Bebislycka!

Wow är känslan i min kropp denna morgon. Kan inte komma ihåg när jag senast vaknade så klarvaken och genast pigg (trots för lite sömn). Lite efter åtta så kom smset vi väntat på! En lillebror är född, M & P´s, efterlängtade lille gosse är äntligen hos dem, på utsidan skinnet och han lever och andas. Det stog att de var omtöcknade och lyckliga. Tror jag det! Jag känner mig nästan omtöcknad själv och tårarna vill inte sluta rinna. Smsade min M i Sockholm och gav honom de underbara nyheterna, han blev tydligen också drabbad av det vackra hoppet och nyheterna, för jag fick svar tillbaka att han gråter han med...

Vilket hopp det ger oss, nu när vi är så nära själva. Kanske vågar man tro på att detta lyckliga scenario kan komma att spelas upp för oss också? Gråter ännu mer nu så klart..Det är en sådan svindlande vacker bild och tanke att få föreställa sig sitt levande barn i en sådan där plastvagn. En sådan vagn som lillebror nu ligger i. Eller han ligger förmodligen i tryggt förvar i sin mammas eller pappas famn nu;) Tror inte de släpper taget om honom i många sekunder;)

Dessa barn, dessa vackra efterlängtade små varelser som kommer efter deras lika vackra och efterlängtade änglastorasyskon väcker sådana känslor.. Att något så fantastiskt kan ske, att något så lyckligt kan födas ur den djupaste sorg. Att man kan ta sig upp ur avgrunden och skapa liv tillsammans igen och känna sådan ovillkorlös kärlek igen, till ett barn, till det liv man gett som nu äntligen stannar kvar. Finns det något större? Finns det något vackrare? Inte i min värld.

GRATTIS M & P! längtar efter bildbevis;)