Sovit middag

Hjälp vad trött jag är idag! Fick gå och sova middag en sväng då jag bara satt och skelade här framför datorn. Vet de sjutton om det hjälpte, känner mig om möjligt ännu mosigare nu..

Det var nog bilresan igår som tog musten ur mig. De där fem timmarnas resa kändes verkligen som fem timmar. Konstigt nog så botade bilresan min onda foglossning som jag vaknade med igår. Jag använde bilens stolvärmare och en tensapparat och vips så var det mycket bättre! Så resan fick en bra bieffekt.

Bild på resefrukosten. Bäst att stoppa i sig ordentligt när man ska åka så långt;)

En typiskt svengelsk stekfrukost;.








Jag undrar varför jag fick så ont igår, det kan ha varit språngmarschen upp till kyrkan i lördags där jag var på ett jättefint dop. Min tid verkar helt ur led nuförtiden, jag är alltid några minuter sen! Fattar inte varför, jag brukar inte vara sen alls ju. I lördags kom jag bara inte iväg, sedan hade jag glömt sminkväskan på jobbet i fredags, så jag fick svänga förbi där innan dopet. 11.57 hittade jag en p-plats och fick kasta på lite mascara o rouge innan jag tog presenten och fick springa uppför backen. 12.01 var jag i kyrkan, där en sur vaktmästare blängde på mig så mycket att jag inte hann gå på toa. Men det glömde jag snart när familjen kom in. Det är något speciellt med att vistas i kyrkor för mig, det blir lätt känslosamt och tankar går osökt till Dylan. I detta fall var det en änglalillebror som döptes och hans systras ljus lös brevid hans dopljus..tänkte hur ska vi klara av att döpa vår lilla tjej?! Vi kommer ju bara gråta hela tiden;)

På lördagskvällen hämtade vi hem Dylans alla saker från min mamma. Vagn, skötbord, säng, madresser, badbalja ja allt. Trodde det skulle blir jättejobbigt att se vagnen igen, men det gjorde det inte. Det kändes bra och den är ju fortfarande helt ny.. Svårt att få in i huvudet att lillasyster ska ligga i den bara. Känns skönt att börja förbereda för henne på riktigt, hon förtjänar det precis på samma sätt som Dylan gjorde. Det värsta som kan hända har ju redan hänt, och ja skulle det hända igen..så har vi ju packat ner sakerna förut..Fast jag kan nästan föreställa mig henne i vagnen nu, den har redan blivit hennes.

Vi hann inte montera ihop sängen, det får bli nästa veckas projekt. Vet inte hur det kommer kännas med den på samma ställe som sist, men hoppas att ett par veckors tillvänjning kommer att lösa det också.