Dörr till vänster hem, dörr till höger jobb:-D
En magbild från i förrgår får väl plats i bild tänker jag, fast det är nästan knappt nu..
29+2
Har fortfarande svårt att ta in att lillasyster faktiskt bor inuti mig och att hon ska födas fram och bli vår dotter även på utsidan av huden. Är helt fascinerad av att vi människor, likt alla andra djur, liksom kan ha ett barn i magen?! Det är så stort och fantastiskt på något sätt att min hjärna inte riktigt kan greppa det konceptet. Tänk att hon finns där inne! En färdig liten människa på tillväxt, helt sjukt märkligt. Nu är hon så stor att man kan uppfatta hennes olika kroppsdelar genom huden. Imorse sa M, men kolla där är hennes huvud!! Ja eller kanske rumpa sa jag. Med stora ögon la han sin hand på magen och klappade på hennes huvud..det är stort.
Jag inser att även han är rädd och har mardrömmar om allt som kan gå fel. I förrgår natt, la han handen på magen halvsovandes, någonstans i hans undermedvetna så tyckte han att magen var för mjuk. Men vart är hon, är det över? Finns hon inte mer? Så obehagligt. På morgonen var han glad att magen var hård (eller hårdare i alla fall, hon är ju väl inbäddad i ett behagligt varmt täcke av fett också;)
Imorgon är det fredag och det ser jag fram emot av flera olika anledningar. Först och främst för att arbetsveckan är slut! Sedan för att jag skall (med tunnelbana jag lovar!) åka in till stan och träffa två änglamammor och en liten änglalillasyster och kanske en änglamamma till som jag inte träffat förut! Det ska bli jättetrevligt och veckans höjdpunkt.
Nu ska jag lyckas arbeta en stund idag också:)
4 kommentarer:
Kikar in och lämnar ett litet spår efter mig...
Stora varma kramar/Elisabeth med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville
Fina magen men ännu finare innehåll.
Lät skönt med sovmorgon, börjar bli lite segt att gå upp.
Hoppas du får en bra helg.
Kram
Åh titta så fint magen växer och ja snart får den inte plats i mobilen längre ;-)
Ser fram emot morgondagen jag med!!! Får hoppas att Ebba inte är allt för grinig...hon ska nämligen vaccineras i morgon :-( Snyft, det gör ont i mammahjärtat när de sticker i henne och hon blir ledsen...
Kram, vi ses snart!
Jag blir glad när jag läser det du skriver... själv sitter man här -nybliven änglamamma. Imorgon är det tre veckor sedan våra döttrar fick komma hem -oom än till kyrkogården.
Varje dag är en blodig och svettig kamp, men när man läser om er så får man hopp!
Kanske kan vi en dag få ha barn i magen... som kanske vill stanna lite längre på jorden...?
Jag håller alla mina tummar och tår för er!
Skicka en kommentar