tisdag 11 november 2008

Jag lever för att arbeta...

Inte som det ska vara, arbetar för att leva..

Sedan nio imorse har jag suttit framför två datorskärmar och försökt få dem att kommunicera med varandra, datororena alltså. Det gör de, men inte 100%. Varför är det alltid så med datorer? Gaahhh I hate them! Jag har på riktigt nästan öppnat fönstret och slängt ut dem idag, men har hållt mig från det bara med tanke på hyr dyrt det blir att ersätta dem..

En krånglig kund fick sig ett bett över telefon idag också i form av ett "fattar du trögt eller?!" med en släng telefon på skrivbordet som extra argföljd ¤#%&%&

Fast vid datorn en stund till, men nu ska maken hjälpa mig. Han har precis lagat saffranrisotto med Salsicca som vi stoppat i oss, så nu känns det lite bättre i alla fall. Fast vi har varit ursynk hela dagen också, bitits och stångats har vi gjort hela dagen. Underbart när båda har en stress-dummakunder-olösligaproblemdag..not! hua tur att vi känner varandra så väl att vi kan skrika ikapp en dag och sedan äta middag ihop och sedan gosa lite;) Fast idag blir det nog sömn innan huvudet landat på kudden.

Guila är iallafall livlig där inne. Hon påminner mig titt som tätt om sin existens och då andas jag lite lugnare.

Önskar jag hade mer jag ger upp i mig, för jag skulle behöva ge upp datorkrånglet nu, men jag har bara envetenhet i varenda por..

Inga kommentarer: