ÄL!!

Inte klokt vad man delar med omvärlden nu för tiden. Saker som en gång var så privata att min man och jag ens pratade om dem, har nu blivit allmän egendom. Allas information, vem som helst kan lägga pussel med hjälp av mina inlägg, kan hur lätt som helst kartlägga när man har ägglossning, väntar på möjligheten att se ett positivt gravtest och allt där emellan. Här står man helt naken och helt frivilligt naken också;) Det känns mer naturligt för mig att berätta om allt som händer i min kropp än att inte göra det, kanske behöver hjälp med pusslet ibland?! Insett att ingenting är hemligt, ingenting är egentligen så viktigt att det behöver skylas. Man är så inne i den här processen att man helt tappat fattningen om vad som bör gömmas och vad som kan tinas i snön.

När jag träffar vänner, som också är mitt uppe i detta vakum, denna eviga jakt på barn, så pratar vi inte "normalt" längre. Utan vi pratar om längtan, sorgen, desperationen, förvirringen, misströstan och en hel del prat om ägglossning, metoder, medicin, IVF och allt annat än gardiner och nya kläder..Vanligt småprat fångar inte min uppmärksamhet alls längre, finner det ointressant och tråkigt till och med. Barnprat och längtan har helt tagit över min och vår vardag, helg och liv! Alltså, klart vi fungerar, klart att jag inte pratar om allt sådant här med precis vem som helst. Jag kan prata politik, omvärld och skitprat också! Jag gillar det med, men det är inte lika intressant längre, inte just nu, just nu tappar jag intresset snabbt om konversationen svävar in på irrelevanta saker, saker utan mening och vikt. Jag finner mitt intresse dala för personen framför mig som pratar om hur projekt renovering av vardagsrummet fortskrider, eller om personen kanske skulle lämna tillbaka jackan de köpt för att den egentligen inte var rätt nyans till de nya byxorna...Oj, gäsp och nä ska nog gå hem nu. Jag har blivit min egen värsta fiende, självupptagen, i min egna värld, orkar inte lyssna på smalltalk any more! Eller ibland, så babblar jag på rätt friskt jag med, fast inte lika ofta. Nu har babblet ändrat form, ändrat väg och babblet har bytt ord och mening. Det är väl just det, vill prata om meningen med allt, allt det stora, det livsavgörande, det viktiga. Det lilla får mindre rubriker, snubblar över orden snabbt för att snart komma in på det "viktiga igen. För vänner mitt upp i det "viktigaste" själva, så är det nog en befrielse att prata med någon som inte kan tänka på annat heller, för de vänner som är mil ifrån det är det nog snarare en förbannelse..Men jag bryr mig föga, livet är ändå viktigare, alltid!, än någons nya gardiner, Basta!


I alla fall, tog många ord för att komma till det viktigaste idag, ÄL!! Äntligen, nu börjar månadens två längsta och drygaste veckor igen! Jakten på plus!