Vaknade imorse, lycklig! Brösten ömmade, vaderna fick lite kramp och jag glad! Igår natt, innan morgonens positiva test, så var jag tvugnen att gå upp och kissa, då vågade jag nästan tro.
Imorse när jag vaknade med ett leende på läpparna, vågar jag nästan hoppas att det kan gå vägen. Pratade med sjukhuset igår och fick en tid redan i vecka sju, den 13 juni. Jag vill tro att vi får se en liten ärta med hjärtslag då, jag vill det, jag vill inte behöva tvivla. Jag vill så gärna fösa in cynikern i sitt hörn, jag vill få vara lycklig. Snälla låt mig! Jag knaprar små hjärtformade tabletter som heter Trombyl, blodförtunnande är de och jag hoppas de hjälper pyret att stanna kvar också. Skulle börja äta dem så snart jag blev gravid sa läkaren, men jag började lite innan, det säkra före det osäkra nu! Sätter upp mina egna regler denna gången. Kan inte lägga hela mitt liv i deras händer, inte en gång till, det vet jag med säkerhet att jag inte vågar.
Nu blir det på mina villkor, tänker inte bli fem år när jag går in påsjukhuset! Måste, måste säga vad jag tycker och tänker denna gången, tänker inte bli klappad på huvudet ellre bli överkörd! Aldrig mer. De kommer få en patient from hell, men det struntar jag i. Beskyddarinstikten är påslagen, knappnålshuvudet i magen är redan mitt barn! Jag gör allt för mina barn!
Jag har blivt lovad täta kontroller och bakterieodlingar ofta. Nu är det upp till mig att de håller vad de lovar. Jag tänker inte be om ursäkt för min oro för den är befogad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar