torsdag 13 november 2008

klagomuren

Jag har nog gnällt en del i bloggen på sistone, inte för att det är brist på saker att gnälla på nu heller;) Men nu ska jag försöka se framåt istället!

Ska försöka att inte bli så stressad och påverkad av:
Dumma datorer, nätvärk, blue screens, skrivare och annat! - Nu är det ju någorlunda löst.
En vecka utan en riktig dusch. - Fick ju till slut duschen i torsdags!
Oordning och stress på den verkstad jag inte befinner mig på för tillfället.. - Nu är det ju faktiskt bättre efter söndagens samtal.
Att det dansas till ravemusik till kl 8 på mornarna brevid - Planerar att mest vara här på veckodagar ändå nu.
Att det igår luktade så starkt av lackfärg i vårt övernattningsrum, pga snickarna brevid, att vi var tvugna att flytta sängen till köket.. - Vi fick ju sova till slut i alla fall;)
och massa mer bla bla bla och gnäll!

Igår kväll var vi ute och åt indisk mat på en liten restaurang i stan, det var nice!
Idag ska jag snart gå från jobbet och gå och botanisera i affärer, alldeles trivsamt i mitt eget sällskap.

Det bästa av allt är vilda bebisen! Hon är väldigt rörlig och sträcker på sig i tid och otid. Riktigt stora rörelser är det nu, magen får konstiga former när hon bökar runt där inne. Hon bökade ju så kraftigt i söndags att hon lyckades vända sig helt om med rumpan ner, det kändes! Vi har en egen liten samvaro och kontakt jag och Guila nu. Känner mig aldrig ensam, för vi är verkligen två nu i samma kropp. Det är en sådan häftig tanke!

M har bestämt att vi under nästa vecka ska ta hem vagn, säng, skötbord och allt annat som stått på mammas vind sedan den 23 maj 2007. Det kommer bli svårt att gå igenom allt, men det är väl terapi i det med..Så skönt att M vill vara med och förbereda nu, han var lite motsträvig till det förut. Men jag brukar bara ge honom lite tid och andra perspektiv, så får han känna efter en stund.

Nej nu, lite mer jobb, sedan shopping!

2 kommentarer:

Linda sa...

Så undertbart att Guila gör så påmind så starkt. Vad härligt och häftigt med erat starka band- mor och barn, finns det en vackrare kärlek.

Min blogg blir också min klagomur ibland, och jag tror att det måste få vara så. Det är inte alltid så lätt att fokusera lycka när man känner sig stressad. Men det är härligt när man får och kan känna positivitet.

Ta hand om er! KRAM!

Ulrika sa...

Det är väl toppen att ha en blogg att gnälla av sig på? :-) Det har jag också gjort många gånger... någon sorts ventil!

Hoppas ni får en helg utan rejvpartyn!

Kramar!