Huvudvärk..

Aj nacken är så stel att jag förväntar mig nackspärr vilken sekund som helst.. Både vetekudden och tensen ligger ju hemma så klart, men jag funderar starkt på att åka hem tidigt ändå, sängen var inte riktigt färdig med mig imorse..

Blir på så undebart humör när nacke och rygg gör ont, för då kommer huvudvärken också och gnälligheten och tyckasyndomheten och livetärtaskigtheten och massa andra annat heten också.

Igår smet jag tidigt från jobbet, eller rättare sagt jag tog tre timmar ledigt på eftermiddagen för välbehövlig fika med en annan gravid änglamamma och det blev till och med ett inköp i en bebisaffär. Möten med föräldrar som själva förlorat barn är det enda som funkar för mig just nu. Har så dåligt tålamod med resten av världen...och den med mig tror jag. Nej, jag vill kunna prata om det som hänt, min nuvarande situation helt obehindrat och utan att behöva förklara varenda krumbuktande tanke. Jag vill bara ha medkänsla och förståelse från de som verkligen förstår nu. Det är den bästa medicinen. Jag ska faktiskt träffa en annan kompis i eftermiddag också, en utan barn, utan våra erfarenheter, men en som gärna vill ha barn men det inte går så bra för. Jag känner med henne, för vi delar ändå längtan och drömmarna.

Efter mina timmars ledighet igår, på väg tillbaka till jobbet så kom det en ambulans i full fart bakom mig. Jag erkänner att jag blev lite stressad över det och fick sakta ner och svänga in till kanten. Problemet var just kanten. Den var vass.. Det lät lite från höger framdäck och jag grimaserade lite över tanken på reporna på navet.. När vi till sist kom från jobbet någon gång efter åtta, så förstod vi att reporna på fälgen inte var problemet, utan problemet var snarare att det inte fanns någon luft i däcket! Jag småler nu åt gårdagens dilemma, för det är så himla typiskt på något sätt. Allt som aldrig händer annars, händer gärna när man är som lägst. Det är på något sätt lagen om all överdjävlighet! Som ett elakt brev på posten så kommer det gärna ett till när man precis fått dåliga nyheter. Nästan lite skrattretande på något perverst sätt.

Ok, en punktering, so what, shit happens, det var bara att åka in till kanten och byta till reservdäcket. Min make ryckte på axlarna och tog fram däck och verktyg, bara för att upptäcka att verktygen inte passade.. #¤%#¤%¤#% blev det nu. Verktygen tillhörde våra volvo orginaldäck, men vinterdäcken visade sig ha en annan dimension på muttrarna. Pust, suck och stön. M fick vandra tillbaka till jobbet och hämta en hylsnycketsats, som väl på plats igen gick av! Lite mer ¤%¤#%¤#, vi fick krypköra till Statoil, fylla på luft och åka till mor. Nu var väl klockan närmare nio. Efter lite mer #"¤!% så fick vi i alla fall på det löjliga lilla reservdäcket och kom till Coop kl halv tio. Gäsp och hunger. Det fanns då givetvis ingen grillad kyckling kvar, så det fick bli bacon till BLT mackor. Äntligen hemma klockan tio!! Efter snabbt TVtittande och ätande av våra mackor så blev det sängen.

Konstigt att man är stel i nacken idag?! äh nej skulle inte tro det. Jag undrar vad folk skulle tro om oss och vi blev filmade en vanlig dag? Jag tror att om vårat liv hade varit en dokusåpa så skulle folk tro att det fanns ett manus vi följde..

Vissa dagar vill man bara sudda ut och få möjlighet att börja om, jag tror jag gör det med denna veckan. Hela jäkla veckan kommer jag bara stryka ur kalendern. Veckan som aldrig hände, ungefär som John Lennons lost weekend som pågick i 18 månader. Då han bytte Yoko Ono mot May Pang. 18 månader som inte är så belyst i Lennons liv, en 18 månader lång lost weekend, det hade varit något det;)