mage in absurdum..

Snacka om i väntans tider..blev nästan rädd när jag såg bilden, vilken mage! 35+5 i fredags. M tyckte jag såg lite trött ut, undra på det!











35+5 090109










Mycket känslor nu. Rädd, glad, skräckslagen, förväntansfull, tro och hopp blandat med förtvivlan och ilska. Försöker allt jag kan att föreställa mig Guila här hos oss, hemma, tillsammans som en liten familj. Ibland går det, de sista dagarna har det varit svårt. Nästan så att jag inte vågar..Lever verkligen i ett vakum för tillfället, vågar inte ens räkna dagarna. Mamma sa idag, skäll på läkaren nu, säg att de måste sätta igång dig efter bedömningen! Ska göra det, kanske inte skälla;) Men få dem att förstå, på riktigt. Kan inte snubbla igen, inte så här nära, vill inte vänta, vill inte ta den risken. Samtidigt rädd för risken att inte vänta..om det ställer till det istället..Som sagt vakum..liten och rädd fast bestämd. Guila håll ut, snart är det din tur!