Dagar som bara går..

Den sista veckan har helt klart varit turbulent och mycket tankar har kommit upp till ytan. Känslor av besvikelse, av stress och oro. Känslornas källa är fortfarande svår att urskilja, när något går fel, så kommer känslan av att allt är skit! lätt som en plätt över en. Man tänker på Dylan, vad som borde varit. Oron över en sak blir lätt oron över bebisen i magen istället. Ångest. Det vill till mycket viljekraft och mentalt arbete att separera känslokällorna från varandra. Jag tror att vi kommit dit nu, men det har varit en tuff vecka. Vi känner oss nog fortfarande lite sårbara.

Jag har försökt se framåt, förbi den här veckan, vi har hela tiden sagt att detta nog är en "blessing in disguise" (en förklädd välsignelse låter på nåt sätt inte lika bra;) Det här är egentligen något bra som har hänt, även om det kanske var en illa val tidpunkt.. Jag börjar faktiskt känna det på riktigt inuti, något som säger mig att det kommer ordna sig till det bättre nu och jag lyssnar ivrigt. Som jag skrev häromdagen, att jag känner förändringens vindar nu och jag tror de är här!

Idag ska vi intervjua en kille för tjänsten och han känns bra i magen. Magkänslan är allt för oss! Den brukar ha rätt. Jag tror det kommer bli bra. Det kommer ta lite tid med upplärning etc, men en persons attityd och driv är ibland viktigare en hans kunskaper. Man kan alltid lära sig nya saker, men man kan inte lära sig ett driv, en livskraft, en vilja. Antingen har man det eller så har man det inte. Kanske låter svart och vitt, men så tror jag att det är.

Hmm känns som om det är en bra dag som ligger och pyr här..