torsdag 15 maj 2008

pust..stön..suck..

Blir så trött, helt matt faktiskt. Igår när jag kom till jobbet och kollade jobbamailen, så damp det ner ett mail från en vän. Med stora bokstäver i meddelandehuvudet stod det: ETT NYTT TILLSKOTT TILL FAMILJEN!! Ja tro det eller ej, så stod det. Hon kunde lika gärna ha skickat en kniv med posten, eller gett mig en örfil, eller en rak höger i solarplexus, för så kändes det. Som ett slag rakt i ansiktet, som ett hån, en box i magen följt av ett lätt illamående.

Men hallå, det är inte ens min familj, inga jag egentligen känner, eller känner någonting för, varför måste jag prompt få veta hur det gick så tidigt på en onsdagsmorgon? Varför måste jag förflyttas till sal 8 på Östra Sjukhusets BB den 23 maj 2007, när jag är på jobbet, när jag måste försöka fokusera på arbetet resten av dagen. När jag inte kan skrika rakt ut i förtvivlan, när jag måste ta hand om min systerson som var här och praoade. Varför?? Deletade mailet, utan att följa självplågarinstikten och klicka på länken för att se på bilder på underverket. Öppnade min personliga hotmail och bland all skräppost, vad finns där, jo samma stora versaler som stirrar på mig igen; ETT NYTT TILLSKOTT TILL FAMILJEN!! Va fan hatar du mig eller?

Jag börjar nu bli lite förbannad och undrar om detta inte är min vän, en av de personer jag träffa oftast, den person jag pratade med senast i fredags på min balkong, drickandes lite vin. Var hon inte där när jag berättade om hur jobbigt et känns nu inför Dylans 1-års dag, att jag är mer sårbar igen, att jag funderar på att träffa en psykolog, fast jag itne litar på dem. Var det inte henne jag berättade för att vi just nu mår bäst i vår egen lilla bubbla, där inga gravida vänner eller nyfödda barn får plats. Att jag inte vågar utsätta mig för påfrestningar i onödan för att göra andra människor glada och mig själv helt miserabel. Fan, pratade jag med mig själv då eller? För hon kan ju omöjligtvis ha lyssnat och sedan bara dagar efteråt skicka ett sådant mail med STORA BOKSTÄVER??!! Den rubriken har etsat sig fast bakom ögonlocken och jag ser den när jag blinkar (vilket är ett par gånger om dagen) så jag har nu varit ledsen, arg och besviken i ett dygn, helt i onödan visade det sig. För imorse när jag satte på datorn, så fick jag ett nytt mail av samma person, där hon bad om ursäkt för att hon skickat det mailet till mig, hon var trött och det var sent och det skulle ju bara ha gått till familjen..Jamen jaha, bara till familjen, skickade till mig fel, jag skulle inte ha fått det. Men jaha men då är det ju helt OK, då tar vi bort det här ångestdygnet då, så där ja nu har jag suddat bort det ur mitt medvetande! Helt borta nu! Mår jättebra igen, tack för att du förklarade i mailet att du gjort fel, för jag började undra om du inte tycker om mig, att du bara vill djävlas..Men OK, kom det fel...

Vad du menar är FÖRLÅT MIG FÖR ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA UPPTAGEN MED MIG SJÄLV OCH MITT EGET LIV ATT JAG INTE ENS KOM IHÅG ATT DU FÖRLORAT DITT BARN, ELLER RÄTTARE SAGT, EFTERSOM DET SNART GÅTT ETT ÅR NU SÅ BORDE DU JU KLARA SÅNT HÄR. FÖRLÅT FÖR ATT JAG ÄR SÅ SJÄLVISK, FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE LYSSNAR LÄNGRE PÅ VAD DU SÄGER, FÖRLÅT FÖR ATT JAG HELLRE VILL PRATA OM ROLIGA SAKER NU, DET ÄR JU SÅ TRÅKIGT ATT BARA LYSSNA PÅ ARGA LEDSNA MÄNNISKOR HELA TIDEN..

Trött på att förklara livet för dig och andra, fatta nu, eller för alltid fatta läget ensam, utan mig, bägaren börjar fyllas nu, börjar bli trött på obetänksamheter, självupptagenhet och annat skitsnack. Mina stackars tår är tillräckligt ömma nu, rån och med nu är livet på mina villkor, kommer konvertera till en lika självupptagen plats och inte bry mig längre, skydda mig och min man från idioter!

Man brukar ju säga om vissa människor att hon eller han har en gammal själ, för de är så lugna och kloka och så brukar man säga att de människor som beter sig väldigt naivt och själviskt har unga själar..Ja det är ju en snygg omskrivning. Så utan att använda de ord jag egentligen vill göra, så skyller vi på hennes unga själ, för unga ålder kan vi inte skylla på ..

I vilket fall som helst, som svar på det ursäktande mailet, så skrev jag att jaha, vad bra att du förklarade för jag hade tänkt att fråga dig varför du skickade det till mig, då det gjorde jävligt ont!

Som sagt mina tår är för ömma, nu får du stå på dina egna! tack!

Inga kommentarer: