Trevliga överraskningar!

Igår får nog noteras som en bra dag i dagboken. Vi fick äntligen vår dusch installerad! Halleluja, första riktiga duschen på en vecka imorse. Helt plötsligt blev det lättare att bo här nu. Började bli lite trött på (framförallt ryggen var trött på..) att böka in min otympliga kropp under kranen i köket för att tvätta håret. Att "duscha" en gravid kropp stående i en bebisbadbalja och hälla över vatten med en bunke har ju inte heller varit en lek! En syn för gudar;)

En annan bra sak var att jag hittade ett bageri/konditori på andra sidan gatan som säljer gott hembakat bröd, men allra bäst, bakelser! I love it! Igår blev det lyxfika med var sin Gustav Adolfs bakelse, bestående av chokladkaka, chokladmousse, passionsmousse och som grädde på det moset en liten chokladgubbe på toppen. mmmmm sådant gör mig lycklig.

Det allra bästa med dagen var helt klart kvällen. Vi expresshjälpte en kund igår, som är turnemanager för ett känt Brasilianskt band. Han blev så glad att han skrev upp oss på gästlistan för konserten på jazzklubben Fashing. Fast att jag var trött när klockan började närma sig kväll, så gjorde vi en ansträngning och kom iväg, kors i taket;)

Strax innan åtta var vi på klubben och några minuter senare satt vi vid ett bord och åt god middag. Sedan entrade Marcos Valle med sitt fantastiska band scenen. Wow! vad bra de var. En blandning av Nuevo Bossanova, jazzfusion, lite pop och annat i en härlig eklektisk musiktårta. Lisa Nilsson var där och diggade på en stol också, hon hade tydligen spelat in en platta tillsammans med trummisen någon gång. Han var helt grym. Basisten fantastisk och de två killarna på blås i en liga för sig själva. En gästartist som heter Vanda Sá sjöng också ett par låtar med Marcos och hon var behaglig att lyssna på. En kvinna, liksom Marcos, som har spelat in plattor sedan 60-talet och lät lite som en jazz/fadosångerska. Perfekt kombination. Guila gillade de vackra tonerna och ibland den starka mäktiga musiken skarpt. Hon dansade i takt till gunget där inne och det känns så mysigt att göra saker tillsammans med henne som hon faktiskt kan uppleva.

Jättemysigt avbrott i vår annars ganska jobbrelaterade vardag. Det var länge sedan vi gjorde nåt sådant där spontanroligt ihop. Vi tackade turnemanagern Gomes, som M för övrigt övade lite Portugisiska på;) Gomes frågade mig om bebisen gillade musiken? Ja det gjorde hon verkligen sa jag (på engelska då min portugisiska fortfarande saknar massa ord;) Han berättade att han precis fått en liten tjej för två månader sedan som han saknade så mycket. Jag berättade att bebisen i magen är en tjej och han blev nästan lite tårögd.

Efter gårdagen längtar jag till Portugal mer än någonsin. Kanske var tonerna eller portugisiskan eller omfamnandet och öppenheten från en främling? Längtar gör jag i alla fall till det enkla sköna livet. Till värmen, till solen, till maten, till Atlanten, till Vino Verden, till människorna och till landet. Om allt går som det ska, så hoppas jag att vi kan vara där i oktober nästa år senast. Vilken vacker tanke. Blundar jag så ser jag det framför mig. Mina trötta axlar slappnar av och jag befinner mig på en handuk, under ett parasoll, tillsammans med M och Guila och tittar på vågorna som tvättar strandkanten...

åh vackra tanke..