Dag 30 - missröstan och hopp

Jaha ja, då var man på dag 30 utav de förmodade 32 och ingenting har hänt, eller något har hänt, mitt hopp fick sig en rejäl törn imorse. Tog ett gravtest, fast jag inte skulle, erkänner att jag är en riktig självplågande testoholic. Och på testet kom kontrollteststrecket, men inget teststreck = inte gravid! Så två dagar innan ens mensen skall dyka upp är jag arg och besviken och till och med hoppet vill inte vara med längre, det surar i ett hörn nu. Med armarna i kors, som en riktigt surpuppa sitter hoppet och lipar.

Fast att jag nog vet att det inte blir något plus denna månad, så vill jag inte riktigt acceptera det ännu. Herregud, det finns månader jag inte har kunnat acceptera det ens när mensen har kommit. Resonemanget brukar gå så här; Ja men det kanske inte var riktig mens, det kanske bara var liksom försenad implantationsblödning, eller så var det tvillingar och den ena finns kvar! Timmar senare har jag varit tvugnen att nocka mig själv med värktabletter för smärtan och varma vetekuddar på ryggen..OK, erkänner mig besegrad. Kommer ihåg en gång då jag trodde att molvärken var växtvärk och kissade i en kopp torkade mig, blod, men stack ändå ner testremsan i koppen...Sjuk är vad man blir av denna intensiva längtan. (säger någon något klämkäckt i stil med slappna av så får ni stryk, så inga sådana goda råd tack! Jag har slappnat av, spänt mig, stått på huvud, legat på rygg, stått på löpband, ätit det ena och det andra, men det handlar inte om det. Thank you very much!)

Så hur går resonemanget idag? Jo, nu är det ju så att jag hade ju inte ÄL förrän runt dag 21-22, vilket innebär att det bara är 8-9 dagar sedan och då kan ju ägget precis ha implanterat sig och således inte börjat producera HCG ännu?? Så kan det vara, det är det som hoppet (som nu sprungit ut ur sitt hörn, viftandes med armarna, vill säga) OK, vi kanske hoppas i två dagar till då, då...