vecka 38

Idag börjar v38. 20 dagar till BF står det i graviditetskalendern, fast jag hoppas ju på max 8 dagar.

Det halsonda verkar ha försvunnit, peppar peppar så blir jag aldrig riktigt sjuk, bara hängig en dag eller två.

Att vara så här i väntans vakuum tär på mig, känner mig mer och mer negativ än tvärtom.. Nu är jag "sist ut" bland de änglaföräldrar som jag träffar och eftersom de alla har fått hem sina bebisar, så är jag rädd för att vi inte ska få det. Inte logiskt någonstans så klart, men jag är rädd. Väldigt rädd. Vi är nästan i mål och jag hade gjort vad som helst för att bara kunna få ta på mig springskorna och kuta i mål nu, direkt, medan hon lever och rör på sig. Inte vänta..rädd för att vakna utan att hon gör det. Visste att det skulle bli så här på slutet, men visste inte att jag skulle känna mig så uppgiven. När hon inte rör sig när jag vill, så tänker jag, jaha det var det, ett barn till som lämnat oss, en förlossning till med ett dött barn och jag tänker att i så fall blir det inga fler barn. Jag tänker inte ens tanken på att kasta mig i bilen och åka till sjukhuset för att de ska rädda henne... tänker alltid att det ändå är försent. Sedan sparkar hon till, nästan lite förnärmat och jag tänker jaha där var du, tack, du lever ett tag till.

Det kommer gå bra denna gången. Det är bara en mikroskopisk risk att det händer igen. Klart hon ska leva! Senast igår hörde jag det, fast jag får ingen tröst av de orden. Ja ja tänker jag bara, hoppas du har rätt..Tilltron börjar bli mer svårtfångad och jag känner att mina krafter nog bara precis räcker fram till fredag då jag ska träffa Dr T igen, sedan måste graviditeten snart ta slut och livet med ett levande barn måste få börja. Så måste det få bli.

Väldigt uppåt just nu..not. Men det blir bättre snart. Gör marängchokladtårta och smörgåstårta till släkten som kommer hem kl 15. Tills dess ska jag ha hittat lite inre kraft, dushat, målat på mig mitt ansikte och lite hurtighet..

Snälla Guila stanna hos mig, flyg ingenstans, din bror är inte ensam han har min pappa och flera andra. Vi behöver dig här hos oss i vårt ensamma hem. Vi älskar dig och längtar efter dig.