Vackra hjärtan i vackra möten

Helgen har varit fylld av möten. Oväntade möten och starka upplevelser. Jag har träffat människor med vackra men trasiga hjärtan. Hjärtan som tillhör föräldrar som förlorat sina barn, växer och blir större, det är jag säker på. När förlusten först sker så skrumpnar hjärtat och känns svart och litet, men i takt med att man skapar minnen för sitt barn så växer kärleken och hjärtat igen. Nu måste det ju bli ännu större för det ska rymma ett förlorat barn. I våra hjärtan som slår så länge vi lever, där bor nu våra barn och de ska få ta plats. Våra hjärtslag som var så förenade med våra barns när de levde inom oss, får nu slå för dem istället. För varje slag, varje dag som går lever vi för dem i deras ställe. Våra hjärtan är vackrare än någonsin före. De gör ont ibland, men de är öppnare, varmare, större och fyllda av minnen. Min son bor där inne och mitt hjärta är hans.

Igår gick jag tillsammans med J, en annan kvinna med vackert hjärta på en minneskonsert i S:t Eriks kapell i Stockholm. Vi hade inga förväntningar, annat än att det skulle få bli en dag för våra barn och att konserten säkert skulle bli fin. Den enda information jag läst var att den hette "för ett älskat barn", tid och plats. När vi hittat det lilla kapellet så bådade det gott. Det låg på en innegård, omgärdad av fina olikfärgade, putsade bostadshus som formade en perfekt cirkel. Lite annorlunda ställe för ett kapell, men väldigt gulligt. Vi öppnade dörren och gick in i det lilla lilla rummet. Det satt just tillräckligt med människor där för att det skulle kännas fullt, men ändå intimt.

Vi fick ett programblad och då förstod jag mer om dagens konsert. Det var ett föräldrarpar, som själva förlorat ett barn som skulle sjunga och spela. Igår för exakt tre år sedan begravde de sin son. Då förflyttades jag tillbaka till den 8 juni och Billdas kyrkogårds lilla kapell och vår sons begravning. Det knöt sig i halsen och tårarna som bildades i mina ögon överraskade mig. Ibland är min hjärna lite trög, jag trodde att det bara skulle bli en vacker stund men att jag själv inte skulle bli så påverkad, men ibland slår verkligheten ner som en hammare i huvudet.

Det började med ljuständning, var och en som förlorat någon fick gå fram och tända ett ljus. Så fint och meningsfullt! Fick kämpa med tårarna och letade mig tillbaka till min plats igen. Sedan följe flera vackra sånger som gick rakt in i märgen på mig. När det var dags för mamman som sjöng att läsa de tre dikter som hennes make skrivit till deras son, så bröt sig hennes röst av de tårar som stockat sig i halsen. Hennes make fick ta över och det gjorde våra tårar också. Jag och J kramades och delade en stund av sorg och minnen.

Efteråt stannade vi kvar och pratade med en gullig diakon och de båda föräldrarna som anordnat denna vackra stund och framträdande.

Fast man inte har så mycket annat gemensamt än förlusten av barn, så skapar det ändå omedelbara band. En gemensam nämnare så stark att man öppet kan prata om det som hänt och tom dela tårar ihop fast man bara mötts i några minuter.

Varm om hjärtat och med en glädje över att fått dela denna stunden och tillängnat dagen åt våra barn lämnade vi det lilla kapellet.

Jag och M skulle egentligen åkt till IKEA efteråt, men jag ville inte förstöra stunden och närheten till Dylan i kroppen så vi tog det bara lugnt istället. J sa att vår shoppinlista nog kunde vänta tills idag istället och hon hade så rätt. Ibland behöver jag bara höra det för att stanna upp.

På kvällen gick jag och gubben ut och åt på "En halv grek plus en turk" och beställde in långa rader av underbara mezes mmmmm..Tyvärr fick jag sona för det genom att sitta upp hela natten för att besvärja halsbrännan som trots ca 100 ml av flytande gaviscon inte gav med sig. Vad säger man inget gott som inte har något ont med sig;)

Tyvärr slutade en vacker dag med en bitter smak i munnen och det var då inte bara halsbrännan, utan helgens andra reaveparty brevid..Det gör att vi inte kan bo här på helgerna om fastighetsvärden inte gör någonting åt det. Vad jag kan säga är att ett par hyresgäster kommer få sina fiskar varma imorgon och fastighetsägaren kommer ångra att han har hyrt ut sina lokaler till en mig..De har väckt min inneboende pittbull och imorgon kommer de få känna på mitt allra argaste bett arrrrgggh!