Islands in the stream..

that is what we are.. En låt av Dolly Parton & Kenny Rogers, en låt som min pappa gillade. Han gillade Dolly, Kenny, Elton John, Joe Cocker bla. När jag hör Islands in the stream så tänker jag oundvikligen på min far och jag saknar honom så där extra mycket. Den 7 juni i år var det åtta år sedan han gick bort, svårt att fatta fortfarande att han inte finns på andra sidan luren längre..

Jag var precis i mina föräldrars tomma hus, för att titta till blommorna då mamma med sambo är på landet. Jag satte mig på en Baden-Baden stol som står i köket och tänkte på pappa. Tänkte att han skulle aldrig ha lämnat köksluckorna så där skavda, han skulle ha fixat elkabeln som hänger ner vid kökslampan. För han var en fixare min far. Han satt aldrig still och hade typ alltid blåkläder på sig. Jag var pappas tös och känner mig fortfarande lite lost utan honom. Jag gick ut och låste dörren, kände mig lite nedstämd, startade bilen och satte på radion, som spelade Islands in the stream..tårarna strömmade och jag tänkte att det är ingen tillfällighet. Hej stumpan sa han, jag finns alltid här, fast genom Dolly & Kennys sång sa han det. Jag tror han ville lugna mig inför morgondagens KUB. "Det ordnar sig stumpan" det kommer gå bra. Min pappa var en "det ordnar sig man" och han hade oftast rätt. Allt ordnar sig till slut på ett eller annat sätt..

Skönt att få tänka på honom en stund, min lilla pappa. Han var liten i lästen, hade några tatueringar på överkroppen, sådana där man skaffar sig på sjön och det var ju där han fanns mest. På sjön, på de vida haven, i andra länder. I Afrika, USA, Mellanöstern, Europa ja överallt förutom Australien det hann han aldrig med. Vi barn hade dockor från Världens alla hörn, klänningar från Saudi och allra bäst vi hade otroliga historier om otroliga ställen och människor. Jag visste att i Etiopien borstade man tänderna med en viss sorts gren, som pappa tog hem så jag fick prova. I Liberia åt de stark mat, vi fick smaka på kokkonst med stark kryddblandning som någon gammal tant hade blandat till honom. Vi fick höra om en kväll i Saudi, då pappa blev påkörd av en moped och man kunde se benet i armbågen. Han berättade att han drack Whisky och sydde ihop armen själv med nål och björntråd som mamma skickat med, för han vågade inte gå till ett sjukhus i Saudi. När han gick till läkaren här hemma så berömde han pappas sömnad;)

Jag saknar de historierna, jag har fortfarande lite hål i minnet som jag skulle ha velat fylla. Mest av allt saknar jag hans stöd, hans jäklaranamma, generositet och allt han kunde. Han kunde så mycket.

Har en sentimental dag idag, kanske är det hormoner, eller kanske bara ren och skär saknad..

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah