Proppar och stresskänslor

Igår kväll när jag satt i sängen och öppnade ett paket från England (ja det kom två till igår..) med födelsedagskort och lite bebiskläder från svärmor..så högg det till i de nedre regionerna. En ny känsla och jag tänkte undra vad som hände nu?

Imorse så hade jag lite ont i magen, svårt att säga vilken mage ibland..gick och kissade och på pappret fanns det lite (sorry) slem..gick och la mig igen, med slepmproppar på hjärnan. Nästa kissepaus, likadant...duschade, tog på mig, gick till bilen. Kom på att jag glömt ryggbältet hemma och det klarar jag mig inte utan, så det var bara att gå hem igen..pust. Upp för trapporna till tredje våningen, sammandragning, passade på att kissa igen! Mer sånt där och nu gjorde det lite ont också. Hjälp. Hela jag frös. Väntade tills det inte gjorde ont. Gick till maken och bilen.

På jobbet, mer kisseri, mer sånt där..Vad betyder det här nu då? Känner mig stressad och lipig och förstår ingenting. Hoppas det betyder att jag börjar bli lite mogen? Inser att jag är rädd för att det skall sätta igång av sig självt, igångsättning har ju hela tiden lockat mer, då det blir lite mer kontrollerat då. Om det sätter igång själv så måste jag ju ha kontrollen och bestämma när man ska åka in och sådant. Som det skall vara så klart, som det borde vara, så klart..Men jag är varken som man skall eller borde vara, så nu är jag bara förvirrad. Å andra sidan, så kan ju proppen komma ut i omgångar i veckor har jag läst, så det kanske bara är det som händer? Ska ta några djupa andetag och bara fortsätta med dagen som planerat. Lugn och fin nu.

Lunch om en halvtimma, sedan datorfix hos gammelfarbror 13.30, tillbaka till jobbet för lokalvisning 16.30. Planera inför söndag då familjen kommer hem och ska äta smörgåstårta, fyller 35 imorgon, hur sjutton gick det till??!! Kanske ska skriva det där förlossningbrevet föresten..och köpa amningsbh:n och tofflorna till BB..Eller så kanske jag bara sätter mig i bilen och kör till Lillhagen och ber dem lägga in mig där istället. Känns som om det är mer där jag hör hemma, på mentalsjukhuset, än BB just nu..