminuten prata om längtan efter barn. Blev så glatt överraskad över inslaget och jag ska snart gå till tv4.se för att se hela inslaget. Det lilla vi såg gav i alla fall upphov till mycket prat i bilen på väg hem. En del tårar och klumpar i halsen hann vi med också. Bilkörningen lämpar sig utmärkt för att filosofera om Dylan och allt som har hänt. Man sitter där i sin lilla metalllåda i hög fart med landskapet och tiden som rinner förbi utanför fönstret och är utlämnad åt varandra och tankar och ord. Skönt! Så tack för det Markus!

Vi pratade också om alla andras historier, cybervänner och vänner som blivit vänner efter cyberrymden. Om vilka öden vi mött och hur oroligt att vi vågar försöka igen, om styrkan och om längtan vi alla bär med oss. Något som gör oss till unika varelser. Människor som står lite vid sidan av det normala. Händelser som förändrat oss ända in i märgen. Upplevelser som aldrig kommer lämna oss. En längtan och en stark kärlek i våra hjärtan som vi vårdar ömt, då vi inte kan vårda minnet på annat sätt... Om saker som kunde varit annorlunda och bättre och praktiska saker som kunde varit annorlunda för att göra upplevelsen mer "skonsam". Som tex att det borde finnas separata rum för förlossning av barn som inte längre lever, att man inteborde vänta på kuratorn i samma väntrum som stora magar mm. Det vill jag försöka ändra en dag. Det känns viktigt.

M är hos en vän och jag har lägenheten för mig själv en stund, supertrött efter kalas för syster efter fem timmars bilfärd, så det skall jag utnyttja med en stund i soffan och en skål pepparchips.