Det finns en ärta

Det finns något inom mig. IDAG är jag gravid. Vi har en liten miniärta på 4,4 mm och man kunde se antydning till hjärtslag, det liksom pulserade lite försiktigt på skärmen. Läkaren tyckte att det var hög sannolikhet att den var i rätt storlek för sin ålder och vi hoppas alla på klara hjärtslag nsäta vecka när vi skall tillbaks!! Vi har hopp igen. Detta livgivande, glädjeskapande, underbara lilla hopp. I mig lyser solen fast himlen är grå. För mig är det en bra början. För oss är det allt. Dag för dag. Ett steg i taget och första steget ser lovande ut!

Vi fattar itne det själva, trodde vi skulle dit idag för att bekräfta ett missfall, igen. Vi grät båda två som barn i krampaktig omfamning på sängen igår. Tänkte på Dylan, tänkte oss mörker. Men idag är lampan tänd, idag är det en bra dag. Det måste vi våga tro. Kanske är det så att vår Dylan skickade oss en present, den bästa, på sin födelsedag? Vi vill tro det. Vi vill se det som ett gott tecken att vi plussade i maj månad. Hans månad.

Jag är inte så långt gången som jag trodde, i vecka 6 istället för vecka 7. Hade ju sen ägglossning så det makes sense. ÄL var den 18 maj cirka, vilket skulle förlytta mig till 5+4 och då är 4,4 mm helt OK! Gud vad vi hoppas att det får vara OK! Hjärtat är lite lättare. Jag är gladare.

Blödningen kom från en liten utuktning i en irrieterad slemhinna i livmoderhalskanalen. Känns bra att veta att den kom därifrån och inte från ärtan. Bra resultat idag med andra ord. En dum sak var bakteriell vaginos, men hoppas att odlingsvaren är OK nästa vecka, så är det en mindre sak att oroa sig för, men det ska ju alltid vara nåt;)